med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om data för ämnen som hanteras i höga respektive medelhöga
volymer till 2005 och 2009.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att målsättningen för utfasningen av arvsmassepåverkande och
fortplantningsstörande i nyproducerade varor sätts till 2005.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheterna till insamling, stopp för användning
och omhändertagande av varor som innehåller farliga ämnen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvicksilverexport och målet att nyproducerade varor skall vara
fria från kvicksilver 2003.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om generellt förbud för kvicksilver och möjligheten till nationellt
förbud.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kvicksilvret i tandvården ur miljö- och häslopolitiskt
hänseende skall behandlas som annat kvicksilver i samhället.
7. Riksdagen beslutar att riktvärdena under delmål 5 skall fastställas utifrån
ett barnperspektiv.
Inledning
I ett ekologiskt uthålligt samhälle finns inte längre någon oro
för att kemikalier hotar människa eller natur. Det har åter
blivit självklart att kunna dricka vatten, äta mat och andas
luft utan att för den skull riskera hälsan. Mammor känner sig
trygga att barnet via modersmjölken får den bästa starten i
livet. Ofödda barn utsätts inte för farliga ämnen under
graviditeten. Både djur och människor kan leva utan att
långsamt förgiftas av den miljö de befinner sig i. Men idag
känns visionen fortfarande avlägsen. Människan är snarare
på väg att undergräva de grundläggande förutsättningarna
för liv på jorden. Den tekniska utvecklingen har skapat
nästan obegränsade möjligheter att framställa nya,
naturfrämmande ämnen. Vår förmåga att utvinna och anrika
naturens egna ämnen ur jordskorpan har mångdubblats på
några få decennier. Nya ämnen och material har bidragit till
ökad levnadsstandard, skapat effektivare transporter och
underlättat många andra funktioner i samhället, exempelvis
lagring av värme och kyla. Människans uppfinningsrikedom
på kemikalieområdet är på många sätt grundläggande för vår
moderna livsstil.
Medaljen har dock en baksida. Utvecklingen har skett utan tanke på
kemikaliernas vidare öde i naturen. De flesta av de ämnen vi använder sprids
förr eller senare med vind och vatten och kan i vissa fall förflyttas över hela
jordens yta eller miltals upp i atmosfären. Fettlösliga och långlivade ämnen
lagras upp i näringskedjorna och hamnar i våra livsmedel. Livet igenom
samlas ett förråd av tungmetaller och långlivade, naturfrämmande ämnen i
vår vävnad. Redan det ofödda barnet drabbas av sådana via mammans blod.
Konsekvenserna av denna globala kemikaliespridning är i stort sett okända.
Hittills har vi framför allt kunnat utläsa effekter inom djurvärlden, där ämnen
visat sig ha förmåga att påverka livets känsligaste processer: De kan
framkalla cancer, försvaga immunförsvaret och ge upphov till allergier och
andra sjukdomar. Vissa av dem påverkar hormonsystemen, med konsekvenser
för intelligens, parningsbeteende och fertilitet. Erfarenheterna av klassiska
miljögifter, som DDT och PCB, visar tydligt att kemikalier har förmåga att
hota hela artbestånd. Effekter har visat sig uppstå även vid extremt låga
halter, i synnerhet under ömtåliga skeden i livet. Även människan påverkas
således och mest utsatta är våra barn.
Det är angeläget med en verkningsfull och långsiktig kemikaliepolitik, en
politik som skyddar människa och miljö. Vi måste avgifta kretsloppen!
Regeringens taktik och
propositionens tyngd
Regeringen uttalar på flera håll i propositionen att den ska
vara en grund för Sveriges agerande i EU och möjligheten
att påverka EU:s kemikaliestrategi. Vad gäller påverkan på
EU:s kemikaliestrategi är det intressant att notera att
regeringen presenterade propositionen bara några dagar
innan EU-kommissionen presenterade sin strategi.
Påverkansmöjligheterna genom den svenska propositionen
var således borta innan den ens kom till riksdagen dagarna
efter EU-kommissionens presentation av sin strategi.
Miljöministern har också låtit meddela att det svenska programmet för
kemikalier måste anpassas till EU-reglerna och den strategi kommissionen
nyss presenterat. Med ett effektivare arbete hade Sverige med en väl
förankrad kemikaliestrategi kunnat påverka EU-politiken på ett helt annat sätt
än vad som nu är fallet. Centerpartiet beklagar att den chansen gick Sverige
förbi. För att lindra konsekvenserna av detta misslyckande att påverka
utformningen av EU:s kemikaliestrategi i första steget behöver Sverige under
återstoden av ordförandeskapet hårt driva kemikaliefrågorna. Gärna genom
att pröva möjligheterna till nationellt förbud för kvicksilver och i den mån det
behövs åberopa den så kallade miljögarantin.
