Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att stärka förutsättningarna för den havsvandrande
öringen i Norr- och Västerbotten.
Motivering
Omfattande skyddsåtgärder och fångstregleringar har under den senaste
tioårsperioden genomförts med inriktning på, i huvudsak, skydd för de
naturliga laxbestånden (vildlax), medan den havsvandrande öringen under
motsvarande tid erhållit endast ett mycket begränsat skydd. Resultatet av
det oreglerade fisket efter havsöring, i kombination med avsaknaden av
åtgärder, är att många av Norrlandsälvarnas bestånd idag endast är spillror
av vad de en gång var. Älvarnas potential att producera havsöring nyttjas i
mycket liten utsträckning. Tillståndet för flertalet havsöringsbestånd är
akut och kraftfulla insatser måste skyndsamt göras för att skydda och
återuppbygga bestånden. Insatser av många slag erfordras. Nämnas kan
särskilt behovet av att restaurera havsöringens lekområden i
huvudälvarnas sidoflöden, som mindre åar och bäckar.
Havsöringens vandringsmönster skiljer sig markant från laxens. Genom att
öringen endast vandrar ut i Bottenviken/Bottenhavet och inte ned i egentliga
Östersjön, är den inte utsatt för samma fisketryck från yrkesfisket till havs
som laxen. De åtgärder som krävs för havsöringens del är därmed av regional
och kustnära karaktär och inte beroende av internationella överenskommelser.
Som sportfisk är havsöringen i princip lika intressant som laxen. Den har
dessutom den fördelen att den är fiskbar under större delar av säsongen än
laxen, och därmed av stor betydelse för sportfisketurismens möjligheter att
erbjuda ett både varierat och uthålligt fiske under hela fiskesäsongen. Men,
innan havsöringen kan bli ett verkligt alternativ som sportfisk fordras att en
långsiktig strategi för dess regenererande fastläggs med konkreta åtgärder och
till detta kopplat ett uppföljningsprogram.
Nuläget för havsöringsbestånden kan beskrivas med hjälp av följande
uppgifter från Fiskeriverkets utredningskontor i Luleå:
- De undersökningar som genomförs inom ramen för det pågående
laxmonitorprogrammet visar överlag mycket låga tätheter av öringungar.
- I en del av vattendragen i Norr- och Västerbotten pågår miljöåter-
ställningsprojekt i form av restaurering av flottledsrensade sträckor.
Undersökningar som föregått dessa miljöåterställningsarbeten visar
extremt låga eller helt obefintliga förekomster av öringungar på de lokaler
som undersökts och där man enligt uppgift från lokalbefolkningen tidigare
haft god tillgång på storvuxen havsvandrande öring.
- I de fiskvägar som regelbundet kontrolleras visar det sig att uppgången av
öring är mycket liten. Endast ett fåtal individer passerar dessa fiskvägar,
vilket framgår av statistik från exempelvis Sikfors i Piteälven och Jockfall
i Kalixälven.
- I vissa älvar förekommer insamling av fisk för årlig fångststatistik som
visar att havsöringsförekomsterna är extremt låga.
- Finska uppgifter över återfångsterna av s.k. "karlinmärkt" öring visar att
medellängden ligger under 50 cm, vilket tyder på att merparten av öringen
fångas i ett mycket tidigt stadium (endast 1 år i havet), något som kraftigt
begränsar öringens reproduktion då öring i den storleken inte har samma
förmåga till lek som storvuxen fisk med flera havsår.
Fiskeriverket bör få uppdraget att skyndsamt utarbeta ett långsiktigt
åtgärdsprogram för havsöringens regenererande. I åtgärdsprogrammet bör
framgå hur tillsyn, bevakning och uppföljning av programmet skall ske.
Länsstyrelsens befogenheter att besluta om skyddsåtgärder och
restriktioner efter lokala och regionala förhållanden bör belysas.