1 Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att säkra fiskvägarna i Emån. 2 Problemet i historiskt perspektiv
Ända fram till slutet av 1800-talet hade laxen och havsöringen möjlighet att vandra fritt i Emån. I historiska dokument beskrivs att fisket efter lax och havsöring var av stort samhällsekonomiskt värde ända upp till Ädelfors som i dag tillhör Vetlanda kommun. När kraftbolagen i början av 1900-talet gavs tillstånd att dämma vattenflödet och bygga kraftverk i Emån ställdes krav på att det skulle finnas laxtrappor för lax och öring. Under 1940-talet omprövades vattendomarna och kravet på laxtrappor ersattes med en skyldighet att sätta ut smolt (ungfiskar). Detta visade sig emellertid med tiden vara en dålig, eller rentav skadlig, metod och utsättningarna upphörde för ca 10 år sedan.
3 Stor enighet om fiskvägar i Emån
År 1991 startade Vetlanda, Hultsfred, Högsby, Mönsterås och Oskarshamns kommuner projektet Fiskvägar i Emån. Kommunerna hade satt som mål att lax och havsöring skulle ha fria fiskvägar upp till Ädelfors redan år 2000. Det var dock svårare än vad man trodde att genomföra det projektet.
I år bygger Emåprojektet och Mönsterås kommun nya fiskvägar förbi två kraftverksdammar vid Finsjö, strax uppströms Fliseryd. Vägen dit är dock inte helt fri eftersom fisken måste passera ett par mindre väl fungerande laxtrappor vid Emsfors och vid Karlshammar.
Fiskvägarna vid Finsjö är det första steget på vägen mot att återskapa naturlig fiskvandring i Emån. Uppströms Finsjö finns ytterligare fem kraftverksdammar som behöver förses med fiskvägar innan målet havsöringen till Ädelfors har uppnåtts. Närmast ovanför Finsjö kommer dammen vid Frövi kraftverk i Högsby. Sedan följer dammarna vid Blankaström, Järnforsen, Kvillsfors och Turefors.
Medfinansiärer i Finsjöprojektet är följande parter: Mönsterås, Oskarshamn, Högsby, Hultsfred, Vetlanda, Eksjö, Sävsjö och Nässjö kommuner, Länsstyrelserna i Jönköpings och Kalmar län, Regionförbundet i Kalmar län, Fiskeriverket, Emåns vattenförbund samt EU:s Mål 5b.
Även kraftverksägaren Sydkraft, eller egentligen Nissan Kraft AB, är positiv till bygget vid Finsjö. Sydkraft har lovat att avstå vatten motsvarande en produktionskostnad om 50 000 kronor per år under fem år.
4 Nyttan
Turistvärdet: Åtgärden är klart motiverad från en samhällsekonomisk synpunkt. Fisketurismen i Högsby, Hultsfred och Vetlanda kommuner kommer nu att utvecklas, särskilt med inriktning på lax- och havsöringsfiske. Försäljningen av fiskekort i Emåregionen kommer att öka under de närmaste åren. Andelen lekmogen fisk som passerar förbi Em skulle vid en utbyggnad av fiskvägarna upp till Ädelfors mer än fördubblas. Detta innebär att det redan attraktiva sportfisket vid Em skulle kunna fördubblas. Fisket i de nyöppnade delarna skulle i framtiden kunna nå ungefär samma storlek som fisket i dag vid Em. Den ökande fisketurismen kommer dessutom att ge positiva effekter i form av ökad natur- och kulturturism och betydligt fler turistnätter i regionen.
En undersökning av fisketurismens ekonomiska effekter vid Mörrumsån visar att det sammanlagda ekonomiska värdet per kilo fångad fisk uppgår till 2 000 kronor. Övernattande fiskare vid Mörrumsån spenderar ca 600 kronor per dygn. Endagsfiskarna spenderar ca 400 kronor per dygn. I området nedströms Finsjö har fisket redan i dag stor ekonomisk betydelse. Sportfisket vid Em omsätter årligen 600 000 kronor. Enbart intäkterna från fiskekortsförsäljning och övernattning i Fliseryd uppgick år 1998 till 130 000 kronor. Den sammanlagda samhällsekonomiska vinsten är avsevärt större.
Naturvärdet: Emåns havsöring är sannolikt världens mest storvuxna naturliga havsöringpopulation. År 1993 togs en världsrekordhavsöring på fluga i mynningen vid Em. Havsöringsbeståndet har minskat i Emån under 1990-talet. Årligen återkommande undersökningar visar att havsöringens yngel återfinns i betydligt mindre omfattning än vad som är normalt. Det är uppenbart att den unika Emåhavsöringens fortbestånd är hotat.
Under år 1999 flyttades öringyngel från området nedströms Finsjö till lämpliga områden i Högsby. Dessa yngel återfinns i större omfattning och visar en klart snabbare tillväxt än ynglen som blev kvar nedströms. En tänkbar anledning är att nedströmsområdena är betydligt mera belastade av miljögifter.
Varje tillgängliggjord kvadratmeter lekbotten innebär förbättrade möjligheter för havsöringen och laxen i Emån. Åtgärden är alltså väl motiverad ur naturvårdssynpunkt.
Stockholm den 28 september 2000
Lennart Beijer (v)
Chatrine Pålsson (kd)
Agne Hansson (c)