Delmål 1
Miljömålskommittén har i sitt arbete (SOU 2000:52)
föreslagit att data bör finnas för ämnen som hanteras i höga
respektive medelhöga volymer till 2005 och 2009. Vi anser
att detta är rimligt och beklagar att regeringen inte väljer att
ta fasta på kommitténs förslag i detta hänseende. Med tanke
på vissa ämnen som kan finnas kvar i miljön i många år efter
att tillflödet slutat är det viktigt med en hög ambitionsnivå i
framtagningen av data så att tillflödet kan stoppas för dessa
ämnen. Detta är viktigt för att kunna nå generationsmålet.
Därtill är det naturligtvis, som regeringen skriver, viktigt att
data finns tillgängligt före 2010 för ämnen som i de
översiktliga testerna anses särskilt farliga och som inte
hanteras i höga eller medelhöga mängder.
Vad som ovan anförts om data för ämnen som hanteras i höga respektive
medelhöga volymer till 2005 och 2009 bör ges regeringen till känna.
Delmål 3
Regeringen träffar flera gånger i propositionen rätt vad
gäller analysen om ämnens farlighet och risker. Det är därför
förvånande att regeringen är defensiv vad gäller de årtal som
ska gälla som mål för utfasning av farliga ämnen.
Regeringen föreslår i propositionen att nyproducerade varor så långt det är
möjligt skall vara fria från:
"- cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande
ämnen senast år 2007 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att
de kommer ut i kretsloppet".
Med tanke på de effekter som dessa ämnen kan ha för både människor och
djur är det befogat med en offensivare målsättning för arvsmassepåverkande
och fortplantningsstörande ämnen. Ju tidigare som vi kan få bort riskerna för
spridning av dessa ämnen i kretsloppet dess bättre. Speciellt som dessa ämnen
redan finns i samhället är varje minimering viktig. Det är med tanke på
farligheten befogat att målsättningen för utfasningen av arvsmassepåverkande
och fortplantningsstörande i nyproducerade varor sätts till 2005. Detta bör ges
regeringen till känna.
I propositionen sätts målsättningar för när nyproducerade varor inte får
innehålla farliga ämnen. Vad gäller befintliga varor samt varor som kommer
att sättas ut på marknaden innan målen om utfasning börjar gälla och som
innehåller farliga ämnen under delmål 3 konstateras att dessa ska hanteras på
ett sådant sätt att de inte läcker ut i miljön eller kan förorsaka exponering av
människor. Det är en självklarhet. Regeringen skriver vidare att ett
insamlande av och stopp för fortsatt användning av vissa sådana varor bör
övervägas. Ett övervägande är dock inte nog. Centerpartiet anser att det
rimliga är att utreda vilka möjligheter som finns för insamling, stopp för
användning och även omhändertagande av varor som innehåller farliga
ämnen. Utredning bör även belysa de miljö- och hälsorelaterade, ekonomiska
samt sociala konse- kvenserna av de åtgärder som ovan lyfts fram. Vad som
ovan anförts om att utreda möjligheterna till insamling, stopp för användning
och omhändertagande av varor som innehåller farliga ämnen bör ges
regeringen till känna.
Kvicksilver
I propositionen föreslås att nyproducerade varor så långt det
är möjligt ska vara fria från kvicksilver senast år 2003.
Centerpartiet anser att det för det första är en svag
målsättning med 2003 men framför allt ser vi problem med
den nuvarande och den föreslagna politikens kompatibilitet.
Sverige har sedan 1996 ett förbud för export av kvicksilver.
Kemikalieinspektionen kan om det finns särskilda skäl meddela undantag från
exportförbudet. I nuläget finns fem stycken dispenser. Dessa är för dentalt
amalgam (dispens till 2006-12-31), kvicksilversulfat för COD-analys (dispens
till 2005-12-31), kvicksilvernitrat för analys av kloridföreningar (dispens till
2003-04-01), brickor för indikering av senapsgas (dispens till 2003-12-31)
och utförsel av kvicksilver och kvicksilverföreningar samt
kvicksilvertermometrar till filialer i andra nordiska länder (dispens till 2001-
12-31). Endast för analyskemikalierna finns det reglerat vilken mängd som
får föras ut och sammantaget rör det sig om mindre än 2 kg kvicksilver för
dessa.
