1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att levande djur
bör undantas från principen om varors fria rörlighet i EU:s lagstiftning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att EU:s direktiv
om djurtransporter måste förbättras i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att efterlevnaden
av EU:s direktiv om djurtransporter måste förbättras i enlighet med vad
som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att EU:s
exportbidrag för levande djur måste avvecklas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Europarådets
konvention om djurskydd även bör behandla frågor som rör
djurtransporter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
tillståndsgivningen för exporten av djur och sanktionsmöjligheterna mot
dem som transporterar unga djur måste ses över för att förhindra att djur
exporteras innan de är tillräckligt gamla att lämna födelsebesättningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att åldersgränsen
för när kalvar tillåts transporteras från födelsebesättningen bör höjas.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
skall underlätta för den som vill starta en småskalig livsmedelsförädling i
enlighet med vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om mobila slakterier.
Inledning
Trots att det i dag finns regelverk inom EU vad gäller
djurtransporter så blir vi med jämna mellanrum smärtsamt
påminda om att detta regelverk varken är fungerande eller
tillräckligt. Man ser ständigt exempel på att varken de
nationella kontrollerna av djurtransporter fungerar
tillfredsställande eller att EG-kommissionen lyckas
kontrollera och övervaka medlemsstaternas efterlevnad av
direktivet om djurtransport. Inte heller här i Sverige gör vi
tillräckligt för att minimera transporterna av djur.
Vänsterpartiet lämnar i denna motion både förslag till hur
Sverige kan arbeta internationellt i frågan och förslag till
åtgärder som vi kan vidta nationellt för att minimera
djurtransporterna i Sverige.
Minimera
djurtransporterna
Att minimera djurtransporterna är en av de absolut viktigaste
åtgärderna för att åstadkomma ett bättre djurskydd och för att
vi skall ta steg mot att djurs grundläggande rättigheter inte
kränks. Det finns ett flertal problem med djurtransporter som
gör det nödvändigt att minimera dem. Djuren drabbas av
rädsla och panik när de utsätts för främmande miljöer,
trängsel och instängdhet. Att de konfronteras med andra djur
kan innebära samma sak. Detta kan också innebära fysiska
symptom hos djuren. De långa transporttiderna är också ett
problem, t.ex. genom att många djur matvägrar under och
efter transporterna, genom dålig luft och kraftigt växlande
temperaturer samt genom trängsel i transporterna. En
grundläggande målsättning i den svenska djurrättspolitiken
måste därför vara att minimera transporterna av djur.
Är levande djur varor?
En orsak till att vi inte kan förhindra djurtransporter är EU:s
regler om varors fria rörlighet. Enligt EG-fördraget skall den
gemensamma marknaden inte bara omfatta fri rörlighet av
varor och tjänster utan även omfatta jordbruk och handel med
jordbruksprodukter under vilket handel med levande djur
hamnar. Samma principiella regler gäller alltså för levande
djur som för muttrar, datorer och andra varor. Den
förstärkning av djurskyddet som skrevs in i
Amsterdamfördraget har inte haft någon effekt i verkligheten.
Detta är oacceptabelt. Djur är levande varelser vars
rättigheter skall respekteras. De kan, lika lite som människor,
behandlas som materiella ting som köps, säljs och
transporteras som andra varor. Det är därför nödvändigt att
EU:s frihandelsregler ses över för att djur skall kunna
behandlas på ett rimligare sätt. Vänsterpartiet anser att
levande djur skall undantas från EU:s regler om fri rörlighet
för varor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
EU:s regler om
djurtransport
EU:s direktiv om djurtransporter är långt ifrån att leva upp till
vad vi med svenska mått anser är ett acceptabelt djurskydd.
Om minimala skyddskrav uppfylls är det exempelvis tillåtet
att transportera nötkreatur i 29 timmar med bara en timmes
rast. Efter 24 timmars rast får de transporteras ytterligare 29
timmar. Detta kan sedan upprepas obegränsat antal gånger
vilket gör att den totala transporttiden kan bli ohyggligt lång.
De minimikrav på utrymme som finns i direktivet är mindre
än de tidigare svenska reglerna och de förändringar som
gjorts har inte inneburit någon större förbättring. Det räcker
inte med de nuvarande minimreglerna. Kraven på utrymme
och annan djurmiljö i transporterna måste höjas väsentligt
och transporttiderna måste minskas drastiskt om ens ett
minimum av anständighet skall uppnås. Vänsterpartiet anser
att ett minimkrav borde vara att inga transporter av djur skall
vara över åtta timmar. Sverige måste inta en mycket aktiv roll
i arbetet med att få till stånd förbättringar av direktivet. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Förutom att EU-direktivet om djurtransporter är otillräckligt i sina krav så
är dessutom efterlevnaden av det alldeles för dålig. Även detta är en fråga
som behöver uppmärksammas ytterligare. Sverige skall i EU verka för att de
enskilda medlemsländerna vidtar de minimikrav som direktivet ställer och att
direktivet stärks med sanktionsmöjligheter för kommissionen om nuvarande
regelverk inte garanterar efterlevnaden av direktivet. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
EU:s exportbidrag för
levande djur
EU ger i dag bidrag till export av levande djur till länder
utanför EU. Detta medför långa och onödiga djurtransporter.
Huvudinriktingen på djurskyddspolitiken måste vara att
minimera djurtransporter. Det är därför oacceptabelt att EU
subventionerar djurtransporter på detta sätt och EU:s
exportbidrag för levande djur måste avvecklas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Europarådets konvention
om djurskydd
Europarådet har antagit en konvention om djurskydd. Sverige
var mycket aktivt och drev djurskyddsfrågor med framgång
under konventionens utarbetande. För närvarande är
konventionen under omarbetning eftersom den delvis har
blivit föråldrad. T.ex. innehåller konventionen inga regler
som rör transporter av djur. Sverige bör aktivt driva
djurskyddsfrågorna även vid denna omarbetning och även
lyfta in frågan om djurtransporter.
