Motion till riksdagen
2000/01:MJ506
av Hagström, Caroline (kd)

Aggressiva hundar


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning i
enlighet med vad som anförs i motionen.
Motivering
Det senaste året har det förekommit en intensiv debatt, såväl i
Sverige som inom många andra EU-länder, om s.k.
kamphundar.
Det handlar om hundar som hetsas mot varandra och används i illegala
hundkamper, hundar som kriminella personer använder som levande
brottsverktyg för att skrämma och hota sina offer med. Vi har även i media
fått läsa om hundar som attackerar spädbarn.
Det är en mycket oroväckande utveckling att allt fler aggressiva hundar
finns i samhället, och om aggressiviteten hos djuren uppmuntras.
Antalet hundar som räknas till gruppen kamphundar uppskattas i dag i
Sverige till ungefär 2 000, men man vet också att det finns ett visst mörkertal.
Och det sker hela tiden en nyrekrytering av den här typen av hundar till de
s.k. kriminella hundgäng som finns i dag.
Totalt finns det i Sverige ungefär 800 000 hundar. Det är således en ganska
liten del av landets alla hundar som används för kriminella verksamheter eller
som är kända för att oprovocerat attackera barn eller vuxna. Men detta är ett
ökande problem som man naturligtvis måste ta på stort allvar och också se till
att komma till rätta med.
Det är inte första gången som vi kristdemokrater engagerar oss i detta
problem. Under allmänna motionstiden förra året motionerade undertecknad i
ärendet.
Även när regeringen i våras kom med en proposition med ett nytt
lagförslag lade vi kristdemokrater ett motförslag, som vi ansåg skulle lösa
problemet med hundar som attackerar människor och andra hundar, på ett mer
rättvist och effektivt sätt.
Detta förslag röstades dessvärre ner av majoriteten och i stället får vi en ny
lag som innebär att alla hundar, som är under åtta år när lagen börjar gälla den
1 januari 2001, ska märkas och registreras i ett för landet centralt register.
Med denna lag tror man från majoritetens sida att man ska komma till rätta
med problemet.
Men då kan man ju naturligtvis fråga sig om en hund blir mindre aggressiv
eller farlig bara för att den blir märkt och registrerad i ett register. Så är
det
naturligtvis inte. Dessutom märker ju de flesta seriösa hundägare sina hundar
redan nu och då på frivillig väg. Men de personer som har hunden som ett
vapen eller som använder hunden i någon annan form för sin kriminella
verksamhet lär inte vara särskilt intresserade av att registrera sin hund.
Därmed riskerar den nya lagen att bli tämligen verkningslös. Förmodligen är
det så att den nya lagen inte kommer att innebära något annat än att vanliga
skötsamma hundägare tvingas registrera sina hundar vilket i sin tur också
innebär ökade kostnader för dessa.
Alla hundar kan, med "fel" ägare eller handhavande, utveckla ett mer eller
mindre aggressivt beteende. Men jag anser att man inte kan bortse från att det
ökande problemet med aggressiva hundar i tid kan härledas till då vi i Sverige
fick ett ökat antal hundar av rasen pitbullterrier.
Och jag tror att man måste börja med att se på den hundras som föranlett
det ökade problemet.
Därför kvarstår mitt motionsförlag om att man bör pröva den modell man
valt att tillämpa i England; nämligen Dangerous Dogs Act.
Enligt Dangerous Dogs Act är det förbjudet att äga vissa utpekade
hundraser utan ett särskilt undantagstillstånd. Det är vidare förbjudet att
uppföda, sälja, byta eller ge bort sådana hundar. Undantagstillstånd för
innehav utfärdas när hunden är kastrerad, försäkrad och fått en sändare
implanterad. Dessa hundar får ej vara på allmän plats om de inte bär munkorg
och är säkert hållna i band av en person som är minst 16 år gammal.
Dessutom fick domstol rätt att villkorslöst besluta om avlivande av hund.
I en utvärdering år 1997 konstaterade man att lagen hade uppnått sina
syften. Med stöd av bestämmelserna i Dangerous Dogs Act hade man till en
stor del lyckats eliminera uppfödning och innehav av hundar för kriminella
eller "antisociala" ändamål, dvs. särskilt pitbullterrier.
Därför tror jag att denna modell kan vara ett bättre sätt att komma till rätta
med problemet.

Stockholm den 21 september 2000
Caroline Hagström (kd)