Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar om ändring av 30 § fiskerilagen i enlighet med vad som anförs i motionen. Motivering
Fiskerilagens 30 § (1993:787) säger att för att den ansökande skall kunna erhålla yrkesfiskelicens måste han kunna visa att fisket är av väsentlig betydelse för hans försörjning och att han under de två närmast föregående åren har nått upp till i lagen föreskrivna tröskelvärden, dvs. ett halvt basbelopp netto och två basbelopp brutto.
I prop. 1992/93:232 anför regeringen på sid. 55: "Pensionärer som uppfyller villkoret att fisket skall vara av väsentlig betydelse för försörjningen bör därför få rätt att ansöka om yrkesfiskelicens under samma förutsättningar som övriga fiskare."
I ett fall som just prövats av Länsrätten i Göteborg avslås en begäran från en pensionär att få yrkesfiskelicens med motiveringen att vederbörande inte kunnat visa att fisket under berörda år varit av väsentlig betydelse för hans försörjning. Skälet till att detta inte varit möjligt är att den ansökande just p.g.a. avsaknaden av den yrkesfiskelicens han tidigare (med utgång 1966) innehaft, under åren 1996-1998 inte kunnat bedriva fiske inom lagens råmärken. Han hade under denna tid andra tillfälliga arbeten, och sökte på nytt licens då dessa möjligheter till sysselsättning upphörde. Personen i fråga har under långa perioder varit ytterst beroende av fisket för sitt livsuppehälle och uppfyller utan vidare kravet att fisket är av väsentlig betydelse för hans försörjning om man ser över ett längre tidsperspektiv.
Av domen framgår att lagens nuvarande lydelse ges en synnerligen snäv innebörd då den, åtminstone enligt länsrättens tolkning, enbart tar hänsyn till två enstaka år och inte beaktar de särskilda omständigheter som onekligen föreligger i fallet. Tilläggas bör att Länsstyrelsen i Skåne län i sitt yttrande tillstyrkt att licens skulle beviljas.
Även om det här rör sig om ett enda rättsfall, torde Länsrättens i Göteborg tolkning av lagen ha ett vidare principiellt intresse. Det finns sannolikt ett antal personer i landet, vilka, p.g.a. låga pensionsgrundande inkomster och en därav följande låg pension, bedriver yrkesfiske för att förbättra sina försörjningsmöjligheter. Lagen (se ovan) ger ju också utrymme för pensionärer att på samma villkor som övriga fiskare ansöka om yrkesfiskelicens.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att fiskerilagen i ovan berört avseende ges en sådan utformning att en mer extensiv tolkning blir möjlig, dvs. att särskilda omständigheter skall kunna beaktas vid prövning av enskilda fall.
Stockholm den 2 oktober 2000
Bengt Silfverstrand (s)