med anledning av prop. 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge Miljöbalkskommittén tilläggsdirektiv att se över den s.k.
sanktionsavgiften.
Motivering
Sverige fick en ny lagstiftning på miljöområdet den 1 januari 1999. Det
finns mycket nytt i den som är bra, men också mycket som kan
ifrågasättas och som bör rättas till omgående.
Propositionen tar upp Miljöbalkskommittén, som är en parlamentariskt
sammansatt kommitté, med uppdrag att utvärdera tillämpningen av
miljöbalken. Kommittén skall utreda miljöbalkens effekter på miljöområdet
och om det finns delar som måste rättas till i denna lagstiftning. Under den tid
lagen har varit i kraft har ett antal fall förekommit som visar att nuvarande
tillämpning måste ändras på ett antal punkter.
Om en tillsynsmyndighet konstaterar att en verksamhet eller en åtgärd
medför att miljöbalkens bestämmelser eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av miljöbalken överträds, är myndigheten skyldig att anmäla detta
för åtal, om det finns misstanke om brott. Åtalsanmälan skall göras till polis-
eller åklagarmyndigheten.
Om en näringsidkare t.ex. inte inhämtar nödvändigt tillstånd, är
tillsynsmyndigheten skyldig att förelägga om en särskild
miljösanktionsavgift. Om en näringsidkare lämnar in sin ansökan för sent,
t.ex. om planerad eller förändrad verksamhet, drabbas han/hon av s.k.
sanktionsavgift. Sanktionsavgiften, som i detta fall snarare är en
förseningsavgift, är i jämförelse med andra förseningsavgifter hög.
Även då det gäller inlämning av miljörapport eller om rapporten kommer
för sent skall anmälan göras till polis eller åklagare. Det är, enligt min
bedömning, inte rimligt att belasta polis och åklagare med ärenden av denna
typ.
Självklart skall vi alla sträva efter en så bra miljö som möjligt i vårt land.
Men den blir inte bättre av att företagare får betala sanktionsavgifter till
Statens naturvårdsverk på grund av uteblivna miljörapporter eller att anmälan
går till åklagare. Effekten blir i stället orimligt höga kostnader för
samhället.
I ett antal fall har den nya lagstiftningen fått oproportionerliga följder. I
ett
fall i Ronneby drabbades en frisör som skulle starta en frisersalong. Han
lämnade in sin ansökan till miljökontoret om sin planerade verksamhet två
dagar för sent. Enligt nuvarande lagstiftning anmälde miljö- och
hälsoskyddsnämnden efter lång diskussion frisören. Ärendet har nu
behandlats både av tings- och hovrätten och frisören är nu friad. Hela
processen har, till ingen nytta för miljön, kostat samhället mycket pengar och
frisören mycket bekymmer och arbete.
Tekniska nämnden i Karlskrona glömde i tre fall att lämna miljörapport för
hamnverksamhet. Helt enligt gällande lagstiftning, anmälde miljö- och
byggnadsnämnden i kommunen försummelserna och en avgift på två gånger
femtusen kronor måste erläggas till Naturvårdsverket. Tekniska nämnden har
inte överklagat ärendet.
I Blekinge har så sent som i mars nio miljöstationer i Ronneby, Karlshamn
och Sölvesborg hamnat på åklagarens bord, därför att miljörapport lämnats in
för sent.
I ett annat uppmärksammat fall anmäldes en lantbrukare dels för att han,
enligt anmälaren, placerat en s.k. gödselstuka för nära ett vattenförande dike
och för nära anmälarens mark, dels för att stukan saknade täckning.
Lantbrukaren hade inte uppfattningen att stukan var anmälningspliktig eller
att den utgjorde en fara för miljön.
Kommunens tjänstemän ansåg att det fanns fog för anmälan. En oenig
nämnd anmäler fallet och en sanktionavgift på 25 000 kr döms ut.
Miljösanktionsavgiften skall enl. 30 kap 5 § betalas till Naturvårdsverket
inom 30 dagar. Lantbrukaren överklagade och miljödomstolen upphävde
miljö- och byggnadsnämndens beslut om miljösanktionsavgift.
Det är inte rimligt att man skall tvingas betala dryga förseningsavgifter
eller miljöavgifter innan man haft möjlighet att överklaga beslutet. Det vore
rimligt att avgift utgår först i de fall ett överklagande dömts av och vunnit
laga kraft. Samma gäller förseningsavgifterna. De bör stå i rimlig proportion
till försummelsen.