Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att levande djur bör undantas från principen om varors fria rörlighet i EU:s lagstiftning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att EU:s direktiv om djurtransporter måste förbättras i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att efterlevnaden av EU:s direktiv om djurtransporter måste förbättras i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att EU:s exportbidrag för levande djur måste avvecklas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Europarådets konvention om djurskydd även bör behandla frågor som rör djurtransporter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att tillståndsgivningen för exporten av djur och sanktionsmöjligheterna mot dem som transporterar unga djur måste ses över för att förhindra att djur exporteras innan de är tillräckligt gamla att lämna födelsebesättningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att åldersgränsen för när kalvar tillåts transporteras från födelsebesättningen bör höjas.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall underlätta för den som vill starta en småskalig livsmedelsförädling i enlighet med vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om mobila slakterier.
Inledning
Trots att det i dag finns regelverk inom EU vad gäller djurtransporter så blir vi med jämna mellanrum smärtsamt påminda om att detta regelverk varken är fungerande eller tillräckligt. Man ser ständigt exempel på att varken de nationella kontrollerna av djurtransporter fungerar tillfredsställande eller att EG-kommissionen lyckas kontrollera och övervaka medlemsstaternas efterlevnad av direktivet om djurtransport. Inte heller här i Sverige gör vi tillräckligt för att minimera transporterna av djur. Vänsterpartiet lämnar i denna motion både förslag till hur Sverige kan arbeta internationellt i frågan och förslag till åtgärder som vi kan vidta nationellt för att minimera djurtransporterna i Sverige.
Minimera djurtransporterna
Att minimera djurtransporterna är en av de absolut viktigaste åtgärderna för att åstadkomma ett bättre djurskydd och för att vi skall ta steg mot att djurs grundläggande rättigheter inte kränks. Det finns ett flertal problem med djurtransporter som gör det nödvändigt att minimera dem. Djuren drabbas av rädsla och panik när de utsätts för främmande miljöer, trängsel och instängdhet. Att de konfronteras med andra djur kan innebära samma sak. Detta kan också innebära fysiska symptom hos djuren. De långa transporttiderna är också ett problem, t.ex. genom att många djur matvägrar under och efter transporterna, genom dålig luft och kraftigt växlande temperaturer samt genom trängsel i transporterna. En grundläggande målsättning i den svenska djurrättspolitiken måste därför vara att minimera transporterna av djur.
Är levande djur varor?
En orsak till att vi inte kan förhindra djurtransporter är EU:s regler om varors fria rörlighet. Enligt EG-fördraget skall den gemensamma marknaden inte bara omfatta fri rörlighet av varor och tjänster utan även omfatta jordbruk och handel med jordbruksprodukter under vilket handel med levande djur hamnar. Samma principiella regler gäller alltså för levande djur som för muttrar, datorer och andra varor. Den förstärkning av djurskyddet som skrevs in i Amsterdamfördraget har inte haft någon effekt i verkligheten. Detta är oacceptabelt. Djur är levande varelser vars rättigheter skall respekteras. De kan, lika lite som människor, behandlas som materiella ting som köps, säljs och transporteras som andra varor. Det är därför nödvändigt att EU:s frihandelsregler ses över för att djur skall kunna behandlas på ett rimligare sätt. Vänsterpartiet anser att levande djur skall undantas från EU:s regler om fri rörlighet för varor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
EU:s regler om djurtransport
EU:s direktiv om djurtransporter är långt ifrån att leva upp till vad vi med svenska mått anser är ett acceptabelt djurskydd. Om minimala skyddskrav uppfylls är det exempelvis tillåtet att transportera nötkreatur i 29 timmar med bara en timmes rast. Efter 24 timmars rast får de transporteras ytterligare 29 timmar. Detta kan sedan upprepas obegränsat antal gånger vilket gör att den totala transporttiden kan bli ohyggligt lång. De minimikrav på utrymme som finns i direktivet är mindre än de tidigare svenska reglerna och de förändringar som gjorts har inte inneburit någon större förbättring. Det räcker inte med de nuvarande minimreglerna. Kraven på utrymme och annan djurmiljö i transporterna måste höjas väsentligt och transporttiderna måste minskas drastiskt om ens ett minimum av anständighet skall uppnås. Vänsterpartiet anser att ett minimkrav borde vara att inga transporter av djur skall vara över åtta timmar. Sverige måste inta en mycket aktiv roll i arbetet med att få till stånd förbättringar av direktivet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Förutom att EU-direktivet om djurtransporter är otillräckligt i sina krav så är dessutom efterlevnaden av det alldeles för dålig. Även detta är en fråga som behöver uppmärksammas ytterligare. Sverige skall i EU verka för att de enskilda medlemsländerna vidtar de minimikrav som direktivet ställer och att direktivet stärks med sanktionsmöjligheter för kommissionen om nuvarande regelverk inte garanterar efterlevnaden av direktivet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
EU:s exportbidrag för levande djur
EU ger i dag bidrag till export av levande djur till länder utanför EU. Detta medför långa och onödiga djurtransporter. Huvudinriktingen på djurskyddspolitiken måste vara att minimera djurtransporter. Det är därför oacceptabelt att EU subventionerar djurtransporter på detta sätt och EU:s exportbidrag för levande djur måste avvecklas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Europarådets konvention om djurskydd
Europarådet har antagit en konvention om djurskydd. Sverige var mycket aktivt och drev djurskyddsfrågor med framgång under konventionens utarbetande. För närvarande är konventionen under omarbetning eftersom den delvis har blivit föråldrad. T.ex. innehåller konventionen inga regler som rör transporter av djur. Sverige bör aktivt driva djurskyddsfrågorna även vid denna omarbetning och även lyfta in frågan om djurtransporter.
