Jord- och skogsbruk, fiske och anslutande näringar
Sammanfattning
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt
användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. En
förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar som basnäring
i hela landet är att konkurrensvillkoren är desamma som
omvärldens.
Att behålla de öppna landskapen och ge möjlighet till fortsatt brukande
också i skogs- och mellanbygd är en annan viktig grundbult i
jordbrukspolitiken.
Det är nu hög tid att lyfta av den extra skatteryggsäck som Sveriges bönder
bär på.
Vi ser ingenting i budgeten av den uppgörelse regeringen gjort med
lantbrukarna angående reducering av dieselskatten, att gödselskatten ska
återgå till jordbruket eller kompensationen för kostnader genom att
arealersättningarna utbetalas först efter årsskiftet. Vi kristdemokrater håller
fast vid att hela ryggsäcken skall lyftas av och att arealersättningarna skall
betalas ut i november som tidigare år.
En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder är ytterligare ett sätt att
stärka den svenska livsmedelsnäringen. Att staten skall bära kostnader för
djurdatabas och en del av avbytarverksamheten samt genomföra avsevärda
förenklingar av jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag.
Givetvis ska de EU-finansierade och medfinansierade EU-ersättningarna
användas fullt ut.
I det fortsatta arbetet med reformeringen av den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP) ska Sverige inta en mer jordbruksfrämjande
inställning syftande till bevarande av åkermark, fortsatta förutsättningar för
livsmedelsproduktion i hela Sverige och förstärkandet av en god miljö- och
djurhållningsmässig livsmedelsproduktion. Samma hållning ska vara
utgångspunkten i kommande WTO-förhandlingar som också ska betona
vikten av att u-länderna ges möjlighet att utveckla sin livsmedelsproduktion.
Kristdemokraterna lämnar även separata motioner inom områdena
trädgårdsnäring, skogsnäring, fiske respektive genteknik.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande av
befintlig åkermark.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genomföra en konsekvensanalys av jordbruksnäringens
betydelse.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inom EU harmonisera avgifter och skatter för jordbruket.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principen att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till
näringen för miljöinsatser.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag långsiktigt
skall ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de EU-
anslag som är möjliga.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att anvisa ytterliga 530 miljoner kronor till åtgärder för
landsbygdsutveckling och miljöprogram.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till avbytartjänst.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om exportfrämjande åtgärder.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skördeskadeskydd.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att minska jordbruksbyråkratin.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dispenser för båspallmåtten.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om svensk hållning i WTO-förhandlingarna. 2
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förenklat regelsystem som gynnar ekologisk odling.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konsumentintresset inom livsmedelsområdet.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa långsiktiga förutsättningar för fiskenäringen att
utvecklas i balans med miljön.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skattevillkoren för svenska fiskare. 3
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta ett fiskekonto. 1
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djurskydd och djurhälsovård.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildning och forskning inom jordbruks- och
livsmedelsområdet.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett basstöd till Stiftelsen Biodynamiska forskningsinstitutet i
Järna.
21. Riksdagen beslutar att för budgeten 2001 anvisa följande förändringar för
anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar enligt följande sammanställning:
22.
Tabell 1: (Anslag (1000-tal kr) Regeringens förslag Anslagsförändring )
1 Yrkandena 3 och 17 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 12 hänvisat till NU.
3 Yrkande 16 hänvisat till FiU.
Inledning
Landets jordbrukare tillhör Sveriges miljövårdare och
miljövärnare. De står för den trygga och stadiga, långsiktiga
och konsekventa miljövården. Jordbrukspolitiken måste
handla om att ta till vara den miljö som långvarig
jordbruksproduktion skapat. Det handlar förutom om
livsmedelsproduktion om att skapa fortsatta förutsättningar
för jordbrukare att bedriva kultur- och miljöarbete i hela vårt
land, i skogsbygd och mellanbygd såväl som på slätten, i
Skåne, på västkusten och på Småländska höglandet såväl som
på Östgöta- och Västgötaslätterna, i Mellansverige och i
Norrland. Detta är en förutsättning för en levande landsbygd.
