Motion till riksdagen
2000/01:MJ244
av Eriksson, Ingvar (m)

Yrkesmässig trädgårdsodling


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrensförutsättningarna inom växthusodlingen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trädgårdsnäringsföretagen skall beskattas med en generell
koldioxidskatt, lika för hela näringen.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att företag skall medges en nedsättning av arbetsgivaravgiften
baserad på årslönesumman. 2
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsförhållanden bör ses över i en särskild utredning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sänka dieselskatten. 3
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ta bort skatten på kväve i handelsgödseln. 1
7.
1 Yrkandena 2 och 6 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 3 hänvisat till SfU.
3 Yrkande 5 hänvisat till FiU.
Motivering
Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen i vårt land har ett
produktionsvärde på drygt 2,5 miljarder kronor, beräknat på
redovisade arealer och produktion i SCB:s
trädgårdsinventering 1996. Produktionen, som omfattar
yrkesmässig odling av grönsaker i växthus och på friland,
odling av frukt, bär och plantskoleväxter samt växthusodling
av krukväxter och snittblommor, svarar sammantaget för ca
hälften av den svenska konsumtionen av dessa slag av
produkter.
Antalet producerande trädgårdsföretag uppgår till ca 3 700 varav ca 1 400
med odling i växthus och 2 900 med frilandsodling. Antalet sysselsatta
uppgår till drygt 25 000, motsvarande ca 10 000 helårsanställda. En
betydande del av arbetstillfällena i branschen utgöres av säsongsmässiga
skördeanställningar.
Trädgårdsnäringen är en utpräglad småföretagsbransch med bred spridning
över landet och med en viktig sysselsättningsskapande betydelse i många
områden med en i övrigt svag industri- eller näringsverksamhet.
EU-medlemskapet har inneburit att konkurrenstrycket på den svenska
trädgårdsproduktionen har ökat kraftigt. Trädgårdsnäringen missgynnas i sin
konkurrenssituation liksom jordbruket av produktionsskatter på
växthusuppvärmning, gödselmedel, bekämpningsmedel och diesel. Dessa
förhållanden redovisades ingående i utredningen En livsmedelsstrategi för
Sverige (SOU 1997:167). Vi konstaterar att regeringen ännu inte reagerat på
de förslag om konkurrensutjämnande åtgärder som utredningen föreslagit för
trädgårdsnäringens del.
Regeringen har i samband med avlämnandet av budgetpropositionen, och
vid sidan om denna, i en uppgörelse med jordbruket beslutat att se över en del
av jordbrukets särskatter. Vi ser det som självklart att även
trädgårdsodlingens särskatter, och särskilt växthusodlingens skatter på bränsle
för uppvärmning, blir föremål för en översyn med sikte på att nå en
jämställighet med konkurrentländernas beskattning. Dock föreslår vi redan nu
en sänkning av dieselskatten till 53 öre per liter dieselolja och ett
borttagande
av den s.k. gödselskatten.
Växthusodlingens
energibeskattning
Sverige tillämpar den högsta energibeskattningen för
växthusuppvärmning i EU. I uppställningen nedan visas den
svenska koldioxidbeskattningen i jämförelse med
beskattningen i Danmark och Holland.
Jämförande koldioxidbeskattning för växthusodlingen, kr/m3 eldnings-
olja
Tabell 1: (Sverige 200-529 )
Med hänsyn tagen till klimatiska förhållanden i de olika
länderna innebär detta i ett företag med 5.000 m2 växthusyta
att det genomsnittliga svenska växthusföretaget erlägger ca
56.000 kr i skatt medan motsvarande företag i Danmark
respektive Holland endast erlägger 2.000 respektive 2.400 kr
i skatt. Tas därtill hänsyn till att det svenska grundpriset på
olja är väsentligt högre än i de båda övriga länderna och att
holländska företag uteslutande utnyttjar naturgas blir den
totala energikostnaden ännu mer till nackdel för den svenska
växthusodlingen. Läggs därtill ytterligare att den holländska
skatten egentligen är utformad som en av näringen själv
pålagd avgift vilken återförs till näringen som ett
investeringsstöd och ett energiutvecklingsstöd så skapas en
än mer ofördelaktig konkurrenssituation för de svenska
växthusföretagen.
