Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrade villkor för återställande av ädelfiskets naturliga
reproduktionsområden.
Återställning av ädelfiskets naturliga
reproduktionsområden
Ädelfisken, d v s de laxartade fiskarna (lax, havsöring, laxöring, röding,
harr, sik, m fl) har sina naturliga reproduktionsområden i strömmande
vatten. Genom industrialiseringen på artonhundratalet och den första
halvan av nittonhundratalet har många av de naturliga
reproduktionsområdena för ädelfisken förstörts.
Rader av vattenbruksanläggningar anlades i syfte att utvinna de
ekonomiska nyttigheterna. Strömmande och forsande vatten försåg industrin
med kraft. Det mänskliga arbetet förminskades i betydelse. Det mekaniska
arbetets betydelse ökade. Särskilt när det forsande vattnets kraft omvandlades
till elektrisk kraft.
Men den elektriska kraftens exploatörer har av samhället ålagts att ersätta
fiskevården med rejäl ersättning i syfte att möjliggöra en återkommande
fiskereproduktion. Dels genom anläggande av vandringsleder (laxtrappor),
som ger vandrande fisk en chans att ta sig förbi hinder som t ex kraftverk och
dammar utgör, dels genom anläggande av avelsstationer vid
vandringsledernas mynningar, där vandrande reproduktiv fisk fångas och
töms på avelsmaterial. Något som säkerställer utsättning av yngel i de vatten
som utgör framtida lek- och återkomstplatser. Detta är av utomordentlig
betydelse för sportfisket, liksom för delar av yrkesfisket. Därmed är det också
viktigt för turismen och det rörliga friluftslivet. Med andra ord har det stor
ekonomisk betydelse för nationen Sverige. Problemet är att alla de som
förändrade de strömmande och forsande vattnen före elektrifieringens
tidevarv inte har ålagts samma skyldighet att bidra till fiskets reproduktion.
Exempelvis behöver inte de svenska skogsbolagen återställa sina många
flottningsleder. Detta är idag ett svårt bekymmer!
Hundratals mil av strömmande och forsande vatten bär fortfarande starka
spår av åtgär-der som syftade till att underlätta för timmer och massaved att
komma fram till uppsam-lingsmagasin, sjöar och kustnära fabriker. Till men
för fiskens reproduktionsplatser. Ett återställande av biologiskt naturliga
stånds- och lekplatser är av mycket stor betydelse för fiskevården. Statens
nuvarande anslag för biologiskt återställande räcker inte. Vilket kan belysas
av att Gävleborgs län, som har mycket stora behov av att återställa förstörda
reproduktionsområden efter alla flottningsleder, i år erhåller 750 000 kronor.
En summa som inte förslår långt!
Anslaget behöver ökas och måste ökas. Men hur detta skall finansieras kan
diskuteras. En väg är att ålägga skogsbolagen ett finansieringsansvar. Ett
annat sätt är att införa en nationell fiskevårdsavgift, som öronmärks för
fiskevårdande åtgärder. Oavsett metod så måste riksdagen meddela
regeringen sin mening om att prioritera återställandet av ädelfiskens naturliga
reproduktionsområden.