1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige driver på för införandet av en princip om
att slakt skall ske så nära uppfödningsplatsen som möjligt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige i ministerrådet driver att man skall
begränsa transporttiden till åtta timmar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige driver på för en förändring av direktiv
95/29/EC så att de nationella kontrollmyndigheterna utarbetar mer
detaljerade instruktioner för lokala och regionala kontrollanter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att de nationella myndigheterna uppmanas att dra in
tillstånd för transportföretag som kraftigt bryter mot de existerande
bestämmelserna.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att det land som är slutdestination för transporterna
skall meddela ursprungslandet om djurens tillstånd vid ankomst samt
meddela om tidpunkt för ankomst.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att transportörerna efter ankomst åläggs att skicka
tillbaka resplanen till myndigheterna i ursprungslandet med en utförlig
redogörelse för när djuren har fått rasta samt tilldelats mat och vatten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att transportfordon skall åläggas att ha
ventilationssystem installerade samt rimliga utrymmen för de
transporterade djuren.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att EU:s exportbidrag för levande djur upphör.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige tar initiativ till att se över regelverket för
när man får transportera djur beroende på deras ålder eller dräktighet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige tar initiativ till att öka antalet
kontrollanter som skall se till att regelverket efterföljs.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att uppmana EU-kommissionen att dra
medlemsstater inför rätta om inte direktivet efterföljs.
Stoppa djurtransporterna
Inledning
EU:s transporter av levande djur är ett ämne som har
debatterats mycket de senaste åren. Frågan om välfärden för
de djur som levande transporteras runt i Europa är ett
otidsenligt fenomen som tydliggör ett av EU:s stora problem,
centraliseringen och stimuleringen av storskalig industri. Det
är nämligen på grund av storskaligheten som djuren måste
transporteras långa sträckor till stora slakterier samtidigt som
industrin lever vidare tack vare transportbidrag.
Att transportera djur kors och tvärs i Europa är samtidigt ett tecken på den
felaktiga synen på djur som vilken produktionsfaktor som helst. Men djur är
mer än det, de är kännande varelser som inte kan paketeras på samma sätt
som ägg eller tomater. Trots detta trängs nötkreatur, hästar, grisar och får in
på mycket små ytor med ingen eller lite mat. De långa resvägarna leder till
stress, och inte sällan slutar resan med att djuren dör före ankomst.
De förändringar som hittills gjorts i stödsystem och regelverk har inte varit
tillräckliga. De förbättringar som trots allt gjorts har inte följts upp och
kontrollmekanismerna är under all kritik. Regeringen med jordbruksminister
Margareta Winberg har drivit på för förändringar, men trycket har minskat nu
när frågan inte är lika het. Därför är det viktigt att riksdagen ger regeringen
riktlinjer för vad som bör drivas inom EU-samarbetet. Med ett riksdagsbeslut
i ryggen kan också regeringens förhandlare känna stöd av en parlamentarisk
majoritet.
EU:s nuvarande regler om
djurtransporter
Det första direktivet som reglerar djurtransporterna tillkom
1991 efter mycket diskussioner och oenighet om bland annat
tidsbegränsning för transporter. 1995 kom nästa direktiv på
området. Här lyckades man med en del regler som inte fanns
i det första direktivet, framför allt kom man fram med en
kompromiss om hur långt djuren får transporteras för slakt.
De djur som direktivet berör är hästar, nötkreatur, får, getter,
åsnor och grisar och tidsbegränsningarna varierar beroende
på vilket djur som transporteras. De som får transporteras
längst tid är nötkreatur och får, som får transporteras i 29
timmar. Efter att djuren fått vila på mellanstationer kan man
däremot påbörja en ny transport vilket möjliggör
transportperioder på maximalt 100 timmar. Ytterligare regler
finns för hur lastbilarna ska var utrustade. Det ska finnas
tillräckligt med vatten, mekanisk ventilation, halm på golvet
samt ordentliga sektionsindelningar mellan grupper av djur.
För att reglerna ska kunna efterlevas så ska transportörer ha
utbildning och vara registrerade hos ansvarig myndighet.
Inom EU finns det olika sorters regleringar, något som senare får resultat
på den politik som kan föras i det egna landet. Direktiv kan vara minimi- eller
harmoniseringsdirektiv. I ett minimidirektiv bestämmer man minimiregler
som alla medlemsländer måste följa, men man kan också gå längre om man
vill och införa tuffare regler. Detta går inte med harmoniseringsdirektiv där
man bestämmer samma regler för alla. Ofta resulterar de senare i bättre
kompromisser på exempelvis en högre miljöskyddsnivå, men det stryper
samtidigt möjligheten till att gå före och visa vägen.