Jordbruket - en
framtidsnäring
Det måste slås fast att fortsatt jordbruksproduktion i Sverige
och i övriga EU-länder är en nödvändighet om vi vill att hela
Sverige skall leva och att vi ska ha en fortsatt inhemsk
livsmedelsförsörjning. Ur ett globalt perspektiv är det
långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa
finns tillgänglig för livsmedelsproduktion. Det är också
nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid utformandet av
jordbrukspolitiken. En övergång till mer miljöanpassade och
mer ekologiska brukningsmetoder ska främjas. Detta kräver
också bibehållen åkermark, eftersom en minskad intensitet i
jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med
produktion på mer åkermark.
Jordbruket är centralt för sysselsättningen på landsbygden och inom
livsmedelssektorn i övrigt. En snabb och radikal reformering av CAP utan att
svenskt jordbruk får samma konkurrensvillkor bl a avseende skatter skulle,
om den genomfördes, innebära att stora delar av åkermarken avvecklades
vilket i sin tur skulle innebära att tusentals arbetstillfällen försvann från
denna
sektor. Detta skulle i sin tur leda till avfolkning av landsbygden och därmed
vikande möjligheter för utkomster från en rad binäringar som är beroende av
jordbruket som primärproduktion. Detta är en utveckling som går i direkt
felaktig riktning i relation till målsättningen att Hela Sverige ska leva. Vi
kristdemokrater kräver att Sverige verkar för balanserad reformering av CAP.
Konsekvensanalys
Jord- och skogsbruket är en förutsättning för en levande
landsbygd och tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och
skogsindustri. För att få en helhetsbild av jordbrukets
betydelse borde en särskild konsekvensanalys genomföras.
Denna skulle belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning,
försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna landskapet,
boende och service på landsbygden etc. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med en sådan
konsekvensanalys som underlag för det fortsatta
beslutsfattandet.
Arealersättningarna
Regeringen håller fortfarande fast vid att utbetalningarna av
direktersättningar från EU skall skjutas över årsskiftet till
januari 2001. Vi beklagar att regeringen valt att klara
utgiftstaket med denna metod. Det drabbar ytterst det
enskilda lantbruksföretagets likviditet. Enligt uppgift från
Jordbruksdepartementet räknar man med att den förskjutna
utbetalningen i förhållande till tidigare år förorsakar
räntekostnaden på ca 40 miljoner kronor. Den kostnaden skall
rimligtvis bäras av staten och lantbruksföretagen måste
således kompenseras för den försenade utbetalningen. Det är
bara Sverige bland EU-länderna som valt att senarelägga
utbetalningarna av arealersättningarna till efter årsskiftet.
Effekten blir ytterligare urholkad konkurrenskraft.
Det borde rimligen gå att göra en teknisk justering av budgethanteringen så
att ersättningarna betalas ut i november. Diskussioner med regeringen har
förts om möjligheten att lyfta ur arealersättningarna utanför budgeten
eftersom det enbart handlar om EU-pengar, men utan resultat. Med en sådan
hantering skulle man slippa de begränsningar som metoden med utgiftstak för
med sig. Svaret på hur regeringen ska klara ut detta får vi först i vårbudgeten.
Miljöprogrammet och
landsbygdsutvecklingen
Med anledning av Miljöprogramutredningens förslag och
EU-kommissionens beslut om minskad tilldelning av medel
till Sverige finns det anledning att rikta stark kritik mot
regeringens hantering av miljöprogrammet. På grund av
regeringens försumlighet med att använda de möjligheter som
EU-medlemskapet gav har nu EU-kommissionen drastiskt
skurit ned kommande miljö- och landsbygdsprogram, vilket
drabbar svensk lantbruksnäring hårt.
Den ambitionsnivå som skissats med fullt erhållna EU-medel som
utgångspunkt blir nu mycket svår att upprätthålla. En sänkning av nivån vad
gäller miljö- och landsbygdprogrammet är oacceptabel. Kompensation med
nationella medel är nödvändig. Annars riskeras trovärdigheten i arbetet med
att få ett mer miljöanpassat jordbruk och förutsättningarna för att hålla
landskapen öppna minskar drastiskt. Behovet av stöd till mindre gynnade
områden, startstöd till unga jordbrukare och nyetablerade bönder är
fortfarande mycket stort. Kristdemokraterna har anvisat dessa medel
innevarande år och håller fast vid detta även kommande år.
