Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av olika åtgärder för att rädda den vilda laxens
fortbestånd.
Motivering
Den vilda laxens fortbestånd är hotad. Det är angeläget att olika typer av
åtgärder vidtas för att rädda artens fortbestånd. Länderna runt Östersjön
har för ett par år sedan gjort en överenskommelse om begränsning i
laxfiske i detta syfte. Den svenska fiskekvoten är drygt 123 000 laxar,
varav endast hälften kan fångas i Östersjön. Det är möjligt att fiskekvoten
ytterligare måste begränsas och fiskeförbud gälla vid mynningsområden
för att garantera laxens fortbestånd.
Laxens naturliga vandring i outbyggda älvar upp till lekplatserna främjar
fortbestånd av livskraftiga laxar. De som inte klarar denna strapats blir utan
avkomma. Så är inte fallet med utbyggda älvar där laxstationerna
urskillningslöst fångar in alla laxar, både de livskraftiga och de orkeslösa,
för
att i speciella bassänger odla fram laxyngel.
För att inte utarma arten till förmån för den odlade laxen, måste därför de
utbyggda älvarna förses med laxtrappor så att de livskraftiga laxarna kan ta
sig upp till naturliga lekplatser. Detta är förenat med betydande kostnader
som kraftbolagen måste ta visst ansvar för. Med nuvarande lagstiftning är det
knappast möjligt att kräva ersättning från kraftbolagen. Således är det
nödvändigt att se över lagstiftningen för att förhandlingar med kraftbolagen
skall kunna upptas.