1. 1 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om skogscertifiering.
2. Riksdagen begär att regeringen låter utreda värdet av gamla
reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark, enligt vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen begär att regeringen låter göra en utvärdering av
älgskötselområdena och avvägningen mellan skogsbruk och viltvård.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av forskning kring ekdöden.
5. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av lagstiftningen som kan
öppna för en möjlighet till ersättning för inskränkning i brukandet inom
större fornlämningsområden.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att samma rättsregler skall gälla för objekt inom
Natura 2000 som vid andra statliga avsättningar av skogsmark.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökat internationellt engagemang samt vikten av
skoglig kompetens och resurser vid Sveriges beskickningar utomlands.
8.
1 Yrkande 5 hänvisat till KrU.
Inledning
Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största
nettoexportinkomsterna i vårt land. 1999 var
nettoexportvärdet av skogsindustriprodukter 75 miljarder
kronor. Som jämförelse kan nämnas bilar och bildelar som
svarade för en nettoexport värd 29 miljarder, elektrovaror och
datorer 38 miljarder, övriga verkstadsprodukter 40 miljarder
och läkemedel 21 miljarder kronor. Skogsbruket och den
därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge
en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och
svensk skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs
övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som
befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget
att dessa mål har samma prioritet och dignitet vid
utformningen av den övergripande skogspolitiken.
Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på
förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för
kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska
mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den
svenska skogsindustrin. Denna lagstiftning har bara gällt några år, en kort tid
i
skogens omloppstid.
Det enskilda ägandet
Regering och riksdag har tidigare markerat samstämmighet i
synen på ägarstrukturen i det svenska skogsbruket vilket
inneburit att det enskilda ägandet ska stimuleras i förhållande
till ett ökat storbolagsägande. Även fortsättningsvis bör det
enskilda ägandet i svenskt skogsbruk stimuleras.
Lagstiftningen
Miljöbalkens regler är bristfälligt anpassade till skogs- och
lantbrukets förutsättningar. Därför förutsätter
Kristdemokraterna att den nu pågående översynen av
miljöbalken kommer att leda till att hinder och begränsningar
för skogsbruket elimineras. I partiets motion
1999/2000:MJ309 Skogspolitiken påtalades behovet av att
ändra miljöbalken i förhållande till skogsvårdslagen. Detta
yrkande har ännu inte behandlats av riksdagen. Oklarheterna i
den nya lagstiftningen kan därmed komma att drabba
skogsbruket hårt till nackdel för skogsvården och därmed
också svensk ekonomi. Exempelvis gäller för en skogsägare
som gör en avverkningsanmälan att anmälan kan prövas av
två myndigheter med var sin lagstiftning med olika effekter.
Den skogliga myndigheten prövar enligt skogsvårdslagen
medan kommunen, enligt ett pågående rättsfall i Nora, kan ha
rätt att pröva enligt miljöbalken. Skulle tillstånd till
avverkning inte beviljas hamnar skogsägaren i olika
situationer beroende på vilken av myndigheterna som avslår
hans ansökan. Detta förhållande bör rättas till,
Skogsvårdslagen bör vara det lagrum som anförs i detta fall.
Från Kristdemokraternas sida har vi tidigare avvisat ett antal
regeringsförslag som innebär en återgång till ett mer detaljreglerat skogsbruk.
Sveriges skogar brukas med världens kanske mest miljöanpassade
metoder. Kampanjen Grönare Skog är en mycket omfattande satsning riktad
mot det privata skogsbruket med betoning på produktion utifrån miljö och
naturvårdsåtaganden. Det samarbete som inletts med skogsägareföreningarna
förstärker utbildningskampanjen med den ekonomiska aspekten på dagens
miljöanpassade produktion.
Färsk statistik visar att det är inom privatskogsbruket som
skogsvårdsåtgärder som markberedning, plantering och röjning ökar mest. En
ökning på 15-20 procent kan noteras under 1999. Skulle den slutliga domen i
Nora- fallet bli att kommunen har rätt att pröva enligt miljöbalken innebär det
att skogsbruk klassas som miljöfarlig verksamhet, något som skulle drabba
näringen mycket hårt.