Regeringen skall verka för att Europarådets konvention om djurskydd även behandlar frågan om djurtransporter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kalvexporten
Den svenska kalvexporten ökar trots en bred svensk enighet om att de villkor som dessa djur då kommer att födas upp under är oacceptabla. Djuren tvingas stå uppbundna utan möjlighet att röra sig. De ges näringsfattigt foder för att köttet skall bli ljust och riskerar därför att dö av järnbrist. Man är dessutom ofta tvungen att blanda antibiotika i fodret till kalvar med järnbrist, eftersom de annars skulle bli sjuka. De långa transporterna som kalvarna utsätts för vid exporten är också oacceptabla.
Förutom lidande för de enskilda djuren så innebär detta också att den svenska modellen, med ett förhållandevis gott djurskydd, brister i trovärdighet genom att vi inte kan hitta en tillräcklig lönsamhet i produktionen. Priset på kalv har varit lågt i Sverige och kortsiktiga ekonomiska intressen har gjort att export av spädkalv har blivit en god affär. Någon möjlighet för svenska myndigheter att hindra utförsel till en annan medlemsstat finns inte. Anledningen till exporten är att det är dyrare att föda upp kalven i Sverige än i t.ex. Holland där produktionskostnaderna och djuromsorgskraven är så mycket lägre.
Enligt jordbruksverkets föreskrifter om transport av levande djur får kalvar under två veckors ålder ej transporteras. Detta innebär att kalvar inte får lämna sin födelsebesättning förrän de uppnått två veckors ålder. Trots dessa restriktioner har det visat sig att vi inte ens i Sverige har lyckats hålla den höga profil inom djuromsorgen som vi så ofta skyltar med, då man i transporter hittat kalvar som endast varit ett par dagar gamla. Det är därför angeläget att tillståndsgivningen för export ses över för att förhindra möjligheten att exportera för unga kalvar. Även möjligheten till sanktioner mot dem som säljer och transporterar kalvar som är för unga skall ses över. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är också ett problem att kalvar tillåts transporteras redan vid två veckors ålder. Den stress som transporten innebär i kombination med att djur från olika besättningar kan smitta varandra innebär stora påfrestningar som är särskilt allvarliga för unga djur. Unga djur är betydligt mer sårbara än vuxna djur, t.ex. genom att deras immunförsvar är sämre. Därför bör åldersgränsen för transport av kalvar höjas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Småskalig och lokal livsmedelsförädling
Hårdare tidsbegränsningar av djurtransporter och krav på bättre djurmiljö under transporterna är ett sätt att förbättra situationen för djuren och förkorta djurtransporterna. Ett annat sätt är att utveckla och gynna alternativ till långa transporter till slakt och mellan olika uppfödare. Lokal och småskalig livsmedelsförädling är ett sådant alternativ. Ett annat är integrerad produktion, dvs. att djuren lever hela livet på samma gård.
I dag växer det upp fler och fler små lokala slakterier. Utvecklingen går dock trögt och huvudinriktningen är fortfarande att antalet slakterier minskar med kraftigt ökande djurtransporter som följd. Det är nödvändigt att finna politiska metoder för att gynna en utveckling där allt fler djur kan slaktas på eller i närheten av gården, för att undvika transporterna. Det finns idag ett flertal hinder för en sådan utveckling.
Den som idag vill starta en småskalig livsmedelsanläggning måste uppfylla olika myndighetskrav. Det kräver kontakter med flera olika myndighetspersoner och att få ett tillstånd kan vara en svår och utdragen process. Detta bör underlättas. T.ex. kan myndigheter samverka för att underlätta tillståndsgivningen, så att så få myndigheter som möjligt behöver handlägga ärendet och att någon myndighet ges huvudansvaret för att stödja den som vill starta verksamheten. Ett annat sätt kan vara att underlätta tillståndsgivning för småskalig livsmedelsförädling genom att göra typgodkännanden av småskaliga anläggningar som går att anpassa till lokala förutsättningar. Regeringen bör underlätta tillståndsgivningen för den som vill starta en småskalig livsmedelsförädling i enlighet med vad som ovan anförts. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett alternativ till djurtransporter är mobila slakterier, där djuren kan slaktas på gården. Detta gör att mycket stress kan undvikas och att djuren kan ges en god omvårdnad ända fram till slakt. Det är i dag komplicerat, eller näst intill omöjligt, att få tillstånd att använda mobila slakterier. Enligt Livsmedelsverket är det svårt att få tillstånd för mobila slakterier då de skall godkännas på samma sätt som vanliga slakterier och leva upp till samma krav som ställs i EU:s direktiv om slakterier. Detta gäller inte mobila renslakterier som har ett särskilt undantag. Det är dock inget i regelverket som uttryckligen förbjuder mobila slakterier om de lever upp till kraven i EU-direktivet. För att komma ur dagens låsta situation där det framstår som omöjligt att satsa på mobila slakterier så bör regelverket ses över samtidigt som de tekniska förutsättningarna att leva upp till reglerna noggrant undersöks. Detta bör förslagsvis göras i samverkan mellan t.ex. Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SLU. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Stockholm den 1 oktober 2000
Jonas Ringqvist (v)
Lars Bäckström (v)
Marie Engström (v)
Owe Hellberg (v)
Siv Holma (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Sten Lundström (v)
Johan Lönnroth (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Per Rosengren (v)