1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av översyn av de nationella stöden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inom ramen för framförhandlade medel höja ersättningen
för suggor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av stöd till det fjällnära jordbruket.
Inledning
Förutsättningarna att bedriva ett hållbart jordbruk och
produktion av livsmedel med hög kvalitet är goda i norra
Sverige. Att ha tillgång till lokalt producerade livsmedel, nöt-
, svin- och fårkött, mjölkprodukter, ägg och ost liksom
grönsaker och rotfrukter är en av flera livskvalitetshöjande
faktorer för Norrlandslänens invånare. Genom att förädla
norra Sveriges viktigaste gröda, vallen, till kött och mjölk har
norra Sveriges konsumenter tillgång till högklassiga
närproducerade livsmedel.
Jordbruket, det öppna landskapet, med växande grödor och betande djur
spelar också en central roll i arbetet med att skapa ett kretsloppssamhälle.
Utan ett jordbruk i norra Sverige kommer förutsättningarna för att skapa det
samhället att vara mycket svårare.
EU-inträdet förändrade
livsmedelsproduktionen
I och med EU-inträdet förändrades villkoren för jordbruket.
Ett stort antal stödformer och en omfattande byråkrati
infördes för jordbruket i hela landet. Sverige fick också
möjlighet att behålla de särskilda nationella stöden till
Norrlandsjordbruket. Ett antal utvärderingar från
Jordbruksverket visar att utfallet varit relativt sett mindre
gynnsamt för Norrlandsjordbruket än för övriga delar av
landet.
Den viktigaste produktionsgrenen i norra Sverige är mjölkproduktionen. I
rapporten EUJo2000/1122 har Jordbruksverket redovisat effekterna av den
nationella ersättningen till norra Sverige. Av den framgår att
mjölkproduktionen i stödområdena ett till tre har minskat med 2,4 % 1999 i
förhållande till den referensnivå som fastställdes i kommissionsbeslut
97/557/EG. I stödområde ett är motsvarande minskning störst eller hela
9,25 %.
Till detta skall också konstateras att de nationella ersättningarna inte
utnyttjats fullt ut. Jordbruksverket har i Rapport om effekterna av den
nationella ersättningen till jordbruket i norra Sverige 1999 redovisat att den
totalt utbetalda nationella merkostnadsersättningen till norra Sverige 1999 var
305 miljoner kronor. Detta skall jämföras med det beslutade referensbeloppet
på 316 miljoner kronor. Dessa medel är också anslagna i
budgetpropositionen.
Klimatmässiga och arronderingsmässiga förutsättningar ser emellertid
annorlunda ut än i andra delar av Sverige. Vegetationsperioden är avsevärt
kortare än i resten av landet, produktionskostnaderna betydligt högre och i
stora delar av regionen är markförhållandena sådana att storleksrationalisering
inte är möjlig.
Jordbruksverket har i sin rapport 1998:2 beräknat att den genomsnittliga
hämtningskostnaden för mjölk i område ett ligger på ca 40 öre/kg och i
område två på drygt 15 öre/kg högre än på andra håll i landet. Merkostnaden
för intransport av kött till slakterierna ligger på mellan ca 60 öre/kg och 1
kr/kg.
För intransporten av ägg är kostnaden i genomsnitt ca 73 öre/kg högre än
hos andra packerier vilket främst beror på att äggproducenterna är
jämförelsevis små och att insamlingen av ägg sker i ett geografiskt stort
område.
Mot bakgrund av den negativa utvecklingen och det faktum att den
beslutade ramen inte utnyttjas bör de nationella stöden ses över för att bättre
svara mot de faktiska merkostnaderna. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Svinproduktionen minskar
Trots att konsumenterna i norra Sverige efterfrågar lokalt
producerat svinkött finns i dag inte lönsamhet i produktionen.
Framför allt är det den integrerade produktionen som
minskat. Antalet suggor har minskat med närmare en
fjärdedel. Både ur djurskyddssynpunkt och för att minska
riskerna för sjukdomsspridning är det bättre att ha integrerad
produktion med både suggor och smågrisar. En kalkyl för
suggproduktionen visar dock ett underskott. Den av
regeringen beslutade tillämpningen av Agenda 2000 med
bland annat sänkta ersättningar för spannmål i stödområdena
ett till tre kommer också att särskilt drabba svinproduktionen.
Totalt har antalet slaktsvin minskat med 11,3 %.
En minskad svinproduktion innebär ett hot även i förädlingsledet. Både
slakteri- och charkuteriverksamhet är beroende av svinproduktionen för sin
verksamhet och viktiga ur sysselsättningssynpunkt. Regeringen bör därför
pröva möjligheten att inom den framförhandlade ramen höja ersättningen för
suggor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Fjällnära jordbruk
Särskilt allvarlig är situationen för jordbruket i det fjällnära
området. Hotet mot landskapsbilden i norra Sverige är att det
öppna landskapet växer igen med barrskog. Detta är i sin tur
ett hot mot möjligheterna att skapa förutsättningar för annan
verksamhet som t.ex. turism och fritidsverksamhet.
Jordbruksverksamhet är en viktig kulturbärare och kan utgöra
en bas som man kan bygga vidare på genom kombinerade
och kompletterande verksamheter.
Det är därför nödvändigt att fortsätta driva jordbruk för att på så sätt
bevara den mindre intensiva odlingen i dessa områden samt att bevara det
öppna och varierade odlingslandskapet med den biologiska mångfald som är
knuten till detta landskap.
Riksdagen gav i december 1998 regeringen i uppdrag att utforma ett
särskilt stöd till jordbruket i fjällnära områden för att kompensera det sämre
utfallet efter EU-inträdet i stödområde ett. Trots detta har det ännu inte
införts
någon särskild ersättning riktad mot att förbättra lönsamheten i jordbruket i
detta område, vilket är vad som behövs för att kompensera den relativa
småskalighet som är oundgänglig i detta område.
I en rapport från Jordbruksverket, Utvärdering av de regionala
ersättningarna till jordbruket, rapport 1998:2, har bruttoförädlingsvärdet per
årsarbetsinsats 1994 och 1995 jämförts. För riket hade bruttoförädlingsvärdet
ökat med 9,5 % och alla stödområden kunde uppvisa en ökning utom
stödområde 1 där bruttoförädlingsvärdet per årsarbetsinsats minskat med
0,7 %. Utifrån det kan man konstatera att stödområde ett var det område i vårt
land som fick det sämsta utfallet av det svenska EU-medlemskapet, särskilt
markant har det utfallet varit i den del av stödområde ett som kan sägas utgöra
det fjällnära området.
Med den vikande tendens som i dag finns i jordbruksproduktionen inom
stödområde ett och framförallt i fjällnära områden, är det av yttersta vikt att
snarast höja den regionala ersättningsnivån till jordbruket i detta område om
man har för avsikt att leva upp till den politiskt beslutade målsättningen att
bibehålla ett jordbruk i hela landet. Vad som ovan anförts om behovet av stöd
till det fjällnära jordbruket bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.