Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av översyn av de nationella stöden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom ramen för framförhandlade medel höja ersättningen för suggor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av stöd till det fjällnära jordbruket.
Inledning
Förutsättningarna att bedriva ett hållbart jordbruk och produktion av livsmedel med hög kvalitet är goda i norra Sverige. Att ha tillgång till lokalt producerade livsmedel, nöt- , svin- och fårkött, mjölkprodukter, ägg och ost liksom grönsaker och rotfrukter är en av flera livskvalitetshöjande faktorer för Norrlandslänens invånare. Genom att förädla norra Sveriges viktigaste gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsumenter tillgång till högklassiga närproducerade livsmedel.
Jordbruket, det öppna landskapet, med växande grödor och betande djur spelar också en central roll i arbetet med att skapa ett kretsloppssamhälle. Utan ett jordbruk i norra Sverige kommer förutsättningarna för att skapa det samhället att vara mycket svårare.
EU-inträdet förändrade livsmedelsproduktionen
I och med EU-inträdet förändrades villkoren för jordbruket. Ett stort antal stödformer och en omfattande byråkrati infördes för jordbruket i hela landet. Sverige fick också möjlighet att behålla de särskilda nationella stöden till Norrlandsjordbruket. Ett antal utvärderingar från Jordbruksverket visar att utfallet varit relativt sett mindre gynnsamt för Norrlandsjordbruket än för övriga delar av landet.
Den viktigaste produktionsgrenen i norra Sverige är mjölkproduktionen. I rapporten EUJo2000/1122 har Jordbruksverket redovisat effekterna av den nationella ersättningen till norra Sverige. Av den framgår att mjölkproduktionen i stödområdena ett till tre har minskat med 2,4 % 1999 i förhållande till den referensnivå som fastställdes i kommissionsbeslut 97/557/EG. I stödområde ett är motsvarande minskning störst eller hela 9,25 %.
Till detta skall också konstateras att de nationella ersättningarna inte utnyttjats fullt ut. Jordbruksverket har i Rapport om effekterna av den nationella ersättningen till jordbruket i norra Sverige 1999 redovisat att den totalt utbetalda nationella merkostnadsersättningen till norra Sverige 1999 var 305 miljoner kronor. Detta skall jämföras med det beslutade referensbeloppet på 316 miljoner kronor. Dessa medel är också anslagna i budgetpropositionen.
Klimatmässiga och arronderingsmässiga förutsättningar ser emellertid annorlunda ut än i andra delar av Sverige. Vegetationsperioden är avsevärt kortare än i resten av landet, produktionskostnaderna betydligt högre och i stora delar av regionen är markförhållandena sådana att storleksrationalisering inte är möjlig.
Jordbruksverket har i sin rapport 1998:2 beräknat att den genomsnittliga hämtningskostnaden för mjölk i område ett ligger på ca 40 öre/kg och i område två på drygt 15 öre/kg högre än på andra håll i landet. Merkostnaden för intransport av kött till slakterierna ligger på mellan ca 60 öre/kg och 1 kr/kg.
För intransporten av ägg är kostnaden i genomsnitt ca 73 öre/kg högre än hos andra packerier vilket främst beror på att äggproducenterna är jämförelsevis små och att insamlingen av ägg sker i ett geografiskt stort område.
Mot bakgrund av den negativa utvecklingen och det faktum att den beslutade ramen inte utnyttjas bör de nationella stöden ses över för att bättre svara mot de faktiska merkostnaderna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Svinproduktionen minskar
Trots att konsumenterna i norra Sverige efterfrågar lokalt producerat svinkött finns i dag inte lönsamhet i produktionen. Framför allt är det den integrerade produktionen som minskat. Antalet suggor har minskat med närmare en fjärdedel. Både ur djurskyddssynpunkt och för att minska riskerna för sjukdomsspridning är det bättre att ha integrerad produktion med både suggor och smågrisar. En kalkyl för suggproduktionen visar dock ett underskott. Den av regeringen beslutade tillämpningen av Agenda 2000 med bland annat sänkta ersättningar för spannmål i stödområdena ett till tre kommer också att särskilt drabba svinproduktionen. Totalt har antalet slaktsvin minskat med 11,3 %.
En minskad svinproduktion innebär ett hot även i förädlingsledet. Både slakteri- och charkuteriverksamhet är beroende av svinproduktionen för sin verksamhet och viktiga ur sysselsättningssynpunkt. Regeringen bör därför pröva möjligheten att inom den framförhandlade ramen höja ersättningen för suggor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Fjällnära jordbruk
Särskilt allvarlig är situationen för jordbruket i det fjällnära området. Hotet mot landskapsbilden i norra Sverige är att det öppna landskapet växer igen med barrskog. Detta är i sin tur ett hot mot möjligheterna att skapa förutsättningar för annan verksamhet som t.ex. turism och fritidsverksamhet. Jordbruksverksamhet är en viktig kulturbärare och kan utgöra en bas som man kan bygga vidare på genom kombinerade och kompletterande verksamheter.
Det är därför nödvändigt att fortsätta driva jordbruk för att på så sätt bevara den mindre intensiva odlingen i dessa områden samt att bevara det öppna och varierade odlingslandskapet med den biologiska mångfald som är knuten till detta landskap.
Riksdagen gav i december 1998 regeringen i uppdrag att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i fjällnära områden för att kompensera det sämre utfallet efter EU-inträdet i stödområde ett. Trots detta har det ännu inte införts någon särskild ersättning riktad mot att förbättra lönsamheten i jordbruket i detta område, vilket är vad som behövs för att kompensera den relativa småskalighet som är oundgänglig i detta område.
I en rapport från Jordbruksverket, Utvärdering av de regionala ersättningarna till jordbruket, rapport 1998:2, har bruttoförädlingsvärdet per årsarbetsinsats 1994 och 1995 jämförts. För riket hade bruttoförädlingsvärdet ökat med 9,5 % och alla stödområden kunde uppvisa en ökning utom stödområde 1 där bruttoförädlingsvärdet per årsarbetsinsats minskat med 0,7 %. Utifrån det kan man konstatera att stödområde ett var det område i vårt land som fick det sämsta utfallet av det svenska EU-medlemskapet, särskilt markant har det utfallet varit i den del av stödområde ett som kan sägas utgöra det fjällnära området.
Med den vikande tendens som i dag finns i jordbruksproduktionen inom stödområde ett och framförallt i fjällnära områden, är det av yttersta vikt att snarast höja den regionala ersättningsnivån till jordbruket i detta område om man har för avsikt att leva upp till den politiskt beslutade målsättningen att bibehålla ett jordbruk i hela landet. Vad som ovan anförts om behovet av stöd till det fjällnära jordbruket bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Stockholm den 3 oktober 2000
Maggi Mikaelsson (v)