Jordbruk och livsmedelsproduktion som framtidsnäring
1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om CAP och östutvidgningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avreglering och marknadsanpassning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett konkurrenskraftigt jordbruk.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkning av dieselskatten.1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om borttagande av skatten på handelsgödselkväve. 2
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rättvisa vid uttag av el- och eldningsoljeskatter. 2
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om problem vid generationsväxlingar. 2
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om räntekompensationen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbetalning av arealersättning för budgetåret 2000.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ekologisk produktion.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anslag för forskning kring miljöåtgärder inom det
konventionella jordbruket.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljöåtgärder och strukturella och regionala åtgärder.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djurskyddet.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jordbruket i norra Sverige.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jordbruket i inre Norrland.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om s.k. functional foods.
17.
1 Yrkande 4 hänvisat till FiU.
2 Yrkandena 5-7 hänvisade till SkU.
2 CAP och Östutvidgningen
Den gemensamma jordbrukspolitiken - Common Agricultural Policy
(CAP) - utgör en av grundpelarna i EU-samarbetet och bygger på tre
principer: En gemensam marknad med gemensamma priser; Varor
producerade inom EU skall ha företräde på denna marknad; Gemensam
finansiering.
Unionens kostnader för denna politik har ökat samtidigt som
överskottsproblemen inte minskat. En översyn för att åstadkomma en
reformering av bl.a. CAP initierades av dåvarande kommissionen 1997.
Reformarbetet, benämnt Agenda 2000, gick för jordbrukssektorn ut på att
sänka producentpriserna och kompensera jordbrukaren med direkta
ersättningar.
Den svenska inställningen till Agenda 2000 beträffande CAP behandlades
av riksdagens EU-nämnd och var följande:
Den nuvarande jordbrukspolitiken måste reformeras på ett sätt som
innebär avreglering och marknadsanpassning. Den svenska ståndpunkten
är att jordbrukspolitiska reformer måste påbörjas innan nya
medlemsstater antas. Nuvarande politik medför risk för fortsatta
överskottsproblem.
Vi moderater anslöt oss till denna formulering och förslagen i Agenda
2000 har sedermera delvis genomförts men tyvärr beträffande
avregleringen av jorbrukspolitiken i begränsad omfattning.
Vi anser att arbetet med avreglering och marknadsanpassning av
jordbrukspolitiken måste gå vidare. Detta gäller såväl i WTO-förhandlingarna
som inom EU. Icke minst är detta viktigt för att utan tidsutdräkt kunna
genomföra den angelägna utvidgningen av Europeiska unionen.
3 Nationella villkor för ett konkurrenskraftigt
jordbruk
Det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin är betydande näringar
som ger många arbete i Sverige. En bibehållen primärproduktion av
jordbruksvaror utgör en förutsättning för att även kunna behålla den
svenska livsmedelsindustrin.
Det svenska jordbruket är viktigt och en angelägenhet för alla. Att
producera bra livsmedel och samtidigt vårda det öppna kulturlandskapet är ett
stort uppdrag. Förutsättningen för att svenskt jordbruk skall kunna leva vidare
och utvecklas är att näringen lever under realistiska och bra
konkurrensförhållanden. Vi vill i denna motion föreslå förändringar som på
ett betydande sätt förbättrar jordbrukets konkurrenssituation.
De senaste årens politik har varit till stor skada för konkurrensförmågan
hos svensk livsmedelssektor. De höga produktionsskatterna har dränerat
jordbruksföretagen på stora belopp jämfört med konkurrenterna i andra EU-
länder.
Ett konventionellt, miljömässigt hållbart och ekonomiskt bärkraftigt
jordbruk behövs även i framtiden som en bas för svensk livsmedelsproduktion
och som en garant för landsbygdens överlevnad. Regeringen saknar en
långsiktig strategi när det gäller grundläggande och långsiktiga framtidsfrågor
för jordbruksnäringen. I stället växer hoten och problemen. Effekterna av de
höga svenska skatterna blir allt påtagligare. Nettoexporten av livsmedel
tenderar att minska.