Det konventionella jordbruket har en mycket god kvalitet på både
produkter och produktionsmetoder. Om man vill höja miljöambitionen inom
hela jordbruksnäringen måste det vara fel av regeringen att avveckla
Rekostödet (Resurshushållande konventionellt jordbruk) som skedde inför
innevarande års budget.
Sverige har kommit en bra bit på väg med ett mer miljöanpassat jordbruk
men vi måste se till att det finns resurser så att jordbrukarna själva har
möjlighet att arbeta vidare med en mer miljöanpassad produktion. Att
avveckla det stöd som ger mest effekt vad gäller miljöanpassade
brukningsmetoder är fel väg att gå.
Det bör också i fortsättningen vara möjligt att lägga om delar av
växtodlingen till ekologisk produktion och/eller betesdrift utan att den övriga
andelen påverkas. Man bör inte heller knyta den ekologiska vallen och
betesdriften till anlagd djurhållning utan enbart till djurhållning. Den
djurhållning som används i betesdriften bör också kunna bestå av hästar.
Det är anmärkningsvärt att det nu inte utgår stöd för ekologisk odling i
växthus.
Ska vi kunna äta svenska tomater utan tillsatser i stället för snabbväxande
gasade tomater från andra länder, måste det tillsättas resurser för
växthusodlingen. Det är en förutsättning för att kunna förse våra konsumenter
med inhemska produkter som i många fall är producerade på ett mer
miljöanpassat sätt.
Förenklingar i administrationen kan ske genom att man sammanför och
därmed minskar antalet stöd. Utifrån ett grundstöd för vall och bete kan man
sedan komplettera med tilläggsstöd för särskilt värdefulla marktyper.
I skogs- och mellanbygd är det nu stora bekymmer att upprätthålla
mjölkproduktionen. Det finns därför anledning att överväga en särskild
stödinsats som motiveras utifrån behovet av att ha fortsatt näringsverksamhet
i dessa bygder, verksamhet som bidrar till öppna landskap. Stödformen kan
inrymmas i kommande miljö- och landsbygdsutvecklingsprogram.
Sammantaget anvisar vi ytterligare 530 miljoner kronor för att kompensera
det bortfall som EU-kommissionens beslut innebär vad gäller miljöprogram
och landsbygdsutveckling.
Skördeskadeskydd
Väderleken de senaste tre åren har för många
lantbruksföretag inneburit stora svårigheter att bärga skörden
och många har fått avsevärt lägre ekonomiskt utbyte av det
som varit möjligt att bärga. Man måste nu ställa sig frågan
om det är de enskilda företagen som ska bära förlusterna när
väderleksrelaterade katastrofsituationer uppstår. Av
regeringens arbete med att undersöka förutsättningarna för att
ersätta skördeskadorna 1998 blev det intet trots att EU
mycket väl kan godkänna denna typ av nationella
katastrofinsatser. Det finns anledning att närmare utreda
förutsättningarna för skördeskadeskydd, om det finns
förutsättningar för försäkringslösningar eller andra modeller.
Regeringen bör genomföra en utredning om detta och
återkomma till riksdagen med förslag.
Lika konkurrensvillkor
Den svenske bonden är naturligtvis utsatt för konkurrens. Är
det något vi är säkra på så är det att svenska bönder klarar
tuff konkurrens - bara den sker på lika villkor. Problemet är
att skatter och avgifter är olika i viktiga konkurrentländer.
Det är därför viktigt att inom EU hårt driva frågan om
harmonisering av avgifter och skatter för jordbruket. För att
snabbt komma till rätta med nuvarande olägenheter krävs
dock beslut i enlighet med den s k Björkska utredningen.
Sveriges bönder bär på en extra ryggsäck genom skatter och avgifter som
konkurrentländerna inte har. Den måste lyftas av.
Regeringen har i stället ökat skattebelastningen genom höjningen av
dieselskatten den 1 januari 2000 med 25 öre och nu föreslås ytterligare en
höjning med 10 öre.