För exporten av bland annat dentalt amalgam, vars dispens alltså gäller till
utgången av 2006, finns inte reglerat vilken mängd som får föras ut. Samtidigt
klarläggs det på intet sätt i propositionen hur förhållandet mellan målet om
nyproducerade varor 2003 så långt som möjligt ska vara fria från kvicksilver
och hur exportdispenserna ska behandlas. Det kan inte vara rimligt att Sverige
ska tillåta export av kvicksilver när vi själva ska sätta mål om att
nyproducerade varor inte ska få innehålla kvicksilver. Regeringen måste
snarast rätta till detta missförhållande. Vad som ovan anförts om
kvicksilverexport och målet att nyproducerade varor ska vara fria från
kvicksilver 2003 bör ges regeringen till känna.
Kvicksilver i EU
Det är viktigt att kvicksilveranvändningen fasas ut. Handel
med varor som innehåller kvicksilver, och för all del även
många andra farliga ämnen, sker mellan olika länder både i
EU och internationellt. Det är därför av vikt att utfasningen
sker i EU och internationellt. Inom EU finns på flera
områden redan gemensamma regler för kvicksilver,
kadmium och bly. Därtill har vissa enskilda länder infört
förbud mot ett eller flera användningsområden för dessa tre
metaller.
Det finns flera olika sätt att föra upp frågor på dagordningen i EU.
Notifiering är ett men det är oftast inte det mest effektiva sättet. En större
chans att påverka torde anmälan av nationella förbud ha. Kvicksilver används
i dag inom flera områden som omfattas av produktdirektiv, vilket försvårar
möjligheterna till nationella förbud. Dock borde Sverige pröva att anmäla ett
generellt förbud mot kvicksilver. I den mån ett förbud anses strida mot
gemensamma EU-regler bör Sverige åberopa miljögarantin. Att åberopa
miljögarantin för kvicksilver skulle därtill kunna bidra till att öka klarheten
i
hur stort utrymme som ges inom miljögarantin. Sverige bör inte heller vara
rädd för ett förbud för att det möjligen leder till prövning i EG-domstolen. Det
är först när detta har skett som miljögarantins utrymme kan klarläggas. Då
Sveriges geologiska förutsättningar gör oss extra känsliga för
kvicksilverutsläpp är kvicksilver väl lämpat för att pröva mot miljögarantin.
Ett generellt förbud mot kvicksilver bör utformas så att möjlighet finns för
generella tidsbegränsade undantag. Detta kan gälla till exempel ljuskällor tills
dess att lysrör och lågenergilampor kan framställas utan kvicksilver samt för
kloralkaliindustrin till 2010.
Vad som ovan anförts om generellt förbud för kvicksilver och möjligheten
till nationellt förbud bör ges regeringen till känna.
Amalgam
Propositionen tar inte upp problematiken med amalgam i
samhället trots att amalgam har stora hälso- och
miljökonsekvenser och är ett av de stora
användningsområdena för kvicksilver. Centerpartiet anser att
detta är förvånande.
Kvicksilverhanteringen inom den svenska tandvården uppgår till ungefär
975 kg per år. Amalgam är den dominerande källan till utsläpp av kvicksilver
i Sverige. Detta sker främst i form av utsläpp till luft och avlopp. Det är
därför av yttersta vikt att kvicksilvret i tandvården ur miljö- och
hälsopolitiskt
hänseende hanteras som annat kvicksilver i samhället. Så är inte fallet idag.
Vad som ovan anförts om att kvicksilvret i tandvården ur miljö- och
häslopolitiskt hänseende ska behandlas som annat kvicksilver i samhället bör
ges regeringen till känna.
Delmål 5
Under delmål 5 föreslår regeringen att det för minst 100
utvalda kemiska ämnen, som inte omfattas av delmål 3, skall
finnas riktvärden fastlagda av berörda myndigheter senast
2010. Dessa riktvärden skall ange vilka halter som får
förekomma i miljön eller vilka halter människor högst får
exponeras för. På sikt ska dessa riktvärden fastställas som
miljökvalitetsnormer som blir juridiskt bindande.
Centerpartiet anser att det är mycket viktigt att de som är allra känsligast
för exponering är de man fastställer riktvärdena utifrån. Riktvärdena måste
således fastställas utifrån ett barnperspektiv och inte utifrån hur mycket en
vuxen man kan exponeras för utan skada. Riksdagen bör besluta att
riktvärdena under delmål 5 ska fastställas utifrån ett barnperspektiv.