Norrlandsjordbruket och den småskaliga livsmedelsproduktionen
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka Norrlandsjordbrukets situation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa rimligare ekonomiska villkor för generationsväxling i
jordbruket.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra utbildningsmöjligheterna.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att begränsa blanketthantering och byråkrati.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regionalisering av myndighetsuppgifter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om enklare stödsystem och rimligare kontroll i fält.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utökat stöd till lokala marknadssatsningar.2
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att säkerställa småföretagens forskningsstöd.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att underlätta samtransporter för småföretagen.2
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om matkvalitet och måltidens betydelse.
11.
1 Yrkande 3 hänvisat till UbU.
2 Yrkandena 7 och 9 hänvisade till NU.
Motivering
I regeringsdeklarationer och andra högstämda sammanhang framhåller
regeringen ibland att jordbruk och livsmedelsproduktion är en
framtidsnäring. Retoriken är snarlik den som används när uttrycket att
hela Sverige skall leva upprepas.
Samtidigt visar den faktiska utvecklingen år från år att storstadsområdena
har växtvärk samtidigt som landsbygden och skogslänen hela tiden tappar
befolkning och allt färre människor kan försörja sig inom de areella
näringarna. Hotet mot de öppna landskapen illustreras tydligt av att varje dag
avvecklar tre mjölkproducenter sin verksamhet, oftast på grund av bristande
lönsamhet. Denne dystra bild har senast dokumenterats i den regionalpolitiska
utredningens betänkande i september 2000.
Utvecklingen i Gävleborgs län är snarlik den i många andra län i landet.
Det är den totala ekonomiska situationen för lantbruket som är allvarlig och
kan inte ekonomin i mjölk- och köttproduktionen förbättras finns det en
överhängande risk att ytterligare många företag försvinner. Detta är givetvis
en fara för landsbygden eftersom jordbrukssektorn i länet fortfarande svarar
för ca 10 procent av sysselsättningen. Underlaget för service och övrigt
företagande drabbas av att allt fler jordbruk försvinner. En studie av
ålderssammansättningen bland de idag verksamma inom jordbrukssektorn
understryker allvaret i situationen. Här finns en stark övervikt av äldre
personer och erfarenheten visar att det är vid generationsväxling som den
stora risken föreligger att verksamheten avvecklas. Att skapa bättre
förutsättningar för ungdomar genom rimliga ekonomiska villkor för
generationsväxling i jordbruket framstår därför som mycket viktigt för att
stärka näringen och landsbygden för framtiden. Detta bör ges regeringen till
känna.
Med tanke på den nuvarande hotfulla situationen är det som här framhållits
angeläget att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för ett livskraftigt
jordbruk, inte minst i skogslänen. Men en annan viktig
förutsättningsskapande åtgärd är också att skapa attraktiva
utbildningsmöjligheter på naturbruksgymnasier. Möjligheter måste finnas att
komplettera en annan gymnasielinje med jodbruksutbildning.
En annan viktig åtgärd i detta sammanhang är att decentraliserade
högskolekurser kan erbjudas i kommunerna samt ökade möjligheter till
högskolestudier på distans. Det kan göra det möjligt att fullfölja en viktig
utbildning samtidigt som man kan bo kvar på hemorten och driva företag.
Detta bör ges regeringen till känna.
Om regering och riksdag menar allvar med att jordbruket skall vara en
framtidsnäring är det av avgörande betydelse att medverka till att återskapa en
framtidstro för näringen och landsbygden. De senaste årens utveckling med
växande EU-byråkrati, obegripliga och tilltagande regelverk, höga skatter och
avgifter (den s k ryggsäcken) jämfört med andra länder och en allmänt
försämrad lönsamhet har istället bidragit till en starkt negativ utveckling.
Det är mycket betydelsefullt, om utvecklingen skall kunna vändas, att
ansvariga politiska instanser och myndigheter på alla sätt går in för att stötta
i
stället för att stjälpa de areella näringarna, småföretagen och landsbygden. En
nyckelfråga är att begränsa den växande blanketthantering och byråkrati som
drabbat jordbruket särskilt hårt. I detta sammanhang är det angeläget att så
många myndighetsuppgifter som möjligt läggs på en regional nivå nära
jordbrukarna, i stället för centraliserat på nationell nivå. Om länsstyrelserna
handlägger stöden till jordbruket uppnås flera positiva effekter eftersom
länsstyrelsen har en överblick över alla åtgärder som är viktiga för
landsbygdsföretagen samt för kultur- och naturmiljön. Det är ett effektivt sätt
att utnyttja de möjligheter som finns för att skapa en positiv livsmiljö på
landsbygden och att kunna utnyttja de pengar som finns i stödsystemen. Vad
som här framhållits om regionalisering av myndighetsuppgifter bör av
riksdagen ges regeringen tillkänna.