Skattebelastningen på de svenska växthusföretagen innebär att företagen
dräneras på det nödvändiga kapital som i dagens läge, med de högsta
energipriser som hittills noterats, varit behövligt för att kunna genomföra
energieffektiviseringar och energibesparande investeringar. Redan
innevarande produktionsår har energikostnadsökningarna medfört att det stora
flertalet av företagen med en traditionell produktionsinriktning inte kommer
att kunna visa lönsamhet. Inför ett nytt produktionsår, 2001, ter sig utsikterna
än mer negativa eftersom då det höga energikostnadsläget får genomslag på
hela årets produktion. Detta innebär att många företag kommer att drastiskt
inskränka sin produktion eller välja att helt upphöra med produktionen. I detta
läge anser vi det inte försvarbart att bibehålla den högsta energibeskattningen
i Europa. Koldioxidbeskattningen förlorar sitt syfte och blir en belastning på
företagen eftersom redan det höga energikostnadsläget är ett tillräckligt, för
att inte säga ett tvingande, incitament till energieffektiviseringar och
energibesparingar.
Mot den här redovisade bakgrunden anser vi det ytterst angeläget att även
växthusodlingens energibeskattning blir föremål för en motsvarande översyn
som den regeringen nu avser att genomföra för jordbrukets särskatter.
En översyn av växthusodlingens energibeskattning måste också ta fasta på
det orimliga i det skattenedsättningssystem som den s.k. 0,8-procentsregeln
idag innebär för växthusodlingen. Den svenska koldioxidbeskattningen för
växthusodlingen bygger på ett beräkningssystem, den s.k. 0,8-procentsregeln.
Denna tillkom mot bakgrund av behovet att mildra effekten av den koldioxid-
skattehöjning som skedde den 1 juli 1997 för de mest konkurrensutsatta,
energiintensiva företagen. Nedsättningsprincipen byggde på att företagets
kostnad för skatten sattes i relation till företagens försäljningsvärde av
produktionen. För vissa växthusföretag medförde principen en i stort
bibehållen skattenivå i förhållande till situationen före den 1 juli 1997 medan
den för andra innebar en skattehöjning ända upp till en fördubbling av erlagd
skatt. Idag erlägger således växthusföretagen en skatt som kan variera från ca
200 till  525 kr per m³ eldningsolja.
Genom att skatteuttaget bestäms av växthusföretagens omsättning innebär
detta att varje företag till skattemyndigheten måste ansöka om nedsättning
och redovisa underlaget för detta genom fakturaverifikationer på inköpt
bränsle och omsättningsuppgifter för produktionen. Genom att riksdagen
samtidigt beviljat växthusföretagen att få denna nedsättning direkt avräknad
på bränslefakturan måste företagen inför varje kalenderår dessutom begära ett
förhandsbesked från skattemyndigheten om nedsättningen baserat på en
uppskattad bränsleförbrukning och omsättning det kommande året.
Slutreglering av skatt skall därefter ske efter kalenderårets utgång.
Systemet missgynnar företag som t.ex. genom höga ingångsvärden i
produktionen får sen högre skatt än de som har ett motsvarande
förädlingsvärde i produktionen men har en lägre startkostnad för sitt
växtmaterial. Detta är inte rimligt. En generell koldioxidskatt, lika för hela
näringen, bör gälla.
Arbetskrafts- och
sysselsättningsfrågor
Som inledningsvis redovisats sysselsätter trädgårdsnäringen
ett betydande antal personer under skördesäsong och för
andra säsongsmässiga arbetsuppgifter. Konkurrenssituationen
har drivit näringen mot specialiseringar och koncentreringar i
produktionen vilket accentuerat behovet av
säsongsanställningar. En fortsatt ogynnsam
energikostnadsutveckling kommer att ytterligare riskera att
minska året runt-sysselsättningen och öka säsongs- och
deltidssysselsättningen. Kostnaden för skördearbete utgör
också en betydande andel av framförallt frilandsföretagens
produktionskostnader.