4 Regeringslöften?
Statsministern har i regeringsförklaringen i samband med riksdagens
öppnande den 19 september 2000 aviserat och senare presenterat en
uppgörelse med LRF och bl.a. utlovat:
- Skatten på handelsgödsel skall återföras till jordbruket.
- Skattevillkoren för jord- och skogsbrukets maskiner vad gäller
dieselskatten skall snabbutredas.
- Bönderna skall få räntekompensation för den sena utbetalningen av
arealstöden.
Vi har stark anledning att ifrågasätta vad dessa löften kan komma att leda
till. Hur den aviserade återbetalningen till jordbruket skall ske har inte
redovisats. Regeringen har, allt sedan utredningen "En livsmedelsstrategi
för Sverige" SOU 1997:167 lades fram, sökt tona ned allvaret i de besked
som där gavs om konkurrenssnedvridande skatter gentemot andra EU-
länder.
Regeringen borde redan i årets budget ha lagt förslag om sänkning av
dessa särskatter. Det gäller dieselskatter, handelsgödselskatten på kväve och
kompensation för försenad utbetalning av arealersättningarna samt en rättvis
sänkning av el- och eldningsoljeskatten även för mindre brukare.
5 Konkurrenskraft genom sänkta
produktionsskatter
5.1 Sänkt dieselskatt i jord- och skogsbruket
I utredningen "En livsmedelsstrategi för Sverige" 1997 påtalas
jordbrukets negativa konkurrenssituation, bl.a. beroende på höga
produktionsskatter. Dieselskatten utgör här en tung del. Om man jämför
dieselskatten i Sverige med andra viktiga konkurrentländer, så ligger vårt
land högt när det gäller denna skatt. Ett bra sätt att förbättra situationen
för såväl jordbruket som skogsbruket är därför sänkt dieselskatt. Det är
obegripligt att regeringen i budgetpropositionen återigen går den motsatta
vägen och höjer dieselskatten, trots att man måste vara medveten om den
ekonomiska situationen inom jord- och skogsbruket. Motiveringen för
höjningen anges vara miljöpolitiska. Detta är i grunden en felsyn när det
gäller dessa näringar. Ingen lant- eller skogsbrukare kör traktor eller
skogsmaskiner för nöjes skull, varför miljöargumentet är helt irrelevant i
detta sammanhang. Vi föreslår nu återigen - trots regeringens
höjningsförslag - en sänkning av dieselskatten till 0,53 kronor per liter för
jordbruket, skogsmaskiner och arbetsredskap. Sänkningen skall träda i
kraft vid årsskiftet 2000-2001.
5.2 Ta bort skatten på handelsgödselkväve
Även den höga skatten på handelsgödsel inom jordbruket leder till
internationell konkurrensnackdel. Vi har i dagens läge kommit in i en
situation där medvetenheten och kunskapen om
handelsgödselanvändningen inom jordbruket utvecklats på ett positivt
sätt. Vi tror inte att skatteinstrumentet är det bästa sättet när det gäller
miljöarbetet med att förhindra läckage från jordbruket. Till detta skall
läggas att läckaget från stallgödsel faktiskt är svårare att bemästra än från
handelsgödsel. Det är bl.a. detta som gör att läckaget vid ekologisk odling
är stort. Vi anser att handelsgödselskatten vad avser kväve skall tas bort.
Kostnaderna sänks då med knappt 400 miljoner kronor för jordbruket.
Vårt förslag om borttagande av skatter på handelsgödselkväve innebär inte
att vi negligerar växtnäringsläckaget från jordbruket. Vi menar att denna fråga
angrips bäst genom andra metoder än konkurrenssnedvridande skatter.
Forskning, information och ökad kunskap är bättre metoder när det gäller att
komma tillrätta med miljöproblemen. Även bättre odlingsmetoder och andra
åtgärder, som t.ex. kantzoner fria från gödsling och bekämpningsmedel längs
sjöar och vattendrag, är att föredra. Inom ramen för REKO-ersättningen har
sådana åtgärder hittills stimulerats.
Det kan också vara lämpligt att utveckla metoder för miljöbalanser och
energibalanser i jordbruket, baserat på olika odlingsmetoder. Vi anser att
forskningen och informationen skall intensifieras och utvecklas bättre. Detta
kräver ökade medel bl.a. till SLU.