Direktivet om djurtransporter är ett harmoniseringsdirektiv, vilket skapat
en del problem för de länder som redan har eller vill införa tuffare regler. Det
faktum att det direktivet kritiserades av transportföretag visar dock att det
haft
en viss effekt; detta gäller inte minst regelverket för mellanstationer där
djuren ska tillåtas att rasta. Ett ökat kontrollansvar har också lagts på
landets
ansvariga myndighet som bland annat ska ansvara för registrering av
transporter, inspektera djurens hälsa samt utföra stickprovskontroller. Tyvärr
har inte ens det antagna direktivet följts upp speciellt bra, och kontrollen är
i
det närmaste obefintlig i flera av EU:s medlemsstater.
Svenska regler
Eftersom EU-reglerna är harmoniseringsdirektiv så har detta
inneburit att delar av svensk lagstiftning försämrats. Bland
annat var minimiutrymmena för djur större och skyddet för
unga och dräktiga djur större. Vissa saker har samtidigt
förbättrats såsom införandet av färdplaner för transporter över
åtta timmar. Tillsynsansvaret ligger på kommunerna vilket
ibland vållat problem eftersom resurserna skiljer sig mellan
de kommuner som transporten går igenom.
Efter det att Sverige gick med i EU har svenska bönder börjat exportera
levande djur i allt större omfattning. Detta gäller framför allt transporter av
grisar och hästar för slakt inom EU.
Ett orosmoment i arbetet med kraftigt förbättrat djurskydd är
konsekvensen på svenska regler för unga och dräktiga djur. Bland annat
handlar det om att dräktiga djur inte får transporteras tre veckor före planerad
födsel. Kalvar yngre än två veckor får heller inte transporteras. Detta är
nationella särregler som inte tillåts då EU:s absoluta bestämmelser träder in.
Sveriges regering måste sätta hårt mot hårt för att kunna behålla dessa
undantag även i framtiden.
EU uppmuntrar plågsam export
EU:s jordbrukspolitik har alltid varit protektionistisk och
onödigt dyr. När Sverige gick med i EU drogs klockan
tillbaka många tiotals år på jordbruksområdet. Innan inträdet
hade vi nämligen lyckats avreglera jordbruksmarknaden och
nått lägre priser utan en massa statsstöd. EU:s system är
däremot uppbyggt på priskompensation till bönderna,
kompensation för priser som de möter utanför unionen.
Statsstöd till annan verksamhet skulle snabbt stöta på patrull
från EU, men på jordbruksområdet råder ett närmast
planekonomiskt system.
Stödet till export av djur är ett typexempel på hur otidsenligt och grymt
systemet kan vara. Inom EU finns det idag ett överskott på kött, efterfrågan är
helt enkelt inte lika hög som utbudet. Bönderna behöver alltså göra sig av
med överskottet och då är export den enda möjligheten för detta. Problemet
för bönderna är emellertid att de då måste ut på en internationell marknad där
man konkurrerar med bönder från hela världen. Många av dessa bönder har
lägre omkostnader och därmed också lägre priser. Sedan 1968 har EU löst
detta med exportbidrag för nötkött och levande nötkreatur, ett system som
håller en ineffektiv industri under armarna och samtidigt leder till högre
priser
på den inre marknaden.
Den största delen av exporten är redan slaktat nötkött, men under 90-talet
har andelen exporterade levande djur ökat från ca fem procent till närmare 15.
Exporten går framför allt till länder i norra Afrika och Mellanöstern. På
många håll inom EU har det totala antalet exporterade djur ökat kraftigt.
Exporten av levande nötkreatur till tredje land kostar EU:s skattebetalare ca
2,5 miljarder kronor varje år, pengar som borde läggas på något betydligt mer
användbart.
Ett problem som följt i spåren på den ökande exporten är den plåga som
djuren utsätts för vid slakt i de länder dit de levande djuren exporteras. Detta
är ytterligare ett argument till varför bidragen till export av levande djur
borde
avskaffas.
Under senare år har emellertid en debatt brutit ut om exportbidragens
framtid. Jordbrukskommissionären Franz Fischler har deklarerat att bidragen
ska tas bort senast i år och exportreglerna har även stött på patrull från
Världshandelsorganisationen, WTO.
Mycket plåga, mycket snack, lite
kontroll
Den plåga och stress som djuren utsätts för under transporter
inom EU och vid export är oacceptabel. Missförhållandena
under transporter och vid omlastning har uppmärksammats av
såväl djurskyddsorganisationer som EU-kommissionen själv.
EU-kommissionen menar att transporterna "resulterar i
mycket dålig välfärd och ofta i hög dödlighet".
Problemen vid djurtransporter har också fått utstå kritik på vetenskaplig
grund. Ett exempel på detta är EU:s egen veterinärkommitté som menar att
man bör göra grisars transportperiod så kort som möjligt eftersom grisar är
extra känsliga vid transporter. Samma kommitté menar också att det idealiska
vore att slakta djur så nära uppfödningsplatsen som möjligt, något som också
EU:s parlament ställt sig bakom.