Den så kallade Björkska utredningen har tydligt visat att Sveriges bönder
har ett betydligt besvärligare konkurrensläge än bönderna i grannländerna.
Det handlar bl a om högre energiskatter. Om inte dessa skatter harmoniseras
med övriga EU-länder innebär det att fler svenska lantbruk läggs ned och
arbetslösheten ökar såväl inom jordbruksnäringen som inom
livsmedelsindustrin. Nu måste Sverige anpassa sina skatter/avgifter till
omvärldens.
Trots vackert tal om överenskommelse med bönderna om
dieselskattesänkning och att miljöavgifterna på något sätt ska återföras till
jordbruket ser vi ingenting av detta i budgetpropositionen. Kristdemokraterna
har under lång tid drivit kravet om återföring av miljöavgifterna till näringen.
Vi kommer noggrant bevaka hur regeringen hanterar det fortsatta
förhandlingsarbetet med det muntliga avtal som överenskommits med
jordbrukets parter. Vi förutsätter att för jordbruket positiva åtgärder
presenteras senast i samband med vårbudgeten i april månad.
Kristdemokraterna avvisar på skatteområdet både innevarande års
dieselhöjning på 25 öre och föreslagen höjning på 10 öre för 2001. Vi säger
även nej till höjd energiskatt på el. När det gäller specifikt jordbruksområdet
föreslår vi en fullständig elskattesänkning, att 1000-kronorsregeln således helt
tas bort. En sänkning av dieselskatten till 53 öre/liter, en minskning med 2,12
kronor per liter. Vi tar också bort skatten på handelsgödsel,
bekämpningsmedel och avgiften för djurdatabasen. Detta innebär att jord- och
skogsbruket i förhållande till regeringens budgetförslag med
Kristdemokraternas alternativa budgetförslag erhåller ytterligare totalt drygt
2,1 miljarder kronor år 2001 och drygt 2,2 miljarder kronor för vardera åren
2002 och 2003.
Stöd till avbytartjänst
Kristdemokraterna står fast vid kravet på stöd till
avbytartjänsten - något som regeringen avskaffat. Ett nytt
anslag bör inrättas för detta och inledningsvis anslås 20
miljoner kronor för denna verksamhet. För mjölkgårdar är
avbytarverksamheten helt nödvändig för att möjliggöra att
man skall kunna komma ifrån sitt arbete vid någon eller
några tidpunkter på året. Eftersom olika system för
avbytartjänst nu växer fram i landet är det rimligt att det
statliga stödet går direkt till den som använder sig av
avbytare och att man får ersättning för uttagen ledig tid med
ett maximum som kan höjas i takt med att avbytarstödet
byggs ut.
Exportfrämjande åtgärder
I takt med att svenska livsmedelsprodukter blir kända ute i
Europa ökar förutsättningarna för export. Det är därför
angeläget att på olika sätt göra dessa produkter kända. Det
gäller då inte minst de ekologiskt producerade livsmedlen.
Sverige måste likt andra EU-länder nu satsa ordentligt med
nationella medel för att stötta svensk livsmedelsexport. Efter
att först ha utökat anslaget inför innevarande år, om än
otillräckligt, görs nu en neddragning av anslaget trots att
innevarande års anslagsprognos visar på att medlen gott och
väl kommer att förbrukas. Dessutom förespråkas en mer
detaljstyrd användning vilket vi tycker är olyckligt.
Vi föreslår en förstärkning med 20 miljoner kronor för stärkta
exportinsatser.
Rensa i byråkratin
Vi vill också att byråkratin inom jordbruksadministrationen
begränsas, bl a genom förenklingar av miljöstöden och
administrationen av EU-ersättningarna i övrigt.
Jordbruksverket har också möjligheter att rationalisera och
minska sin byråkrati genom effektiviseringar, exempelvis
genom enkla clearingsystem. Därför bör en tioprocentig
minskning av kostnaderna för Jordbruksverkets verksamhet
vara möjlig att genomföra. Det innebär en besparing med 30
miljoner kronor.
Vi förutsätter att arbetet med det nya miljöprogrammet som ska börja
genomföras år 2001 kommer att leda till ett enkelt robust system som är lätt
att administrera och därmed avsevärt billigare än idag.