5.3 El- och eldningsoljeskatten
Vi hälsar med tillfredsställelse beslutet att el- och oljeskatten inom
jordbruket äntligen har sänkts till industrinivå. Detta efter krav som
Moderata samlingspartiet har ställt under flera år. Vi är dock starkt
kritiska till att sänkningen inte kommer alla brukare till del på grund av
tröskeleffekter. Många småbrukare och trädgårdsodlare drabbas på ett
diskriminerande sätt. Regeringen bör därför återkomma med förslag om
hur energiskattesänkningarna skall omfatta alla skogs- och jordbrukare.
6 Generationsväxlingar
De familjeägda jord- och skogsbruksföretagen utgör grunden i näringen.
Det saknas i dag rimliga möjligheter till generationsväxlingar vilket är en
nödvändighet för att detta förhållande skall kunna bestå. För att skogs-
och jordbruksnäringen skall kunna utvecklas på ett positivt sätt till gagn
för landsbygdens utveckling är det viktigt att skattelagstiftningen vad
gäller reavinster inte hämmar, eller som i dag, omöjliggör
generationsskiften. Detta bör ges regeringen till känna.
Även övriga skatter som påverkar övergången från en generation till nästa,
såsom arvsskatt och gåvoskatt, är mycket förödande. Det finns exempel på
barn till jord- och skogsbrukare som inte har råd att ärva sina föräldrar på
annat sätt än att totalskövla eller sönderstycka fastigheten i fråga. Detta
minskar framtidstron och hämmar utvecklingen på landsbygden.
Moderata samlingspartiet har i skatteutskottet tidigare tagit initiativ till
överläggning mellan utskottet och företrädare för ansvarigt departement i
denna fråga.
7 Arealersättningen
Från moderat sida är vi mycket kritiska till att senarelägga utbetalningen
av arealersättningen. Regeringen har nu hanterat frågan om utgiftstaket på
ett sådant sätt att denna utbetalning inte är möjlig om inte utgiftstaket
skall brytas.
Detta är nu något som vi tvingats acceptera eftersom riksdagen ställs inför
fullbordat faktum innevarande år. Åtgärden innebär att man dels anstränger
jordbrukssektorns likviditet, dels orsakar räntekostnader med mellan 20 och
40 miljoner kronor beroende på hur länge utbetalningen dröjer. För att göra
skadan för jordbruket så liten som möjligt föreslog vi att utbetalningen av
arealersättningen skall ske första arbetsdagen efter årsskiftet. Vi förutsätter
att
regeringen lägger förslag om räntekompensation. Dessutom bör riksdagen
begära att regeringen återkommer med förslag att nästa års utbetalningar sker
genom en återgång till den gamla ordningen.
8 Ekologisk produktion
Den socialdemokratiska regeringen har satt upp som mål för den
ekologiska livsmedelsproduktionen att den skall uppgå till 20 procent av
den totala produktionen. Vi moderater är för mångfald också vad gäller
olika produktionsformer men anser inte att det är politikens uppgift att
sätta upp den typen av kvantitativa mål. Utgångspunkten måste i stället
vara att det är konsumenternas efterfrågan på marknaden som är
avgörande för produktionens omfattning.
Vi är övertygade om att basen i det svenska jordbruket under överskådlig
tid kommer att utgöras av den konventionella produktionen, sett ur ett
produktions- och miljöperspektiv.
Därför föreslår vi i vårt budgetförslag att en betydande del av de medel
som regeringen avsatt i sitt budgetförslag för ekologisk forskning i stället bör
satsas på forskning kring miljöåtgärder inom det konventionella jordbruket.
9 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder
Det är ett stort misslyckande för Sverige att ersättningarna inom ramen
för landsbygdsförordningen, där miljöersättningen utgör en viktig del,
minskar kraftigt. Finland och Österrike blev medlemmar i EU samtidigt
som Sverige. Dessa länder har erhållit ett väsentligt bättre utfall än
Sverige. Österrike har till och med fått en kraftig ökning av sin ram.
Regeringen får här ta ett stort ansvar för det inträffade, som nu drabbar
svenska bönder negativt.