Det är ofta svårt att uteslutande klara säsongsmässiga arbetstoppar med
svensk arbetskraft varför i viss omfattning tillfällig arbetskraft från länder
utanför EU/EES-området anställs kortvarigt. För denna anställning betalar
odlarna fulla arbetsgivaravgifter trots att arbetstagarna inte får tillgodogöra
sig hela trygghetssystemet. Avgifterna får därför karaktären av skatt.
Administrationen och redovisningen av dessa avgifter är också en belastning
på företagen under denna intensiva period i verksamheten.
I flera EU-länder tillämpas betydande lättnader i avgiftsuttaget på tillfälligt
anställd skördearbetskraft. I Belgien tillämpas en nedsättning av
arbetsgivaravgiften från 35 till 4 % under en 60-dagarsperiod för denna
kategori arbetstagare, och i Holland tillämpas ett särskilt
fruktplockarreglemente med nedsatta avgifter. I Tyskland tillämpas ett
motsvarande system som i Belgien med avgiftsbefrielse för en första
arbetsperiod av denna slags anställning.
I Sverige finns en avgiftsfri lönegräns på 1 000 kr under vilken
arbetsgivaren inte behöver redovisa arbetsgivaravgifter. Gränsen fastställdes
senast 1985, varför vi anser det finns skäl att på nytt pröva denna gräns. En
prövning bör därvid göras utifrån den konkurrenssituation som ovan
redovisats. En prövning av gränsen bör också ses i perspektivet av behovet att
generellt skapa enklare administrativa rutiner för den småföretagarkategori
det här handlar om.
Riksdagen har också tidigare beslutat om en särskild nedsättning av
arbetsgivaravgifterna för små och medelstora företag med 5 % för en
månatlig maximal lönesumma på 71.000 kr. För företag inom en näring med
en stark säsongsmässighet i sitt arbetskraftsbehov innebär regeln att man inte
kan utnyttja nedsättningen på årsbasis i samma omfattning som företag med
en jämn sysselsättning över året. I finansutskottets yttrande 1996/97:FiU20
framhöll utskottet att man inte fann den nuvarande ordningen för den
särskilda nedsättningen av arbetsgivaravgiften tillfredsställande utan
förutsatte att regeringen övervägde möjligheten av en årlig avstämning av
denna. Eftersom regeringen ännu inte efterkommit riksdagens önskemål i
denna fråga anser vi att det är hög tid att detta missförhållande
tillrättaläggs.
Vi delar således alltjämt finansutskottets mening i frågan och anser att
trädgårdsnäringens företag liksom alla andra av rättviseskäl och i beaktande
av deras konkurrenssituation medges en nedsättning av arbetsgivaravgiften
baserad på årslönesumman upp till ett maximibelopp på 852.000 kr (12 x
71.000 kr). Vi hemställer att regeringen omgående återkommer till riksdagen
med ett förslag med denna innebörd.
Det ökade behovet av tillfälligt anställd arbetskraft inom näringen för att
klara säsongsmässiga arbetstoppar utanför den sedvanliga skördesäsongen
reser också krav på ett smidigare och mer öppet system för anlitande av
arbetskraft från länder utanför EU/EES-området. Detta blir också en
nödvändighet när sysselsättningsläget nu successivt förbättras inom hela det
svenska samhället. Det skall också framhållas att en stor del av den
tillfälliga,
utländska arbetskraft som hittills kunnat erhålla arbetstillstånd kommer från
länder som kommer att omfattas av EU:s öststatsutvidgning. Det finns därför
anledning att redan i dagsläget påbörja ett underlättande av reglerna för
arbetstillstånd för personer från dessa länder.
Vi anser att det är viktigt att arbetstillståndsreglerna för utländsk
arbetskraft för tillfällig säsongsanställning i Sverige förbättras både vad
avser
tillståndsperiodens längd, tillståndens förläggning över året och det
administrativa förfaringssättet för att utfärda tillstånd. Det är också rimligt
att
i anslutning härtill se över de svenska företagens skyldigheter för att kunna
erbjuda de anställda ekonomiskt och socialt acceptabla
anställningsförhållanden. Vi anser att dessa frågor bör ses över i en särskild
utredning om trädgårdsnäringens säsongsmässiga arbetskraftsförhållanden.

Stockholm den 4 oktober 2000
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Ulf Melin (m)
Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Björkman (m)
Ola Sundell (m)