Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla villkoren för bärodlare i bl.a. Västerbotten.
Förbättra förutsättningarna för bärodling
I norra Sverige, och framför allt i Västerbotten, har bär och grönsaksodling en stark tradition från i början av förra seklet. Det är framför allt de ljusa nätterna som gör bären söta och aromatiska.
Under de senaste 30 åren har omfattningen av kommersiell bärodling i norra Sverige varit i stort sett oförändrad. Under 1970-talet knöts stora förhoppningar till odling av svarta vinbär. Odlingen ökade, nya sorter kom fram med egenskaper anpassade till maskinplockning. Lågprisimport av svarta vinbär från öststaterna har dock inneburit att odlingen i Sverige har minskat.
Jordgubbar är en extrem färskvara vilket ökar möjligheterna att konkurrera på den lokala marknaden. Förutsättningarna för jordgubbsodling är relativt goda, även om årsmånen ibland sänker skördarna rejält. Omfattningen av odlingen har varierat en del under de senaste 30 åren. Det har hela tiden funnits en bas av relativt små odlingar (0,5-5 ha) och därtill några riktigt stora (över 10 ha). De stora odlingarna har dock inte visat sig uthålliga. Under det senaste decenniet har flera stora odlingar startats, som dock redan efter fyra till fem år har lagts ner. Erfarna odlare menar att en odling inte skall vara så mycket större än två till tre ha om man skall kunna ha full kontroll över den.
Marknaden för jordgubbar är relativt god trots den stora konkurrensen. Den nuvarande omfattningen av odling i Västerbottens län, för att ta ett exempel, täcker inte ens behovet av bär inom länet under plockningssäsongen. Förskjutningen av skördetiden jämfört med södra Sverige ger också en möjlighet att konkurrera på den syd- och mellansvenska marknaden på eftersäsongen under augusti och september.
Allåkerbäret har dykt upp under det senaste decenniet. Det har rönt ett stort intresse från marknaden, men inte förrän under de senaste åren har större volymer efterfrågats. Det är en mycket arbetskrävande gröda som är minst lika känslig för klimatet som jordgubbarna och som i likhet med dessa kräver kunskap och kompetens.
Bärodling har ett nationellt finansierat regionalstöd. Det uppgår under innevarande år till 2 850 kronor per ha och år. Det utgår till jordgubbar och svarta vinbär. Odlingen skall vara på minst 0,3 ha och skiftet får inte vara mindre än 0,1 ha.
Syftet med det regionala stödet är att stimulera till odling. Om odlingen skulle öka kraftigt finns det risk att stödet dras in. Stödbeloppet är litet i förhållande till totalvärdet av grödan det utgår till. Stödet per arealenhet är egentligen lägre till bärodling än till traditionella jordbruksgrödor. Bärgrödorna medverkar precis som andra grödor till landskapsbilden och det borde vara möjligt att de därför skulle uppbära lika stora miljöstöd som vanliga jordbruksgrödor. Stöd utgår endast till den faktiskt odlade arealen vilket betyder att stora ytor som åtgår till vändtegar och kör- och gångvägar inte är stödberättigade. Odlingen kräver också ett växelbruk vilket ökar arealbehovet. För att bärodlingen skall kunna bli ett verkligt alternativ till andra grödor borde grundstödet ligga på samma nivå som andra grödor, räknat utifrån den bruttoareal som odlingen tar i anspråk. Till detta läggs sedan det regionala stödet, beräknat på nettoarealen. Med den konstruktionen skulle stödnivån på nettoarealen höjas tre gånger och kännas ligga mera rätt.
Utöver ett förbättrat odlingsstöd borde också resurser sättas in på kompetens- och marknadsutveckling. Fortfarande finns en del olösta gåtor när det gäller odlingstekniken som borde utredas i forskning och försök. Odlarnas kompetens behöver utvecklas genom utbildning och erfarenhetsutbyte. Därutöver behövs forskning och utveckling när det gäller marknadstillträdet.
Bärodlingen i norra Sverige är en resurs som är väl värd att värna om. Vi anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att närmare utreda förutsättningarna och villkoren för att göra detta, och då särskilt ta i beaktande de synpunkter som framförts i motionen.
Stockholm den 5 oktober 2000
Ingvar Eriksson (m)
Anders Sjölund (m)