1. Riksdagen begär att regeringen låter ta fram en ny långsiktigt hållbar
fiskepolitik för Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av vetskap om skälen till att kadmiumhalterna ökar i
Östersjöfisk i dag.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om nya områden för
marina reservat.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kraftig begränsning av foderfiske.
Fisket inte hållbart
Idag "dammsugs" havet på sill, trots att den är torskens stapelföda. Sillen
blir inte ens människoföda - den mals till fiskmjöl. I slutet av 80-talet var
foderfiskets andel av Sveriges totala fiskfångst 25 %. Idag är den hela 75
%. Man fiskar småtorskar under ett kilo, torskar som aldrig hinner bli
könsmogna och kan föröka sig. Effekten har redan blivit att torsken på
många håll är borta. Framför allt gäller detta kusttorsken, som så gott som
helt försvunnit från västkusten. Men också koljan har minskat kraftigt.
Även vid laxfisket i södra Östersjön tas icke könsmogen fisk.
Fiskeriverkets statistik visar att fler fiskarter blir allt ovanligare. På
västkusten tar stora båtar de fiskarter som för tillfället är mest ekonomiskt
lönsamma. Man lämnar stora sår på bottnen och skapar stora problem för
det beståndsbevarande kustnära fisket.
Detta är bara några exempel på en icke hållbar fiskepolitik. Effekterna blir,
förutom de biologiska, att kustsamhällen där kustfisket är basen inte klarar sig
utan avfolkas.
Det behövs en ekologiskt och ekonomiskt långsiktigt hållbar fiskepolitik.
Detta efterlyser även Stefan Edman, politiskt sakkunnig på
Miljödepartementet, i en artikel i tidskriften Havsutsikt 1/2000. Ytterligare
forskning måste givetvis till. Det finns många frågor att besvara vad gäller
orsaker och samband till beståndens kraftiga fluktuationer.
Den här motionen lyfter problemen främst i Östersjön.
Inte bara utfiskning - även miljöproblem
spelar in
Även andra problem än utfiskning drabbar havet och dess biologiska
mångfald. Närsalter läcker från jordbruk och tätort och orsakar
igenväxning, övergödning och syrebrist i grunda vikar, som är fiskens
barnkammare. Båtbottenfärger innehåller giftiga metaller. De
tennorganiska föreningarna är nu förbjudna, men kopparfärger är fort-
farande tillåtna. Mer om detta i en särskild motion. Även oljespill är ett
problem, inte bara för fålar på vattenytan utan också för djuren längre ner.
Oljan sjunker så småningom och oljeklumparna innehåller många giftiga
ämnen.
Kadmiumhalterna ökar
Kadmiumhalten i fisk i Östersjön blir allt högre. Det framgår av en artikel
i tidskriften Östersjö ´99 - årsrapport från miljöövervakningen i egentliga
Östersjön. Tvärt emot vad man trott ökar nu halterna av kadmium i
strömming från Östersjön. Halterna i strömming är idag tre gånger högre
än i början av 1980-talet. För första gången visar mätningar att samma
trend är tydlig även i kustens abborre och mussla. Snabbast är ökningen i
abborre, där halterna har stigit med 23 % per år sedan proverna började
tas för fem år sedan. För blåmussla är mätserien kortare, men även här är
ökningen markant, ca 10 % per år.
De ständigt stigande halterna förbryllar eftersom drastiska åtgärder har
vidtagits för att minska användningen av tungmetaller. Innehållet i
handelsgödsel, batterier, färgpigment och avloppsslam har reglerats under
hela 1990-talet. Lagstiftningen har skärpts. Åtgärder mot tungmetallen bly har
däremot haft önskad effekt, eftersom halterna i de undersökta marina djuren
minskar.
En förklaring till ökningen av kadmium i fisken i Östersjön kan vara att
försurning av marken leder till att kadmiumet frigörs.
Än så länge är de halter som uppmäts i strömming- och abborrlever inte
någon hälsorisk för människor. Men med tanke på att kadmiumhalterna stiger
finns en oro för att de snart når sådana nivåer där de blir det.
Kadmium orsakar försämrad njurfunktion hos människor. Kadmium
påverkar också kroppens möjligheter att ta upp kalcium, vilket leder till att
skelettet kan kalkas ur.