Den verklighet som möter de hundratusentals djur som transporteras runt i
EU och till omvärlden är skrämmande. De regler som tidigare beskrivits följs
inte och kontrollen är närmast obefintlig på flera håll. EU-kommissionen
publicerade 1999 en rapport om genomförandet av direktivet:
- de obligatoriska resplanerna var mycket bristfälliga eller obefintliga i
många länder
- de minimala krav som finns på fordonens utrustning efterföljs sällan. Ofta
saknas tillräckligt med mat och vatten
- bestämmelserna om 24 timmars vila för transportdjur respekteras ofta inte
utan djuren transporteras genast vidare
- de djur som blir - eller är - sjuka avlivas inte eftersom exportbidrag utgår
endast till djur som är levande vid ankomsten, något som resulterar i
mycket plåga
- missförhållanden vid bedövning inför slakt. På många slakterier var djuren
vid medvetande då halsen skars upp.
De undermåliga transportmetoderna ger djuren förhöjd
andnings- och hjärtfrekvens, utmattning och sjukdomar. Den
stress som djuren utsätts för resulterar i matvägran och att de
tappar lusten att dricka. Vid omlastningar tvingas djuren utstå
ytterligare stress och lidande eftersom man använder sig av
elektriska pådrivare. Det finns också ett flertal exempel där
transportörerna drar djur i benen eller använder sig av piskor.
De exempel som journalister och kontrollanter rapporterar om är
förmodligen bara en droppe i havet eftersom inte allt kan kontrolleras.
Mörkertalet på hur mycket lidande som sker under transporterna bedöms vara
stort.
11 punkter för att stoppa
lidandet
Det är hög tid att vi politiker tar ansvar för djurens välfärd
och framtid. Det system som finns idag stimulerar till ett
beteende som det inte finns folklig acceptans för. Inte heller
ur moralisk synvinkel finns det försvar för hur man idag
behandlar djuren. Människan har ett ansvar för att minska
lidandet till ett minimum för såväl människor som djur. Att
säga nej till en framtidsinriktad reform för djurtransporterna
vore ett nederlag för hela det europeiska djurskyddet.
Vi vill
- att Sverige driver på för införandet av en princip om att slakt ska ske så
nära uppfödningsplatsen som möjligt
- att Sverige i ministerrådet driver att man ska begränsa transporttiden till
åtta timmar. Detta är något som EU:s parlament beslutat sig för efter
förslag från den gröna gruppen. En sådan begränsning i transporttiden
skulle gynna lokala slakterier på bekostnad av storskaliga samtidigt som
utsläppen skulle minska eftersom transporttiden minskar
- att Sverige driver på för en förändring av direktiv 95/29/EC så att de
nationella kontrollmyndigheterna utarbetar mer detaljerade instruktioner
för lokala och regionala kontrollanter. Dessa instanser bör också ges
tydliga direktiv om att avvisa resplaner som strider mot direktivet
- att de nationella myndigheterna uppmanas att dra in tillstånd för
transportföretag som kraftigt bryter mot de existerande bestämmelserna
- att det land som är slutdestination för transporterna ska meddela
ursprungslandet om djurens tillstånd vid ankomst. Man bör också meddela
om tidpunkt för ankomst så att man kan kontrollera att resplanerna har
efterföljts. På så vis så kan man bättre kontrollera att transportföretagen
sköter sina åtaganden
- att transportörerna efter ankomst åläggs att skicka tillbaka resplanen till
myndigheterna i ursprungslandet med en utförlig redogörelse för när
djuren har fått rasta samt tilldelats mat och vatten. Om transportören brutit
mot resplanen ska denne rapportera om orsaken till detta
- att nationella kontrollmyndigheter åläggs att regelbundet kontrollera
transportfordon för att på så vis avgöra huruvida de klarar kraven för
transporter över åtta timmar. Detta förslag faller givetvis om man följer
EU:s parlament rekommendation om att minska de tillåtna transporterna
till åtta timmar
- att transportfordon ska åläggas att ha ventilationssystem installerade. Detta
är ett krav som är speciellt viktigt för de djur som transporteras i varmare
delar av EU. Krav om rimliga utrymmen för djuren ska även införas
- att EU:s exportbidrag för levande djur upphör. Även detta har EU:s
parlament ställt sig bakom efter initiativ från gröna gruppen. Riksdagen
borde ge EU:s parlament stöd i detta
- att Sverige tar initiativ till att se över regelverket för när man får
transportera djur beroende på deras ålder eller dräktighet. Väldigt unga
djur eller djur som är långt in i dräktigheten är speciellt känsliga för
transporter
- att Sverige tar initiativ till att öka antalet kontrollanter som ska se till
att
regelverket efterföljs. Man bör också uppmana EU-kommissionen att dra
medlemsstater inför rätta om inte direktivet efterföljs.