Det hela började direkt efter regeringsskiftet 1994. De förslag till
miljöprogram som Bildtregeringen utarbetat förändrades radikalt av den
socialdemokratiska regeringen. Detta medförde tidsförskjutning samtidigt
som de nya reglerna var utomordentligt krångliga, vilket gjorde tillämpningen
hos bönderna osäker. Vi moderater kritiserade skarpt vid flera tillfällen dessa
regelverk och krävde förenklingar, men den socialdemokratiska regeringen
och riksdagsmajoriteten var kallsinnig.
Fördröjningen när det gällde att utnyttja miljöersättningarna var allvarlig.
Från moderat sida hade vi i våra budgetalternativ tidig kostnadstäckning för
den nationella delen, och vi varnade för att inte utnyttja EU-medlen bättre och
tidigare, men även på denna punkt var regeringen och riksdagsmajoriteten
avvisande.
Nytt landsbygdsprogram har nu antagits. Dock anser vi att många
förändringar är för små och att målet -förenkla och underlätta - inte uppnåtts.
Reglerna måste vara enkla och effektiva när det gäller utnyttjandet, och
samtidigt resultera i goda miljöeffekter. Det är viktigt att det konventionella
jordbruket inte diskrimineras när det gäller det fortsatta programmets
tillämpning. REKO-ersättningen slopades vilket vi starkt har kritiserat
eftersom REKO-ersättningen, rätt utformad och väl utnyttjad, även
fortsättningsvis givit goda miljöeffekter.
Frågan om de förlorade ersättningarna måste nu hanteras så att skadan kan
repareras så snabbt som möjligt. Eventuella möjligheter till förbättringar vid
avstämningsperioder måste bevakas effektivt. De anslagna medlen måste nu
utnyttjas helt och hinder som försvårar detta undanröjas.
10 Djurskydd
Den svenska djurskyddslagen är mycket omfattande vad gäller
författningar och tillämpningsföreskrifter och det kan förmodas att många
animalieproducenter inte ens känner till alla dess detaljer. Vi föreslår att
lagen och dess tillämpningsföreskrifter borde utgå utifrån ett
funktionskrav i stället för att ange så många detaljer vad gäller
båspallsmått, boxstorlekar, förbud mot dressörer, betestvång, lägsta
medeltemperatur för utevistelse m.m. Listan kan göras lång.
Den ansvarsfulle animalieproducenten både kan och måste se till att djuren
mår bra. Det finns nämligen ett klart samband mellan god djuromsorg och ett
bra produktionsresultat. För de fall av brist på djuromsorg eller rent av
vanvård av djur som vi tyvärr ibland ser exempel på hjälper dock ingen
djurskyddslag överhuvudtaget.
En ny skärpt djurskyddslagstiftning trädde i kraft den första januari 1999.
Den har lett till att många lantbrukare med god djuromsorg har lämnat
näringen eftersom de nya reglerna skulle ha krävt stora och dyrbara
ombyggnader. En sådan brutal utslagning av animalieproducenter skulle ha
undvikits med vår syn på denna lagstiftning. Självklart ska vi inte tillåta
eller
acceptera djurplågeri eller vanvård av djur men vi kan heller inte acceptera en
djurskyddslag med föreskrifter som ger utrymme för ett godtyckligt
förfarande från tillsynsmyndigheten som i sin tur kan innebära stora
ekonomiska förluster för djurägaren.
11 Jordbruket i norra Sverige
Jordbruket, inte minst i Norrlands glesbygd, har stor betydelse för
sysselsättning, samhällsstruktur och en tilltalande landskapsbild.
Utifrån de erfarenheter vi fått beträffande regelverken efter EU-inträdet
anser vi att de nuvarande åtgärderna inom struktur- och regionalpolitiken
uppvisar en mycket splittrad och svåröverskådlig bild, varför en reform är
nödvändig. Förutsättningarna mellan olika delar av unionen varierar mycket,
varför nationella lösningar i många fall är att föredra.
