Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillåta ålhuttning som fiskemetod för begränsad tid och
inom begränsat område.
Motivering
I skärgården finns en mycket gammal tradition när det gäller
fiske och fiskeredskap. Många olika fiskemetoder har under
tidernas lopp använts av de skärgårdsboende som fiskat till
husbehov. I Karlskrona skärgård har en fiskemetod, kallad
ålhuttning, förekommit sedan mycket lång tid tillbaka och
den är en del av denna skärgårds kulturarv. Denna fiskemetod
är numera förbjuden, trots att många skärgårdsbor anser att
det är en gammal tradition som bör hållas vid liv.
Ålhuttningen utövades endast inom begränsade tider och områden, bottens
beskaffenhet och vattendjupet är faktorer som påverkar och begränsar vilka
områden som man kan nyttja. Ålhuttningen bedrivs främst som isfiske men
kan även bedrivas från båt och dessa två faktorer gör att metoden använts i
förhållandevis liten omfattning.
Av förespråkarna för ålhuttning framhålls att denna metod har en gynnsam
inverkan på havsbottnen och att den medverkar till att skapa goda lekområden
för bland annat sillen. Det som talar mot ålhuttningen är att den skulle vara
alltför plågsam för ålen. Detta kan dock ifrågasättas om man jämför med
andra tillåtna fiske- och jaktmetoder.
Ålhuttning bör återigen tillåtas och då under en begränsad tid av året och
inom begränsade områden. Givetvis bör en utvärdering av effekterna av
fiskemetoden göras och referensområden skapas. Undersökningarna bör
bedrivas före, under och efter det att ålhuttningen som fiskemetod bedrivits.
Undersökningarna kan lämpligen ske genom Östersjölaboratoriet i
Karlskrona.