1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetssätten inom de djurförsöksetiska nämnderna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uppföljning av godkända djurförsöksansökningar.
Bristfällig djurförsöksetisk
prövning
Den statliga djurförsökspolitiken syftar till att minimera
användningen av försöksdjur. Enligt djurskyddslagen får
endast försöksdjur användas då det inte går att uppnå samma
resultat med annan metod och då användningen anses ha ett
allmänintresse. Försöksdjur får inte heller utsättas för onödigt
lidande.
Under de senaste åren har det riktats kraftig kritik mot administrationen av
den statliga djurförsökspolitiken. Inte minst har kritik riktats mot de
djurförsöksetiska nämnderna, som har i uppdrag att godkänna eller avslå
användning av djur i försök. Den kritik som riktats mot nämnderna har främst
varit baserad på uppfattningen att nämnderna godkänner nästan alla
ansökningar om att få utföra djurförsök och att den formella hanteringen av
ansökningarna varit bristfällig. Det har också riktats kritik mot mötesklimatet
i nämnderna. Flera ledamöter har vittnat om att de blivit utsatta för direkta
hot
och trakasserier. Det har också förekommit att flera ledamöter lämnat sina
nämnduppdrag, eftersom de ansett att uppdraget varit omöjligt att utföra.
Regeringen har uttalat att man skall vidta åtgärder för att förbättra den
djurförsöksetiska prövningen. I december fattade regeringen beslut om att
göra en översyn av förutsättningarna för den djurförsöksetiska prövningen. I
skrivande stund har dock regeringen ännu inte utsett någon utredare, vilket är
mycket anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av de löften som
jordbruksministern givit i medierna och direkt till flera nuvarande och tidigare
ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna.
Demokratiska brister
Vad jag förstår fungerar de sju regionala djurförsöksetiska
nämnderna mycket olika. Det har till exempel förekommit att
ledamöter inte fått ställa avslagsyrkanden och att ledamöter
inte fått andra yrkanden behandlade. Att yrkanden skall
behandlas är en grundbult i vårt demokratiska samhälle. Det
torde både vara rimligt och inte alltför svårt att vidta åtgärder
så att detta blir fastlagt. Enligt min uppfattning så måste det
till ett klarläggande av vilka regler som gäller under
sammanträdet.
Brister i uppföljningen
De djurförsöksetiska nämnderna prövar över tusen
ansökningar varje år. Då de sökande forskarna inte har någon
som helst återrapporteringsskyldighet får man inga svar på
frågorna om de godkända försöken genomfördes i enlighet
med ansökan, om någon annan metod kunde ha använts för
att nå samma resultat, om syftet uppnåddes osv. Enligt min
uppfattning är detta en stor brist. En uppföljning av de
godkända ansökningarna några år i efterhand skulle till
exempel ge värdefull information om hur staten bäst bör
arbeta med att begränsa djurförsöken. En uppföljning skulle
också ge väsentlig information till arbetet i de
djurförsöksetiska nämnderna.
En annan viktig åtgärd för en fullödig information om de enskilda
djurförsöksetiska nämndernas verksamhet skulle vara att ålägga dem att
redovisa årliga verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner.