Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om drivgarn i Östersjön.
Inledning
Vid ett flertal tillfällen, såväl i motioner som interpellationer och
riksdagsdebatter, har Miljöpartiet agerat i frågan om drivgarnsfisket i
södra Östersjön. Vi anser att det fisket inte bara hotar den
viltreproducerande laxen utan också att de långa drivgarnen utgör en stor
fara för tumlare och många fåglar.
Långa drivgarn i Östersjön
FN antog 1991 en resolution om förbud mot allt storskaligt drivgarnsfiske
i världshaven från och med 1992. Huvudsyftet var att minska bifångster
av marina däggdjur. Resolutionen ansågs inte gälla för Östersjön. EU tog
hösten 1991 beslut om att efterleva resolutionen så till vida att det i EU:s
samtliga vatten endast tilläts fiskas med 2,5 km drivgarn per båt.
Undantag gjordes för Östersjön - dock med villkor att det vetenskapligt
visades att undantaget inte utgjorde något ekologiskt hot.
Sedan har diskussionens vågor gått höga om de 21 km drivgarn per båt
som tillåts. Nu senast handlar det om sillgrisslor.
Sillgrisslor - Östersjöns pingviner
Östersjöns sillgrisslor var nästan utrotade i slutet av 1800-talet, då på
grund av jakt och äggplundring. Bara ett 20-tal par fanns kvar på Stora
Karlsö. Idag har Östersjöbeståndet ökat till ca 45 000 individer. Fåglarna
finns hela året i Östersjön. Under vintern finns den i de södra delarna för
att redan i början av året röra sig mot Gotland. Sillgrisslor lever länge,
men fortplantar sig först vid fem års ålder och lägger endast ett ägg per år.
Den häckar i täta kolonier på klippväggar mot havet. Ungarna hoppar från
de höga bohyllorna i början av juli, ett skådespel som ser vådligt ut, men
som oftast slutat lyckligt. Den huvudsakliga födan är fisk. Eftersom
många miljögifter anrikas i fisk är givetvis sillgrisslan utsatt och känslig.
Drivgarnen hotar sillgrisslor och andra
alkfåglar
Östersjöns sillgrisslor fångas i drivgarnen och drunknar. Naturvårdsverket
och WWF har finansierat en unik studie baserad på data från 43 000
sillgrisslor som ringmärktes i Östersjöområdet från 1912 till 1998. Den
nya rapporten - Long-term study of mortality in the common guillemot in
the Baltic Sea. Analysis of 80 years of ringing data, rapport 5057 - visar
att bifångster i drivgarn för lax kan utgöra ett hot mot Östersjöns
sillgrisslor. Av de 2 500 återfunna sillgrisslorna hade 50 % fastnat i
fiskeredskap. Även om Östersjöbeståndet av sillgrisslor har ökat, är
överlevnaden hos de vuxna fåglarna låg jämfört med sillgrisslor i
Nordsjön. Med tanke på att tillgången på favoritfödan skarpsill varit riklig
under de sista tio åren har överlevnaden minskat från cirka 90 % under
perioden 1962-1989 till 78 % under 1989-1997. Olof Olsson,
projektledare vid Uppsala universitet, tror att nedgången i den årliga
överlevnaden hos sillgrisslor under det senaste decenniet beror på en ökad
dödlighet i drivgarnsfisket efter lax, ett fiske som tagit ordentlig fart efter
andra världskriget.
Även tumlare och säl fastnar i drivgarnen
Östersjön har en egen val - tumlaren. Även tumlare fastnar i drivgarn och
drunknar. FN:s resolution kom till just för att rädda marina däggdjur och
undantaget förutsatte att sådana hot inte fanns i Östersjön.
Minska längden på drivgarnen!
Sverige har varit aktivt för att få behålla drivgarnen på 21 km per båt i
Östersjön. När det nu visar sig att bifångster i fiskeredskap kan utgöra en
allvarlig risk för sillgrisslorna i Östersjön borde det vara dags att tänka
om. Att det dessutom finns hot mot tumlare och gråsäl visar att det inte
längre är möjligt att hävda att garnen inte utgör ett ekologiskt hot, vilket
var kravet för undantaget. För att minska bifångster av havsfåglar och
marina däggdjur anser WWF att samma regler bör gälla för drivgarnsfiske
i Östersjön som i resten av EU. Miljöpartiet delar den uppfattningen och
anser att regeringen aktivt ska se till att en ändring kommer till stånd.