Skogscertifiering
Skogscertifiering är en marknadsdriven process. Det är
viktigt att certifieringen fungerar som en drivkraft och ett
kommunikationsinstrument på en fri marknad.
Kristdemokraterna anser att statens uppgift begränsar sig till
att tillse att det finns ett institutionellt ramverk, som kan
säkerställa att marknadsprinciperna fungerar väl.
Anslutningen till ett certifieringssystem måste vara frivillig
och de som inte ansluter sig får inte diskrimineras.
Ramverket ska inte tillåta ett certifieringsmonopol utan
garantera frihet att etablera nya certifieringssystem.
Skogscertifiering får inte leda till förtäckta handelshinder.
Analys av framtida
utveckling
Skogsstyrelsen har presenterat nya skogliga
konsekvensanalyser (SKA99) med bl.a. ett antal scenarier,
där man varierat dels skogsvårdsinsatser, dels
markavsättningar av miljöskäl. Det framgår där att dagens
avverkningsnivå bör kunna upprätthållas under innevarande
sekel, även vid relativt omfattande avsättningar av skogsmark
för andra ändamål. Ett avgörande skäl till detta är
skogsbrukarnas goda skötsel av skogarna och den
skogspolitik som bedrivits under lång tid, vilket resulterat i
nya växtliga skogar.
SKA 99 har emellertid använt sig av en äldre modell för dessa studier.
Man har därför inte kunnat variera skogsskötseln tillräckligt, virkeskvaliteten
kan inte beskrivas och intressanta, ekonomiska faktorer är inte integrerade.
Effekterna för det framtida skogsbruket vid andra ekonomiska förutsättningar
än dagens kan alltså inte avläsas i SKA 99. Detta behöver uppmärksammas
när skogspolitiken utvärderas och för att framtida, skogliga
konsekvensanalyser ska bli ännu bättre verktyg i skogspolitiken måste
nödvändiga medel avsättas för detta projekt.
Skydd av miljövärden
Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det
finns behov att skydda mer värdefull skogsmark, särskilt i
södra Sverige. Utifrån resultaten av bl.a. den omfattande
nyckelbiotopsinventeringen och nya kunskaper bör en
värdering göras av gamla reservatsavsättningar och tidigare
skyddad mark för att klarlägga att de statliga medlen används
till skydd för det mest skyddsvärda. En sådan utredning bör
omgående tillsättas.
För att rättssäkerhet ska råda och för att få en bred förståelse för
miljöpolitiken behöver staten en komplett och anpassad strategi för
markavsättningarna och hur olika miljövärden bäst kan bevaras. Nya
arbetsmodeller för områden med många naturvärden behöver utvecklas. Det
är angeläget att även skydd av mark får en mångfald och att det finns en
statlig öppenhet för att arbeta med kombinationer av hänsyn, avtal,
biotopskydd och reservat. De statliga ersättningsmedlen bör prioriteras till
naturvårdsavtal i högre grad än nu. Avtalen har nära nog kommit bort i
myndigheternas hantering av markavsättningar. Om stora områden skall
undantas från traditionellt skogsbruk bör detta ske på statens mark så att den
privata äganderätten bevaras och skogsägarens utkomstmöjligheter inte
försämras. Vidare måste myndigheterna använda sig av statens mark för
markbyten.
Efter det att nyckelbiotops- och sumpskogsinventeringarna fullföljts har
det visat sig att samarbetet mellan länsstyrelserna och skogsmyndigheten om
avsättningar av större nyckelbiotoper inte fungerat i vissa regioner.
Skogsägare upplever att myndigheter hänvisar till varandra och att det saknas
en tydlig motpart. Den administrativa hanteringen av nyckelbiotoper,
inklusive information och samråd med markägare, behöver också bli mer
flexibel. Staten måste ta ansvar för att det administrativa arbetet förblir
rättssäkert.
Skogsmark som ej brukas
Enligt internationella definitioner är ca 20 % av skogsmarken
undantagen skogsbruk genom naturreservat, lagens
bestämmelser om lågproduktiv skogsmark och efter frivilliga
avsättningar. Då är inte de "hänsynsytor" som avsätts vid
avverkningar inräknade. Tillkommer gör de naturreservat och
biotopskyddsområden, totalt över 300 000 ha, som omfattas
av statens nya reservatsstrategi. Dessa tillkommande
områden kommer att beröra tusentals fastigheter,
huvudsakligen i södra Sverige.
