Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om omhändertagande av djur enligt djurskyddslagen.
Motivering
Enligt 2 § djurskyddslagen (SFS 1988:534) skall djur
behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
En djurägare som inte anses leva upp till djurskyddslagens
bestämmelser kan fråntas sina djur, vilka i en del fall skickas
direkt till avlivning. Ett problem ur djurägarsynpunkt är att
detta förfarandesätt används även vid ringa förseelse mot
djurskyddslagen.
Djurägaren har förvisso rätt att överklaga beslutet, men den rätten existerar
inte i praktiken om djuren direkt går till avlivning. Är djuren avlivade är ju
beslutet oåterkalleligt. Under besvärstiden bör djuren uppstallas till dess
ärendet är avgjort, förutsatt att djurens hälsa medger detta.
I många fall av omhändertagande innehar ägaren djuren enbart av
emotionellt intresse. Det vill säga, djuren är att anse som husdjur. De är ofta
mycket omhuldade och till synes välskötta men bor kanske i exempelvis för
trånga utrymmen, enligt djurskyddslagens 3 §. Lagens rekommendationer
saknar inte fog och med akut omhändertagande av djuren markeras också
allvaret i situationen. Men om djurägaren i fråga endast håller djuren av
emotionella skäl, snarare än ekonomiska, och inte anser sig ha råd att bygga
om djurens utrymmen, kan denne tänkas ha svårt att inse belägenhetens
allvar. Förfarandet med omhändertagande och uppstallning kan kanske bringa
djurägaren till insikt.
Reglerna för omhändertagande av djur enligt djurskyddslagen bör alltså
ändras så att djuren uppstallas under besvärstiden i väntan på att ärendet
avgörs.