Fisketrycket är för stort
I den ovan nämnda skriften Östersjö ´99 finns en artikel skriven av
forskare från Fiskeriverket och Naturhistoriska riksmuseet. Man slår fast
att fisketrycket är för stort idag och inte långsiktigt hållbart mot de tre
fiskarter, som har störst betydelse i Östersjön, nämligen torsk, strömming
och skarpsill.
Torsken
Torsken har haft några år med dålig reproduktion. Den är nämligen
beroende av inflöde av saltvatten via Öresund och under de senaste
årtiondena har de varit för små eller för fåtaliga. Det har fått till
konsekvens att bestånden av lekande torsk minskat kraftigt. Trots detta
fiskas det hårt på torsken och man anser nu att fisket har en omfattning
som ligger över vad som är biologiskt hållbart. Torskens situation har
uppmärksammats av den så kallade Baltiska fiskerikommissionen, som nu
arbetar med en förvaltningsplan för torsken. På Västkusten är en
kustfiskad torsk en sällsynthet.
Strömming
Lekbestånden av strömming har minskat sedan 1975. Samtidigt som
bestånden minskar har man kunnat konstatera att tillväxthastigheten hos
enskilda strömmingar minskat. Den är också mager. Om detta beror på
minskad tillgång på stora djurplankton eller förekomst av fettlösliga
miljögifter vet man inte idag. Dock vet man att fisket efter strömming är
för stort och inte långsiktigt hållbart. Fiskeribiologer vill se en kraftig
reduktion av kvoterna.
Skarpsill
Lekbestånden av skarpsill var i mitten av 90-talet de största någonsin.
Men nu går det brant utför. Orsakerna anges vara två svaga årsklasser,
1996 och 1998. Man ser också en ökad dödlighet genom ökat fiske, en
fördubbling sedan 1996. Bestånden anses nu utnyttjas utanför den
biologiska toleransnivån.
Kustfisket måste förnyas
Idag finns ett stort strukturproblem i fiskerinäringen. Endast 2 % av
kustfisket sker med båtar kortare än 12 meter. Det mesta fisket sker med
stora fartyg med modern utrustning, som fiskar där det för tillfället är
mest ekonomiskt lönsamt. De fiskar utmed alla våra svenska kuster och
konkurrerar inte bara ut det kustnära fisket, som är beståndsbevarande,
utan det lämnar också biologisk ödeläggelse efter sig. Detta har kallats
"allmänningens tragedi" och måste förändras. Det är inte längre
acceptabelt vare sig av biologiska eller regionalpolitiska skäl.
Det är dags att skapa förutsättningar för ett ekologiskt anpassat småskaligt
fiske, gärna med någon form av regional förvaltning, där beståndens
långsiktiga bärkraft och varsamheten om resurserna sätts i främsta rummet.
Fiskeriverket har tagit fram ett förslag till strukturplan för 2000-2006.
Behov av marina reservat
Med tanke på de olika fiskarternas utsatthet är det av extra vikt att rädda
de "barnkamrar" som finns utefter kusten. På samma sätt som reservaten
upprättats på land måste vi snabbt skydda de viktigaste grundområdena
från övergödning och annan påverkan. Utan dessa oförstörda grunda vikar
har bestånden ingen chans att överleva. Det pågående arbetet med att
fastställa de marina reservaten får inte fördröjas. Idag har vi bara 6
områden av sedan lång tid tillbaka planerade 16. Tiden är knapp och det
är nödvändigt att utöka antalet områden. De marina reservaten, menar vi,
skall kopplas till en regional/lokal förvaltning, så att ett försiktigt och
beståndsbevarande kustfiske kan fortgå inom reservatets gränser.
Begränsa foderfisket kraftigt
Det är dags att ta reda på hur det står till och vilka åtgärder som behöver
sättas in för att den negativa utvecklingen skall vändas. Hur många av de
fiskar som fångas går till konsumtion, hur många går till foderfisk och hur
många dumpas? Stämmer det att en omfattande död av fiskyngel är en av
konsekvenserna av de stora flyttrålarna och ringnoterna? Håller den fisk
som tas upp minimimått? Det här är några frågor som Sportfiskarna ställt
och som verkligen behöver besvaras. Att det måste klargöras hur fisket
skall kunna bli långsiktigt hållbart är fullkomligt klart. Den negativa
utvecklingen som såväl torsk som strömming och skarpsill har i Östersjön
idag måste vändas.
Innan alla frågor fått svar måste en kraftig begränsning av foderfiske ske.