Särskilt stöd till Norrland
Norrlandsjordbruket har extra kostnader som man i övriga
Sverige inte belastas med. Under lång tid har man därför
erhållit en regionalpolitisk ersättning för att täcka de
merkostnader jordbruket har. Motivet har bl a varit att det
genom jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna
landskapet. Genom jordbruket skapas också ett betydande
antal arbetstillfällen, både inom själva jordbruket och inom
livsmedelsindustrin. Genom att förädla norra Sveriges
viktigaste gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges
konsumenter tillgång till högklassiga närproducerade
livsmedel.
Merkostnadsersättningen bygger på mycket väl definierade merkostnader
och har lett till effektiva jordbruksföretag med stor geografisk spridning.
Produktionen i norra Sverige minskar idag vilket tyder på att lönsamheten
är sämre än på andra håll i landet.
Norra Sveriges stora avståndshandikapp gör att kostnaderna för
exempelvis mjölk, kött och ägg är högre än på andra håll i landet, samtidigt
som kostnaderna för uttransport av livsmedel genom befolkningsglesheten
och många små butiker är höga. En höjd intransportersättning skulle sannolikt
leda till ökad stabilitet och framtidstro.
Införandet av kadaverinsamlingen i norra Sverige har medfört att
jordbruket i norr drabbats av högre kostnader än i södra Sverige. Kostnaden
för kadaverinsamlingen har heller inte tidigare beräknats ingå i underlaget för
merkostnaderna i norra Sverige.
Ytterligare 7 miljoner kronor anslås således som ett extra norrlandsstöd.
Båspallsmåtten
Den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1999 och
som innebär att vissa specifika båspallsmått krävs har redan
inneburit att många lantbrukare med god djuromsorg lämnat
näringen. Det finns ingen anledning att på detta sätt slå ut
arbetstillfällen. Vi kristdemokrater har försökt få
riksdagsmajoriteten att i denna fråga ta ett annat beslut som
skulle ha möjliggjort för dem med dokumenterat god
djuromsorg att fortsätta driften. Så blev nu inte fallet. Därför
bör nu en särskild dispensmöjlighet införas som innebär att
lantbrukare med dokumenterat god djuromsorg skall få
fortsätta sin verksamhet även om det fattas någon eller några
centimeter för att nå stipulerat båspallsmått.
Ställ krav i kommande internationella
förhandlingar
Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU ställa
mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som
ställs på svenskt och europeiskt jordbruk. Det krävs en mer
offensiv hållning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk,
miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion.
Förenklat regelsystem som gynnar
ekologisk produktion
Det är mycket angeläget att inom EU få till stånd ett förenklat
regelverk för stöd till ekologisk odling.
För närvarande använder man sig av ett system med s k positivlistor, dvs
det som inte finns upptaget på listan är i princip inte tillåtet. Att få nya
produkter godkända för det ekologiska jordbruket kan ta tid, i de flesta fall
minst ett år och möjligheterna till dispenser eller tidsbegränsade tillstånd är
mycket små. Systemet med positivlistor måste bytas ut mot mer principiella
regler för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Tolkning och beslut bör ligga
på
nationell nivå.
En annan mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till
utveckling och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas
längd, möjligheten till parallellproduktion och kvaliteten i kontrollen. I EU
krävs 2 års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit 1 år. En
förkortning av omläggningstiden till 1 år gör reglerna mer utvecklingsvänliga
och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om till
ekologisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende för
ekologiska produkter och det borde vara ett minimikrav i alla länder.
Slut kretsloppet stad-landsbygd
EU:s lagstiftning behöver också ändras i ett annat avseende
för att det ekologiska jordbruket ska kunna utvecklas. Enligt
denna är det nämligen förbjudet att använda sig av
hushållsavfall i form av komposter, human avföring och
rötslam ifrån reningsverk. Sverige och Danmark har försökt
att få till stånd en ändring men frågan har ännu inte lösts. En
viktig fråga framöver blir därför att marknadsföra tankar om
kretslopp som hushållning och effektivt utnyttjande av
produktionsresurser för att på så sätt lägga grunden till en
förändrad syn på dessa produkter.