De frivilliga avsättningarna
Det är skogsägaren som definierar frivilliga avsättningar av
mark. Det går inte att få bred förståelse för miljöpolitiken om
staten betraktar frivilligt arbete som något som kan
kommenderas fram. När Miljömålskommittén sätter upp sitt
mål om att ca en halv miljon ha produktiv skogsmark ska
vara avsatt frivilligt inom viss tid måste den praktiska,
politiska konsekvensen bli att staten är beredd att genom
utbildning och rådgivning underlätta för markägaren att fatta
beslut om hur marken skall nyttjas.
Skogsskyddet
Skogsstyrelsen är den myndighet som har i uppgift att
övervaka skogarnas hälsa och utveckling så att kommande
generationer har tillgång till en frisk skog och kvalitativt god
skogsråvara. Här brister det idag allvarligt i myndigheternas
möjligheter och resultat.
Viltskadorna
Regeringen har alltför länge blundat för de skador som
klövviltet gett upphov till både på plant- och ungskogen och
på biodiversiteten. Det är tydligt klarlagt bl.a. att
virkeskvaliteten sjunker i tallskogarna, vilket på sikt får
förödande konsekvenser för vår förmåga att producera och
exportera furu av hög kvalitet till konkurrensmässiga priser. I
vårt grannland Finland har staten tagit sig an avvägningen
mellan skogsbruk och viltvård på ett föredömligt sätt.
Kristdemokraterna anser att en utredning bör tillsättas med
uppdrag att utvärdera älgskötselområdena och föreslå
förändringar, som gör att de kan spela den roll för
intresseavvägningen som var avsett.
Katastrofinsatser
Kraftiga stormar kan ställa till med stora skador, inte bara i
form av nedfallna och knäckta träd. Skogsbruket kan mycket
snabbt drabbas av omfattande insektsangrepp som kan slå ut
stora delar av skogsbeståndet och därmed drabba den
enskilde skogsägaren mycket hårt. Därför är det angeläget att
det finns statliga medel till förfogande när katastrofinsatser är
nödvändiga vid t.ex. angrepp av granbarkborre så att behov
av åtgärder kan inventeras och insatserna komma igång
omedelbart, innan skadorna fått en okontrollerbar omfattning.
Krav på att regeringen därför bör pröva hur en sådan
katastroffond kan inrättas framfördes även i 1999 års motion.
Yrkandet kvarstår eftersom det inte heller har behandlats
ännu.
Ekdöden
Det råder osäkerhet kring vad om förorsakar den pågående
ekdöden. Eftersom kunskaperna saknas har
skogsmyndigheten svårt att ge råd till drabbade skogsägare.
Osäkerheten kan leda till att skogsägare blir tveksamma till
att satsa på ekproduktion. Kristdemokraterna anser att
forskningsmedel måste styras till forskning kring ekdöden
och att även ekdöden skall kunna inräknas i den ovan nämnda
katastroffonden.
Tallvednematoden
Den s k tallvednematoden har nu spridit sig från Nordamerika
till Europa. Sedan ett år har den fått fäste i Portugal och den
betraktas som ett av de allvarligaste hoten mot barrskogar
inom EU. Denna mask har nu även nått vårt land. Vid ett
stickprov i Kalix i ett parti emballagevirke från Kanada
gjordes den första upptäckten. Nematoden kan under vissa
förhållanden slå ut tallbeståndet. Skulle
skogsvårdsstyrelserna hitta nematoden i höstens
provtagningar deklareras hela Sverige som smittat. Det
innebär att nästan allt virke som skall exporteras måste
kontrolleras och godkännas innan det skeppas till osmittat
område. Det enda virke som undantas är impregnerat virke.
Sverige har agerat kraftfullt i EU, vilket lett till skärpningar i gällande
skyddsregler och omfattande undersökningar inom hela EU. Det är viktigt att
staten fortsatt prioriterar bevakningen av denna fråga i EU.
