Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att stärka förutsättningarna för den havsvandrande öringen i Norr- och Västerbotten. Motivering
Omfattande skyddsåtgärder och fångstregleringar har under den senaste tioårsperioden genomförts med inriktning på, i huvudsak, skydd för de naturliga laxbestånden (vildlax), medan den havsvandrande öringen under motsvarande tid erhållit endast ett mycket begränsat skydd. Resultatet av det oreglerade fisket efter havsöring, i kombination med avsaknaden av åtgärder, är att många av Norrlandsälvarnas bestånd idag endast är spillror av vad de en gång var. Älvarnas potential att producera havsöring nyttjas i mycket liten utsträckning. Tillståndet för flertalet havsöringsbestånd är akut och kraftfulla insatser måste skyndsamt göras för att skydda och återuppbygga bestånden. Insatser av många slag erfordras. Nämnas kan särskilt behovet av att restaurera havsöringens lekområden i huvudälvarnas sidoflöden, som mindre åar och bäckar.
Havsöringens vandringsmönster skiljer sig markant från laxens. Genom att öringen endast vandrar ut i Bottenviken/Bottenhavet och inte ned i egentliga Östersjön, är den inte utsatt för samma fisketryck från yrkesfisket till havs som laxen. De åtgärder som krävs för havsöringens del är därmed av regional och kustnära karaktär och inte beroende av internationella överenskommelser.
Som sportfisk är havsöringen i princip lika intressant som laxen. Den har dessutom den fördelen att den är fiskbar under större delar av säsongen än laxen, och därmed av stor betydelse för sportfisketurismens möjligheter att erbjuda ett både varierat och uthålligt fiske under hela fiskesäsongen. Men, innan havsöringen kan bli ett verkligt alternativ som sportfisk fordras att en långsiktig strategi för dess regenererande fastläggs med konkreta åtgärder och till detta kopplat ett uppföljningsprogram.
Nuläget för havsöringsbestånden kan beskrivas med hjälp av följande uppgifter från Fiskeriverkets utredningskontor i Luleå:
- De undersökningar som genomförs inom ramen för det pågående laxmonitorprogrammet visar överlag mycket låga tätheter av öringungar.
- I en del av vattendragen i Norr- och Västerbotten pågår miljöåter- ställningsprojekt i form av restaurering av flottledsrensade sträckor. Undersökningar som föregått dessa miljöåterställningsarbeten visar extremt låga eller helt obefintliga förekomster av öringungar på de lokaler som undersökts och där man enligt uppgift från lokalbefolkningen tidigare haft god tillgång på storvuxen havsvandrande öring.
- I de fiskvägar som regelbundet kontrolleras visar det sig att uppgången av öring är mycket liten. Endast ett fåtal individer passerar dessa fiskvägar, vilket framgår av statistik från exempelvis Sikfors i Piteälven och Jockfall i Kalixälven.
- I vissa älvar förekommer insamling av fisk för årlig fångststatistik som visar att havsöringsförekomsterna är extremt låga.
- Finska uppgifter över återfångsterna av s.k. "karlinmärkt" öring visar att medellängden ligger under 50 cm, vilket tyder på att merparten av öringen fångas i ett mycket tidigt stadium (endast 1 år i havet), något som kraftigt begränsar öringens reproduktion då öring i den storleken inte har samma förmåga till lek som storvuxen fisk med flera havsår.
Fiskeriverket bör få uppdraget att skyndsamt utarbeta ett långsiktigt åtgärdsprogram för havsöringens regenererande. I åtgärdsprogrammet bör framgå hur tillsyn, bevakning och uppföljning av programmet skall ske. Länsstyrelsens befogenheter att besluta om skyddsåtgärder och restriktioner efter lokala och regionala förhållanden bör belysas.
Stockholm den 4 oktober 2000
Lennart Klockare (s)
Kristina Zakrisson (s)