För att utveckla jordbruket i Gävleborgs län och andra län i skogs- och
mellanbygderna är det självklart bäst att näringsutövarna kan få bra betalt för
bra produkter. Det är dessutom viktigt att utnyttja och utveckla de regionala
stöd, miljöstöd och nationella stöd som finns. Annars undermineras inte bara
producenternas situation utan också basen för förädlingsindustrin, t ex
slakterier. Försvinner dessa är jordbruket än mer hotat.
Rent allmänt finns det här också anledning att kräva enklare stödsystem
och en rimligare kontroll i fält med mindre detaljstyrning och mer inriktning
på att hitta eventuella stora avvikelser. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Ett aktivt jordbruk med betande djur och varierad växtföljd har genom åren
tryggat de positiva värden som finns i kultur- och naturmiljön i
odlingslandskapet. Det har resulterat i det öppna landskap som nu hotas om
inte utvecklingen kan vändas.
En underskattad åtgärd för att bidra till en positiv landsbygdsutveckling
förefaller vara den möjlighet som ligger i en lokal vidareförädling av
livsmedelsproduktionen. Den växande efterfrågan som funnits de senaste åren
på ekologiskt odlat och KRAV-märkta produkter är mycket positiv och kan
ge ett mervärde åt varan och skapa en positiv konsumentkontakt. Detta ger
förutsättningar för att kunna behålla ett öppet odlingslandskap och biologisk
mångfald samtidigt som det kan ge trogna kunder. Exempel på detta i
Gävleborgs län kan vara naturbeteskött från Ljusnan- och Voxnadalen eller
andra områden. I detta fall är det givetvis också viktigt att slakterier och
annan förädling finns lokalt. Utökat stöd för lokala marknadssatsningar
behövs.
För många små livsmedelsföretag är den lagstiftning och de komplicerade
regelverk som finns svåra att klara eftersom de är anpassade efter en mer
storskalig produktion. Byggnormer, hanteringsfrågor m m är tunga kostnader
som är svåra att bära för de små företagen.
Det är också av stor vikt att staten tar ett större ansvar för tillgången till
forskningsresurser för de små livsmedelsföretagen. Idag ställs krav på att
företagen själva skall finansiera dessa insatser men det är en omöjlighet.
De industriella utvecklingscentra som byggs upp måste på ett antal platser
inriktas mot mat/livsmedel för att tillgodose näringens behov av kompetens.
Regeringen bör ställa större krav på universitet och högskolor med
livsmedelsinriktning att leva upp till den tredje uppgiften så att företagen på
ett bättre sätt kan nyttja den utbildnings- och forskarkompetens som dessa
har. Staten bör avsätta särskilda medel för att säkerställa småföretagens
forskningsstöd. Detta bör ges regeringen tillkänna.
För att utveckla förädlingsledet måste ökade rådgivnings- och
kompetensutvecklingsinsatser komma till. Den diplomering av
livsmedelsföretag som påbörjats av Hushållningssällskapet i Västerbotten bör
kunna tjäna som förebild för övriga landet.
Transportfrågorna är ett stort problem och en stor kostnad för många
småföretag. Hela transportsystemet är inriktat på en storskalig och
koncentrerad livsmedelssektor. Därför bör ett särskilt transportstöd finnas för
att underlätta samtransporter för just småföretagen. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
För att öka intresset för hög kvalitet på livsmedel krävs en ökad
medvetenhet kring matkvalitet och måltidens betydelse. Måltiden är det
demokratiska forumet för samtal och spelar en stor roll både i hemmet och på
arbetsplatser, skolor och vårdinstitutioner av olika slag. Tyvärr finns tecken
som tyder på att snabbmaten i stället breder ut sig och måltidssituationen
minskar i betydelse. Vi ägnar mindre tid till att äta och måltiden blir endast
ett
sätt att klara överlevnaden.
Måltiden måste få en högre status och vara ett tillfälle för njutning av
högkvalitativa livsmedel. Därigenom uppnår vi en större medvetenhet kring
behovet av goda livsmedel och att dessa livsmedel är producerade på ett bra
sätt. Ett större intresse för måltiden och matens kvalitet innebär större
möjligheter för en levande och konkurrenskraftig jordbruks- och
livsmedelsproduktion och därmed också reella förutsättningar för att hela
Sverige skall kunna leva och utvecklas.