Motion till riksdagen
2000/01:MJ515
av Lindvall, Gudrun (mp)

Kyckling


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dagen "industriella" kycklinguppfödning.
Inledning
I Sverige föds 65 miljoner kycklingar upp för slakt varje år.
De får leva i 35 dagar, ser under den tiden inte dagens ljus,
sväller onaturligt som vetebullar och väljer - om de får
chansen - foder med smärtstillande preparat. De har ont i
kropp och skelett, många kan inte röra sig, andra har
frätskador på fötterna, åter andra hjärt- och leverskador. Kort
sagt: de ges inte ett värdigt liv i överensstämmelse med
djurskyddslagen.
Lagen tydlig - hur vid kan
tolkningen få bli?
I den svenska så omskrutna djurskyddslagen står mycket som
borde göra uppfödningen av dessa så kallade slaktkycklingar
omöjlig:
Djurskyddslagen
2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn
eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt
att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
6 § Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att
de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot
väder och vind.
Djurskyddsförordningen
1 § Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall vara så rymliga att
samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig obehindrat.
Utrymmena skall utformas så, att djuren kan bete sig naturligt.
29 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor
för avel med sådan inriktning att den kan påverka djurens naturliga
beteenden. Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren
är förbjuden.
Alla dessa paragrafer borde göra det omöjligt att behandla
kycklingarna som vi gör. Tycker man inte att det lidande
kycklingarna utsätts för är onödigt? Eller menar man på
allvar att kycklingarna får möjlighet till naturliga beteenden i
dagens industriuppfödning? Rörelsefriheten är nästan
obefintlig strax före slakt - men värken i ben, skelett och
muskler gör ju i och för sig att de väljer att röra sig så lite
som möjligt. Är aveln acceptabel när slaktkycklingarnas
föräldrar, tuppar och hönor, har så tunga kroppar i
förhållande till skelett och leder att de måste halvsvältas för
att kunna hållas och föröka sig? Och när kycklingarna växer
så ohejdat att kroppen inte hinner med?
Salmonellafritt - sen slutar
Sörgårdsidyllen
Livet för en kyckling varar alltså en dryg månad. På den tiden
växer den från en liten nykläckt individ på ca 100 gram till en
slaktkyckling på 1,5 kg. På 20-talet tog detta 120 dagar.
Eftersom aveln inriktats på att få fram djur som utnyttjar
maten så effektivt som möjligt - allt ska bli muskler - tar det
35 dagar idag. För att ytterligare maximera processen hålls
temperaturen hög och ljuset är på nästan hela dygnet.
Tillväxthastigheten är enorm. Kycklingarna får dessutom
coccidostatika, ett sorts antibiotikum, för att inte få
tarmsjukdomen coccidios. Om det påverkar
tillväxthastigheten eller inte skall vara osagt.
Den lilla kycklingen har kläckts i maskin och kontaktpipen blir aldrig
besvarade av en höna. Istället blir den lastad i lådor med andra kycklingar
redan under de första dygnet för att fraktas till en "hangar" för tillväxt. Med
65 miljoner andra kycklingar i Sverige per år har den bara en uppgift i livet -
att äta för att växa.
På en del håll i världen blir det aldrig natt i kycklinghangaren. Ljuset är på
hela tiden för att stimulera kycklingarna att äta. I Sverige krävs i alla fall
2 timmars natt per dygn. Att detta är stressande säger sig själv.
Allt eftersom kroppen växer till kommer smärtorna. Skelett och leder
hänger inte med. I naturen väljer höns mycket medvetet vad de äter. Försök i
Storbritannien visar att kycklingar också gör det. De väljer det foder, som
innehåller smärtlindrande medel och försöken visade också att ju mer de
växte - och smärtan i kroppen ökade - ju mer smärtlindrande medel åt de.
Det visade sig också att de kycklingar som haltade och alltså hade rejält ont åt
mer smärtlindrande än de som till synes mådde bättre.
Eftersom samma snabbväxande hönsraser används i kycklinguppfödning
världen över finns smärtan också i de svenska kycklingstallarna trots att det
uttryckligen står i djurskyddsförordningens 29 § Avel med sådan inriktning
att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden.
Varför förbjuds inte extremavlade hönsraser?
I takt med att kycklingarna växer krymper också varje kycklings utrymme.
I Sverige får det finnas 35 kg kyckling/ m2 . Det betyder ca 23 kycklingar per
m2 mot slutet av kycklingens liv. Varje kyckling har alltså en fykant med sida
på 20 cm var. Inte mycket och knappast något som djurskyddsförordningen
föreskriver: 1 § Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall vara så
rymliga att samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig
obehindrat. Utrymmena skall utformas så, att djuren kan bete sig naturligt.
Varför har vi en djurskyddslag som säger ett och en verklighet som säger
något helt annat?
Se över
slaktkycklinghanteringen!
Som visas i motionen finns det mycket att fundera över och
förändra vad gäller hanteringen av kyckling till slakt i
Sverige. Man kan undra om djurskyddslagen och -
förordningen inte gäller dessa kycklingar. Med tanke på att
exporten av kyckling ökar från Sverige och antalet som föds
upp nu är uppe i 65 miljoner djur per år är det angeläget.
Många, som sett hanteringen, har valt bort kyckling från
matsedeln. Andra litar på den svenska djurskyddslagen och
väljer svenskt.
Det är dags att se till att avel och uppfödning av slaktkyckling i alla fall
blir så bra som djurskyddslagen och djurskyddsförordningen anger. Detta bör
ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2000
Gudrun Lindvall (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Matz Hammarström (mp)
Ewa Larsson (mp)
Birger Schlaug (mp)