Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka Norrlandsjordbrukets situation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa rimligare ekonomiska villkor för generationsväxling i jordbruket.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra utbildningsmöjligheterna.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att begränsa blanketthantering och byråkrati.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regionalisering av myndighetsuppgifter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om enklare stödsystem och rimligare kontroll i fält.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökat stöd till lokala marknadssatsningar.2
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa småföretagens forskningsstöd.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta samtransporter för småföretagen.2
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om matkvalitet och måltidens betydelse. 11. 1 Yrkande 3 hänvisat till UbU.
2 Yrkandena 7 och 9 hänvisade till NU.
Motivering
I regeringsdeklarationer och andra högstämda sammanhang framhåller regeringen ibland att jordbruk och livsmedelsproduktion är en framtidsnäring. Retoriken är snarlik den som används när uttrycket att hela Sverige skall leva upprepas.
Samtidigt visar den faktiska utvecklingen år från år att storstadsområdena har växtvärk samtidigt som landsbygden och skogslänen hela tiden tappar befolkning och allt färre människor kan försörja sig inom de areella näringarna. Hotet mot de öppna landskapen illustreras tydligt av att varje dag avvecklar tre mjölkproducenter sin verksamhet, oftast på grund av bristande lönsamhet. Denne dystra bild har senast dokumenterats i den regionalpolitiska utredningens betänkande i september 2000.
Utvecklingen i Gävleborgs län är snarlik den i många andra län i landet. Det är den totala ekonomiska situationen för lantbruket som är allvarlig och kan inte ekonomin i mjölk- och köttproduktionen förbättras finns det en överhängande risk att ytterligare många företag försvinner. Detta är givetvis en fara för landsbygden eftersom jordbrukssektorn i länet fortfarande svarar för ca 10 procent av sysselsättningen. Underlaget för service och övrigt företagande drabbas av att allt fler jordbruk försvinner. En studie av ålderssammansättningen bland de idag verksamma inom jordbrukssektorn understryker allvaret i situationen. Här finns en stark övervikt av äldre personer och erfarenheten visar att det är vid generationsväxling som den stora risken föreligger att verksamheten avvecklas. Att skapa bättre förutsättningar för ungdomar genom rimliga ekonomiska villkor för generationsväxling i jordbruket framstår därför som mycket viktigt för att stärka näringen och landsbygden för framtiden. Detta bör ges regeringen till känna.
Med tanke på den nuvarande hotfulla situationen är det som här framhållits angeläget att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för ett livskraftigt jordbruk, inte minst i skogslänen. Men en annan viktig förutsättningsskapande åtgärd är också att skapa attraktiva utbildningsmöjligheter på naturbruksgymnasier. Möjligheter måste finnas att komplettera en annan gymnasielinje med jodbruksutbildning.
En annan viktig åtgärd i detta sammanhang är att decentraliserade högskolekurser kan erbjudas i kommunerna samt ökade möjligheter till högskolestudier på distans. Det kan göra det möjligt att fullfölja en viktig utbildning samtidigt som man kan bo kvar på hemorten och driva företag. Detta bör ges regeringen till känna.
Om regering och riksdag menar allvar med att jordbruket skall vara en framtidsnäring är det av avgörande betydelse att medverka till att återskapa en framtidstro för näringen och landsbygden. De senaste årens utveckling med växande EU-byråkrati, obegripliga och tilltagande regelverk, höga skatter och avgifter (den s k ryggsäcken) jämfört med andra länder och en allmänt försämrad lönsamhet har istället bidragit till en starkt negativ utveckling.
Det är mycket betydelsefullt, om utvecklingen skall kunna vändas, att ansvariga politiska instanser och myndigheter på alla sätt går in för att stötta i stället för att stjälpa de areella näringarna, småföretagen och landsbygden. En nyckelfråga är att begränsa den växande blanketthantering och byråkrati som drabbat jordbruket särskilt hårt. I detta sammanhang är det angeläget att så många myndighetsuppgifter som möjligt läggs på en regional nivå nära jordbrukarna, i stället för centraliserat på nationell nivå. Om länsstyrelserna handlägger stöden till jordbruket uppnås flera positiva effekter eftersom länsstyrelsen har en överblick över alla åtgärder som är viktiga för landsbygdsföretagen samt för kultur- och naturmiljön. Det är ett effektivt sätt att utnyttja de möjligheter som finns för att skapa en positiv livsmiljö på landsbygden och att kunna utnyttja de pengar som finns i stödsystemen. Vad som här framhållits om regionalisering av myndighetsuppgifter bör av riksdagen ges regeringen tillkänna.