En kontinuerlig uppföljning beträffande effekterna av de olika
stödformerna för Norrland måste göras. Det gäller för övrigt även situationen
på Sydsvenska höglandet. I Jordbruksverkets tidigare "Utvärdering av de
regionala stöden till jordbruket" framkommer viktiga fakta som bör ligga till
grund för en fortsatt översyn av de regionala stöden, deras regelverk och
deras geografiska gränser.
11.1 Inre Norrland
Riksdagen gav i december 1998 regeringen i uppdrag att utforma ett
särskilt stöd till jordbruket i fjällnära område. Bakgrunden till detta beslut
var att Jordbruksverkets utredning om de regionala ersättningarna visade
att de förändringar i de regionala stödformerna som blev följden av EU-
inträdet innebar att stödområde 1 blev förlorare, då man gör en jämförelse
kring ersättningarna före resp. efter EU-inträdet. EU:s regelverk och det
svenska förhandlingsresultatet kompenserade inte stödområde 1 fullt ut i
jämförelse med det tidigare "Norrlandsstödet".
Den nationella ersättningen till jordbruket i norra Sverige, som är direkt
kopplad till produktionen, sjunker successivt inom stödområde 1.
Vallensilageersättningen har i mycket ringa del haft betydelse för att lyfta
lönsamheten i norra Sverige beroende på att de allra flesta gårdar bedriver
kombinerad mjölk- och nötköttsproduktion. För att få del av handjursbidraget
räknas då foderareal på alla djur som finns i besättningen vilket medför att i
regel all areal på gården behövs för att klara foderarealkravet. Och eftersom
vallensilageersättning ej går att kombinera med ersättningar som kräver fo-
derareal så faller denna ersättning helt bort på de flesta gårdar med
kombinerad mjölknötköttsproduktion.
Med anledning av att produktionen successivt minskar, t.ex. inom
stödområde 1, och därmed lönsamheten för kvarvarande produktion steg för
steg ytterligare urholkas bör ersättningarna kunna korrigeras något uppåt. Det
skall givetvis ske inom den befintliga ramen. Som exempel kan nämnas att
suggstödet som kraftigt minskade vid EU-inträdet - ersatt med andra
lösningar - nu bör justeras uppåt. Om detta bör regeringen återkomma med
förslag.
Möjligheterna till storleksrationalisering är oftast mycket begränsade inom
stora delar av stödområde 1. Genom sänkta skatter på bl.a. produktionsmedel,
som vi föreslår, kan lönsamheten öka och därmed framtidstron även i dessa
områden.
12 Functional foods
I budgetpropositionen redogör regeringen för Livsmedelsverkets
utredning "Livsmedel för hälsa och långt liv? - en utredning om
produktspecifika hälsopåståenden". I den presenteras ett antal möjligheter
till regler för s.k. produktspecifika hälsopåståenden. Ett regelverk på EU-
nivå förväntas först om några år.
Regeringen skriver vidare att den svenska industrin hittills varit
framgångsrik i utvecklingen av s.k. functional foods-produkter, d.v.s.
livsmedel som anses ha förmåga att minska risken för sjukdomar. I dag är
möjligheten att marknadsföra dessa produkter genom att göra
produktspecifika hälsopåståenden begränsad. Detta verkar dels hämmande på
utvecklingen, dels riskerar det att medföra att oseriösa påståenden används i
marknadsföringen.
Några slutsatser dras dock inte och några förslag läggs inte fram. Inte ens
anger regeringen hur en tidtabell för framtagandet av en lagstiftning på
nationell nivå ser ut. Vi anser att regeringen visar på en alltför defensiv
hållning i en så angelägen fråga inom ett område där Sverige ligger mycket
långt framme.
Vi anser att det både från konsument- och producentsynpunkt är av stor
vikt att Sverige snarast inför temporära bestämmelser för functional foods.
Därigenom skapas möjligheter till välgrundad information till konsumenter,
och rimliga förutsättningar för producenter av functional foods-produkter att
marknadsföra dessa.
Förslag om produktspecifika påståenden (PSHP) finns redan framtaget av
Stiftelsen Svensk Näringsforskning. Vi anser att dessa bör kunna utgöra
grunden i de temporära bestämmelser för functional foods som snabbast
möjligt bör införas i Sverige.