I dag har vi ett stort flöde av växtnäringsämnen som transporteras från
lantbruket in till tätorten utan att återföras. Speciellt anmärkningsvärd är den
stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle kunna utnyttja. Att kunna
sluta kretsloppet mellan produktion och konsumtion för att till jordbruket
återföra den växtnäring som bortförts via produkterna är en av de stora
framtidsfrågorna för ekologiskt jordbruk och därmed för hela jordbruket och
samhället.
Livsmedelsverket
Kontrollen av livsmedel och foderhantering har aktualiserats
genom BSE-krisen, dvs galna-ko-sjukan och den belgiska
dioxinskandalen m m. I Sverige har vi en väl fungerande
kontroll men anslagsnivån till Livsmedelsverket har dragits
ned under flera år och bör nu höjas för att öka beredskapen
för kontrollåtgärder. Ett annat område där insatserna behöver
stärkas är bevakningen av GMO-livsmedel. Livsmedelsverket
skall i konsumenternas intresse också verka för god kvalitet,
redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Ökade
informationsinsatser behövs för att öka kunskaperna om
kostens betydelse för hälsan och att betydande vinster kan nås
både vad avser ekonomi och livskvalitet. Den snabba
utvecklingen av nya produkter, ökad handel men också ökad
kunskap om olika risker kräver att livsmedelsmyndigheten
har kunskap och metoder som kan ligga till grund för hur
livsmedelshanteringen skall regleras och kontrolleras.
Kristdemokraterna föreslår att Livsmedelsverket för ökade arbetsuppgifter
tillförs ytterligare 6 miljoner kronor.
Inom EU bör ett gemensamt regelverk för livsmedels- och foderkontroll
tillskapas. Den gemensamma europeiska livsmedelsmyndigheten som
planeras kan med fördel placeras i Sverige som redan ligger långt framme i de
livsmedelsstrategiska frågorna.
Inom genteknikens område föreslår vi att ett Informationscentrum för
genteknik inrättas. För detta ändamål avsätter vi 2 miljoner kronor som ett
nytt anslag.
Konsumentfrågor
Konsumentintresset är för många bara priset på livsmedel.
För vår del handlar det också om kvalitetssäkring,
djurhållning och öppna landskap. Konsumenterna har ett
växande intresse av fortsatt inhemsk produktion av livsmedel
som utgår från miljö- och djurhållningsmässigt goda villkor.
Kostens innehåll och säkra livsmedel är några av de viktigaste frågorna
inför framtiden både nationellt och internationellt. EU-kommissionen har
presenterat en vitbok med förslag till en rad åtgärder för att öka kraften i
arbetet med att ge konsumenterna möjligheter att välja bra och säkra
livsmedel.
När det gäller det internationella arbetet finns skäl att överväga en
intensifierad satsning från svensk sida rörande konsumenternas möjligheter
att välja bra livsmedel. Sverige bör inta en tätposition och med ökad kraft
driva dessa frågor.
Samhällsutvecklingen ställer nya och ökade krav på den enskilda individen
som konsument. Reklam och informationsutbud ökar vilket ställer
konsumenten inför svåra ekonomiskt viktiga val. Unga människors ställning
och beredskap som medvetna konsumenter behöver stärkas. Här har hem och
skola en viktig uppgift.
Kost och hälsa hänger ihop. Redan en måttlig omläggning av kostvanor
kan ge många människor ett längre och bättre liv samtidigt som vårdbehoven
minskar. Konsumenterna kan genom medvetna val påverka sin hälsa.
För att en marknadsekonomi ska fungera effektivt förutsätts kunniga och
kritiska konsumenter som har möjlighet att göra medvetna val och etiska
ställningstaganden. Då krävs också god information om de varor och tjänster
som finns på marknaden. Utan ursprungsmärkning, fullständig
innehållsdeklaration, märkning av genmodifierade varor m m, kan
konsumenterna inte göra medvetna val.
Trädgårdsnäringen
Den svenska trädgårdsnäringen definieras som en
yrkesmässig produktion av grönsaker och potatis, köksväxter,
prydnadsväxter, frukt och bär samt plantskoleväxter.