För att utveckla jordbruket i Gävleborgs län och andra län i skogs- och mellanbygderna är det självklart bäst att näringsutövarna kan få bra betalt för bra produkter. Det är dessutom viktigt att utnyttja och utveckla de regionala stöd, miljöstöd och nationella stöd som finns. Annars undermineras inte bara producenternas situation utan också basen för förädlingsindustrin, t ex slakterier. Försvinner dessa är jordbruket än mer hotat.
Rent allmänt finns det här också anledning att kräva enklare stödsystem och en rimligare kontroll i fält med mindre detaljstyrning och mer inriktning på att hitta eventuella stora avvikelser. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Ett aktivt jordbruk med betande djur och varierad växtföljd har genom åren tryggat de positiva värden som finns i kultur- och naturmiljön i odlingslandskapet. Det har resulterat i det öppna landskap som nu hotas om inte utvecklingen kan vändas.
En underskattad åtgärd för att bidra till en positiv landsbygdsutveckling förefaller vara den möjlighet som ligger i en lokal vidareförädling av livsmedelsproduktionen. Den växande efterfrågan som funnits de senaste åren på ekologiskt odlat och KRAV-märkta produkter är mycket positiv och kan ge ett mervärde åt varan och skapa en positiv konsumentkontakt. Detta ger förutsättningar för att kunna behålla ett öppet odlingslandskap och biologisk mångfald samtidigt som det kan ge trogna kunder. Exempel på detta i Gävleborgs län kan vara naturbeteskött från Ljusnan- och Voxnadalen eller andra områden. I detta fall är det givetvis också viktigt att slakterier och annan förädling finns lokalt. Utökat stöd för lokala marknadssatsningar behövs.
För många små livsmedelsföretag är den lagstiftning och de komplicerade regelverk som finns svåra att klara eftersom de är anpassade efter en mer storskalig produktion. Byggnormer, hanteringsfrågor m m är tunga kostnader som är svåra att bära för de små företagen.
Det är också av stor vikt att staten tar ett större ansvar för tillgången till forskningsresurser för de små livsmedelsföretagen. Idag ställs krav på att företagen själva skall finansiera dessa insatser men det är en omöjlighet.
De industriella utvecklingscentra som byggs upp måste på ett antal platser inriktas mot mat/livsmedel för att tillgodose näringens behov av kompetens. Regeringen bör ställa större krav på universitet och högskolor med livsmedelsinriktning att leva upp till den tredje uppgiften så att företagen på ett bättre sätt kan nyttja den utbildnings- och forskarkompetens som dessa har. Staten bör avsätta särskilda medel för att säkerställa småföretagens forskningsstöd. Detta bör ges regeringen tillkänna.
För att utveckla förädlingsledet måste ökade rådgivnings- och kompetensutvecklingsinsatser komma till. Den diplomering av livsmedelsföretag som påbörjats av Hushållningssällskapet i Västerbotten bör kunna tjäna som förebild för övriga landet.
Transportfrågorna är ett stort problem och en stor kostnad för många småföretag. Hela transportsystemet är inriktat på en storskalig och koncentrerad livsmedelssektor. Därför bör ett särskilt transportstöd finnas för att underlätta samtransporter för just småföretagen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
För att öka intresset för hög kvalitet på livsmedel krävs en ökad medvetenhet kring matkvalitet och måltidens betydelse. Måltiden är det demokratiska forumet för samtal och spelar en stor roll både i hemmet och på arbetsplatser, skolor och vårdinstitutioner av olika slag. Tyvärr finns tecken som tyder på att snabbmaten i stället breder ut sig och måltidssituationen minskar i betydelse. Vi ägnar mindre tid till att äta och måltiden blir endast ett sätt att klara överlevnaden.
Måltiden måste få en högre status och vara ett tillfälle för njutning av högkvalitativa livsmedel. Därigenom uppnår vi en större medvetenhet kring behovet av goda livsmedel och att dessa livsmedel är producerade på ett bra sätt. Ett större intresse för måltiden och matens kvalitet innebär större möjligheter för en levande och konkurrenskraftig jordbruks- och livsmedelsproduktion och därmed också reella förutsättningar för att hela Sverige skall kunna leva och utvecklas.
Stockholm den 4 oktober 2000
Sven Bergström (c)