Luftföroreningarna
Försurningen, som orsakas av bl.a. nationellt och
internationellt ökad fossilförbränning, är ett problem för
skogsbruket i södra Sverige. Hittills har statens åtgärder
bestått av kalkning av sjöar medan den skadade skogsmarken
inte uppmärksammats. Kristdemokraterna anser att ett statligt
ekonomiskt stöd ska kunna lämnas i form av åtgärder både
mot mark- och vattenförsurningen. Trots att Skogsstyrelsen
har pekat på behovet av ett program för skogsmarkskalkning
och vitaliseringsgödsling när den pågående
försöksverksamheten upphör finns inte heller i årets
budgetproposition några nya förslag att kalka eller
vitaliseringsgödsla den skadade skogsmarken. Skogsstyrelsen
reviderar nu sitt tidigare åtgärdsprogram och beräknas lägga
sitt nya förslag först våren 2001 varför ytterligare ett år kan
passera utan statliga åtgärder. I vår motion "Allmän miljö-
och naturvård" utvecklar vi närmare synen på ett gemensamt
konto för sjö- och skogskalkning.
Vården av kulturminnen
Miljömålskommittén har föreslagit mycket högt ställda
delmål till miljökvalitetsmålet "Levande skogar". En
grundförutsättning för att nå de uppställda målen för
kulturmiljövården är att inventerade fornlämningar finns
registrerade och att uppgifterna om lämningarna är lätt
åtkomliga för markägarna. Registrering och redovisning av
befintliga fornlämningar måste därför prioriteras av de
kulturmiljövårdande myndigheterna. De enskilda
skogsägarnas kunskaper och intresse för kulturlämningarna i
skogen är en stor tillgång. Men ett fortsatt starkt engagemang
är beroende av statens syn på förfoganderätten till marken.
Dagens skogsägare måste på samma sätt som tidigare
generationer ha rätten att bruka sin mark effektivt.
Kristdemokraterna ser ett hot i att nya tolkningar av
begreppen "fornlämning" och "fornlämningsområden" kan
komma att beröra enskilda skogsbrukare vid stora
lagskyddade områden. Även om en markägare skulle få
tillstånd till en brukningsåtgärd kan den rättsliga situationen
lätt uppfattas som orimlig. Det behövs därför en översyn av
lagstiftningen, som kan öppna för möjligheten till ersättning
för inskränkning i brukandet inom större fornlämningar och
fornlämningsområden.
Skogen och EU
Kristdemokraterna anser att det inte behövs en gemensam
europeisk skogspolitik. Men skogsnäringen i vårt land är
ändå i hög grad berörd av beslut inom andra politikområden i
gemenskapen. Särskilt gäller det miljöpolitiken.
Natura 2000
Sverige har hittills anmält närmare 5 miljoner hektar mark
och vatten att ingå i närtverket Natura 2000. Regeringen har
dock hamnat i tidsnöd eftersom kommissionen ändå har
påtalat brister i Sveriges arbete och i regelverket, som ska
säkra de svenska objekten i nätverket. Regeringen har nu
övergivit sin tidigare hållning att först lösa avsättningsfrågor
på hemmaplan innan objekten anmälts till EU och man har
snabbutrett en skärpning av lagstiftningen på området.
Kristdemokraterna anser att det inte bara är ett
markägarintresse utan ett rättskrav att vi i Sverige genomför
åtagandena på ett sätt som länkar till vårt lands miljöpolitik
och till mångbruket av skogen. Samma rättsregler och
rättsprinciper skall tillämpas för objekt i nätverket som vid
andra statliga avsättningar av skogsmark.
Skada på biologisk mångfald
Kommissionens vitbok om ersättningsansvar för miljöskador
ska behandlas av EU-parlamentet. Vitboken innefattar i
skadebegreppet även "skada på biologisk mångfald", men
begränsar sanktionssystemet till objekt i Natura 2000.
Eftersom detta begrepp skulle bädda för subjektiva och
svårförutsebara bedömningar i domstol vill
Kristdemokraterna påtala nödvändigheten av att ett sådant
ersättningsansvar bara kan bli tillämpligt vid betydande
skador inom Natura 2000-objekt och inte inom vanligt
skogsbruk.