Regeringen skall verka för att Europarådets konvention om djurskydd även
behandlar frågan om djurtransporter. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Kalvexporten
Den svenska kalvexporten ökar trots en bred svensk enighet
om att de villkor som dessa djur då kommer att födas upp
under är oacceptabla. Djuren tvingas stå uppbundna utan
möjlighet att röra sig. De ges näringsfattigt foder för att köttet
skall bli ljust och riskerar därför att dö av järnbrist. Man är
dessutom ofta tvungen att blanda antibiotika i fodret till
kalvar med järnbrist, eftersom de annars skulle bli sjuka. De
långa transporterna som kalvarna utsätts för vid exporten är
också oacceptabla.
Förutom lidande för de enskilda djuren så innebär detta också att den
svenska modellen, med ett förhållandevis gott djurskydd, brister i
trovärdighet genom att vi inte kan hitta en tillräcklig lönsamhet i
produktionen. Priset på kalv har varit lågt i Sverige och kortsiktiga
ekonomiska intressen har gjort att export av spädkalv har blivit en god affär.
Någon möjlighet för svenska myndigheter att hindra utförsel till en annan
medlemsstat finns inte. Anledningen till exporten är att det är dyrare att föda
upp kalven i Sverige än i t.ex. Holland där produktionskostnaderna och
djuromsorgskraven är så mycket lägre.
Enligt jordbruksverkets föreskrifter om transport av levande djur får kalvar
under två veckors ålder ej transporteras. Detta innebär att kalvar inte får
lämna sin födelsebesättning förrän de uppnått två veckors ålder. Trots dessa
restriktioner har det visat sig att vi inte ens i Sverige har lyckats hålla den
höga profil inom djuromsorgen som vi så ofta skyltar med, då man i
transporter hittat kalvar som endast varit ett par dagar gamla. Det är därför
angeläget att tillståndsgivningen för export ses över för att förhindra
möjligheten att exportera för unga kalvar. Även möjligheten till sanktioner
mot dem som säljer och transporterar kalvar som är för unga skall ses över.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är också ett problem att kalvar tillåts transporteras redan vid två
veckors ålder. Den stress som transporten innebär i kombination med att djur
från olika besättningar kan smitta varandra innebär stora påfrestningar som är
särskilt allvarliga för unga djur. Unga djur är betydligt mer sårbara än vuxna
djur, t.ex. genom att deras immunförsvar är sämre. Därför bör åldersgränsen
för transport av kalvar höjas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Småskalig och lokal
livsmedelsförädling
Hårdare tidsbegränsningar av djurtransporter och krav på
bättre djurmiljö under transporterna är ett sätt att förbättra
situationen för djuren och förkorta djurtransporterna. Ett
annat sätt är att utveckla och gynna alternativ till långa
transporter till slakt och mellan olika uppfödare. Lokal och
småskalig livsmedelsförädling är ett sådant alternativ. Ett
annat är integrerad produktion, dvs. att djuren lever hela livet
på samma gård.
I dag växer det upp fler och fler små lokala slakterier. Utvecklingen går
dock trögt och huvudinriktningen är fortfarande att antalet slakterier minskar
med kraftigt ökande djurtransporter som följd. Det är nödvändigt att finna
politiska metoder för att gynna en utveckling där allt fler djur kan slaktas på
eller i närheten av gården, för att undvika transporterna. Det finns idag ett
flertal hinder för en sådan utveckling.
Den som idag vill starta en småskalig livsmedelsanläggning måste uppfylla
olika myndighetskrav. Det kräver kontakter med flera olika
myndighetspersoner och att få ett tillstånd kan vara en svår och utdragen
process. Detta bör underlättas. T.ex. kan myndigheter samverka för att
underlätta tillståndsgivningen, så att så få myndigheter som möjligt behöver
handlägga ärendet och att någon myndighet ges huvudansvaret för att stödja
den som vill starta verksamheten. Ett annat sätt kan vara att underlätta
tillståndsgivning för småskalig livsmedelsförädling genom att göra
typgodkännanden av småskaliga anläggningar som går att anpassa till lokala
förutsättningar. Regeringen bör underlätta tillståndsgivningen för den som vill
starta en småskalig livsmedelsförädling i enlighet med vad som ovan anförts.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett alternativ till djurtransporter är mobila slakterier, där djuren kan slaktas
på gården. Detta gör att mycket stress kan undvikas och att djuren kan ges en
god omvårdnad ända fram till slakt. Det är i dag komplicerat, eller näst intill
omöjligt, att få tillstånd att använda mobila slakterier. Enligt
Livsmedelsverket är det svårt att få tillstånd för mobila slakterier då de skall
godkännas på samma sätt som vanliga slakterier och leva upp till samma krav
som ställs i EU:s direktiv om slakterier. Detta gäller inte mobila renslakterier
som har ett särskilt undantag. Det är dock inget i regelverket som uttryckligen
förbjuder mobila slakterier om de lever upp till kraven i EU-direktivet. För att
komma ur dagens låsta situation där det framstår som omöjligt att satsa på
mobila slakterier så bör regelverket ses över samtidigt som de tekniska
förutsättningarna att leva upp till reglerna noggrant undersöks. Detta bör
förslagsvis göras i samverkan mellan t.ex. Livsmedelsverket, Jordbruksverket
och SLU. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.