Produktionen sker dels i växthus och dels på friland. Till sin
karaktär är näringen en typisk småföretagarbransch med
relativt små produktionsenheter. Trädgårdsäringen
sysselsätter idag ca 27 000 personer och omfattar ca 3 500
företag med frilandsodling och/eller växthusodling.
Potatisodlingen omsluter ca 8 500 företag.
Inom båda dessa sektorer är företagen väl spridda över landet och utgör
därför en väsentlig resurs för att bibehålla en levande landsbygd och för att
skapa sysselsättningstillfällen av både permanent och tillfälligt slag över hela
landet. En inhemsk produktion av potatis och trädgårdsprodukter är också en
förutsättning för att generellt kunna erbjuda svenska konsumenter produkter
av hög kvalitet baserade på uthålliga och miljövänliga produktionssystem.
Samtidigt som vi med tillfredsställelse noterar att regeringen i
budgetpropositionen visar lyhördhet för Kristdemokraternas begäran om ett
förslag om en forsknings- och utvecklingsfond för trädgårdsnäringen
konstaterar vi med förvåning att potatisodlingen ställs utanför motsvarande
möjlighet att finansiera forsknings- och utvecklingsverksamhet. Vi ser det
som angeläget att även potatisodlingen ges tillgång till budgetmedel i
motsvarande omfattning som av regeringen föreslås för trädgårdsodlingen. Vi
föreslår därför ett ökat anslag med 5 miljoner kronor för detta ändamål.
Liksom inom jordbruket bär trädgårdsnäringen och potatisodlingen på sina
konkurrenshämmande skatter och problem. Den avsiktsförklaring som
regeringen gjort i anslutning till budgetpropositionen att man avser återföra
jordbrukets gödselmedels- och bekämpningsmedelsskatter till näringen och
också se över möjligheter att undanta jordbrukets arbetsmaskiner från
dieselbeskattning, anser vi självklart även ska gälla växthusodlingens
motsvarande beskattningar.
På samma sätt som beträffande jordbrukets produktionsskatter utgör
energibeskattningen av växthusodlingen en tung kostnad att bära och står inte
alls i rimlig proportion till situationen för växthusodlingen i
konkurrentländerna.
Vid en jämförelse av produktionsvillkoren för de svenska odlarna i
förhållande till de europeiska konkurrenterna kan man konstatera betydande
skillnader till nackdel för den svenska trädgårdsnäringen. Detta gäller bl.a.
inom områden som drivmedels-, energi- och koldioxidskatter,
arbetsgivaravgifter, investeringsstöd m.m. I relation till de viktigaste
konkurrentländerna tillämpas i Sverige höga skatter på energi som ett
styrinstrument.
Växthusnäringen har under 90-talet utvecklat produktionen i en riktning
som innebär en stark energieffektivering och en ökad produktion per
energienhet. För att denna utveckling skall kunna fortsätta krävs emellertid
förutsättningar för att företagen skall kunna göra större investeringar i
energibesparande teknik och i moderna energisnålare växthuskonstruktioner.
Med nuvarande energipriser och skattebelastning på energin och de
svårigheter som den internationella konkurrensen innebär dräneras företagen
på det nödvändiga investeringskapitalet och på möjligheten att bära
räntekostnader för sådana investeringar.
De investeringsstöd som fastlagts för den nu inledda programperioden för
landsbygdsutveckling kommer inte att kunna ge växthusodlingen det stöd
som behövs. Möjligheter som då måste prövas är att återföra skatten till
näringen i ett förstärkt investeringsstöd för sektorn eller direkt genom en
skattenedsättning i nivå med konkurrentländerna.
Vi föreslår att växthusodlingens skatt på bränsle återförs till näringen med
ett belopp motsvarande 20 miljoner kronor. Sättet för återföringen bör utredas
i anslutning till frågan om jordbrukets produktionsskatter.
En jämförelse mellan arbetskraftskostnaderna för skördearbetskraften i
EU-länderna visar att arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal är reducerad i
de flesta länder. Den s.k. Björkska utredningen framhåller också att andra
länders reducering av arbetskraftskostnaden för säsongsarbete är en
betydande konkurrensnackdel för den svenska trädgårdsnäringen.