Vattendirektivet
Arbete pågår med förberedelserna för ett svenskt införande
av EU:s vattendirektiv. Vattendirektivet väcker frågan om
styrkan i den svenska lagstiftningen och den svenska
beslutanderätten. Kristdemokraterna ser ett hot i att det
kommande skyddet av avrinningsområden och särskilda
vattenområden kan bli starkare än skyddet av naturreservat.
Det skulle i så fall innebära att vi inte genom nationella
beslut, utan tillstånd från EU, exempelvis skulle kunna
besluta om infrastruktursatsningar eller andra
samhällsintressen, något som Kristdemokraterna anser vara
en ren nationell angelägenhet.
Andra internationella frågor
Statens insatser och engagemang på det internationella
området måste öka. Den internationella
konkurrenssituationen gör det helt nödvändigt att det vid
svenska beskickningar utomlands finns kompetens och
resurser att bevaka skogsfrågorna och att marknadsföra
svensk skogsindustri och dess miljövänliga produkter.
Skogsnäringen måste ges större tyngd i det ansvariga
departementet. Staten måste bättre bidra till att öka
förståelsen för vår specifika skogsnäring och den svenska
äganderätten. I internationella skogspolitiska sammanhang är
Sverige ofta representerat på alltför låg nivå. Att Sverige
sänder en tjänsteman medan andra skogsnationer
representeras av ansvarig skogsminister minskar Sveriges
inflytande i dessa sammanhang. Sverige står också många
gånger utan representation vid viktiga internationella mässor,
konferenser och andra sammankomster medan däremot stora
konkurrentländer som Finland och Kanada har stark närvaro.
Det är ett nationellt intresse att de svenska skogliga intressena
får en ökad internationell statlig representation, och även att
skoglig kompetens och resurser tillskapas på våra
beskickningar utomlands.
Frågan om sänkor i klimatpolitiken, internationella konventioner och
globala skogsskyddsfrågor är exempel på aktuella områden där Sverige bättre
måste aktivera sig.
Skogen och infrastrukturen
Goda transportmöjligheter, både på väg och där det är möjligt
på järnväg, är en förutsättning för en fortsatt livskraftig
svensk skogsnäring. Sedan 1997, när riksdagen beslutade om
en långsiktig inriktning för investeringar i trafikens
infrastruktur har delar av de pengar som riksdagen beslutade
om dragits in eller omfördelats. Länsplanerna har inte kunnat
förverkligas och detta har fått mycket kännbara effekter på
vägstandarden. Skogslänen, som är beroende av ett vägnät
med hög bärighet, har drabbats särskilt hårt och
skogsnäringen har åsamkats stora kostnader.
Trots en viss ökning av anslagen för 2001-2003 ligger nivån lägre än vad
som krävs för att genomföra den nu liggande tioårsplanen för vägar och regio-
nal kollektivtrafik. Antalet dygnskilometer avstängd väg på grund av
tjällossning har ökat med ca 45 procent sedan 1996 och uppgick 1999 till
766 000 dygnskilometer. Förhållandena är nu helt oacceptabla för
skogsnäringen. Tidigare försummat vägunderhåll måste kompenseras och
strategiskt viktiga förstärkningar måste göras i vägnätet.
Regeringens proposition om en ny tioårsplan för infrastrukturen lyser ännu
med sin frånvaro. Den finns inte upptagen på höstens propositionslista och på
departementet kan man inte ge besked om när förslaget skall komma.
Kristdemokraternas syn på behoven av satsningar på vägar och järnvägar
utvecklas i den särskilda infrastrukturmotionen.
Forskning och utveckling
Kristdemokraterna anser att det behövs en förstärkning av
forskningsinsatserna. När nu en omorganisation sker av de
statliga forskningsråden måste regeringen tillse att utrymmet
för den skogliga forskningen inte krymper. Den forskning
som inriktas mot vertikal integration bör prioriteras. En
samverkan mellan Rådet för samhällsbyggnad, areella
näringar och miljö och Verket för innovationssystem måste
organiseras på lämpligt sätt för att skapa den viktiga
harmoniseringen mellan grundläggande forskning och
tillämpade innovationer. Forsknings- och
utvecklingsresurserna inom värdekedjan Skog-Industri-
Marknad är idag underdimensionerade.