Utredningen konstaterar också att en reducering av motsvarande kostnader för
den svenska trädgårdsodlingen skulle förutom en generellt positiv
konkurrenseffekt även kunna ha en positiv inverkan på förutsättningarna att
rekrytera svensk arbetskraft, t.ex. ferieledig skolungdom.
Riksdagen bör mot den bakgrunden ge regeringen i uppdrag att återkomma
med förslag som syftar till att minska arbetsgivar- och socialavgifter för
säsongsanställd personal samt att ge företag med säsongssysselsättning
möjlighet att utnyttja den tidigare beslutade nedsättningen av
arbetsgivaravgifterna.
I det nationella programmet för landsbygdsutveckling för perioden 2000-
2006 har stödet till resurshushållande konventionell odling tagits bort. I
programmet finns inte heller möjlighet till stöd vid övergång till ekologisk
växthusproduktion. Vi beklagar denna brist i programmet eftersom vi i stödet
till resurshushållande konventionell odling sett en möjlighet till stora
miljövinster för samhället och i ett ekologiskt växthusodlingsstöd sett ett
starkt incitament för branschen att ta ett viktigt steg i en ekologisk riktning.
Trädgårdsnäringens produktionsformer är arealintensiva och produktionen
bedrivs på förhållandevis små brukningsarealer. Detta gör att ett arealstöd för
miljöförbättrande åtgärder utgör en viktig stimulans till förändring av
produktionsmetodik och produktionsuppläggning.
Ofta är kostnaderna och riskerna stora vilket får till följd att företagen av
trygghetsskäl väljer att bibehålla en konventionell metod istället för att pröva
ny.
Vi föreslår således att miljöstöden i landsbygdsprogrammen byggs ut med
dels ett konventionellt stöd för resurshushållande trädgårdsodling och ett stöd
för ekologisk växthusodling.
Fiske
Svenskt fiske är en viktig del av en levande skärgård. Det är
ett av skälen till att det är viktigt att stimulera en livskraftig
fiskenäring. Men om fisket skall utvecklas även i framtiden,
och ge fler jobb, så måste det föras en långsiktig politik som
tar hänsyn till näringens speciella förutsättningar samtidigt
som den tar hänsyn till havsmiljön. Utan en sund miljöpolitik
som kontrollerar havsmiljön och fiskeuttaget kan inte
näringen vara livskraftig. Ingen är betjänt av ett för högt
fisketryck utan kvoterna bör ligga på en sådan nivå att
näringen är långsiktigt uthållig.
Villkoren för näringen måste vara konkurrensneutrala gentemot
kringliggande konkurrentländer. I Danmark och Norge ser man på näringen
som en basnäring som även gynnas ur skattesynpunkt. Svenska fiskare har
länge pekat på den orimlighet som ligger i att man fiskar i samma vatten,
säljer till samma uppköpare men beskattas olika beroende på vilket land man
utgår ifrån. På samma sätt som jordbruksnäringen talar om
konkurrensneutralitet är det av yttersta vikt för den svenska fiskeindustrin att
de svenska fiskarna har samma förutsättningar som sina kolleger i Danmark
och Norge. Regeringen bör därför snarast lägga fram ett lagförslag som ger
svenska fiskare samma förutsättningar som yrkesfiskarna i våra grannländer
vad gäller skatteavdrag och beskattning. I vårt budgetalternativ har vi
finansierat ett yrkesfiskeavdrag.
Fiskeinkomsterna varierar starkt mellan olika år på grund av olika stora
fångstmängder. Den stora variationen i inkomst är ett problem för
yrkesfiskarna. En rimlig ordning vore därför att fiskarna fick möjlighet till
avsättningar mellan olika år i form av ett fiskekonto, enligt den modell som
råder för skogsbrukets skogskonto. Detta skulle förbättra villkoren för
fiskerinäringen och underlätta nyinvesteringar.
Fiskeriverket har erhållit ökade anslag under senare år. För 2001 gör
regeringen en mindre besparing. Vi föreslår en besparing på 3 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Djurskydd och
djurhälsovård
Den svenska djurhållningen skall präglas av höga etiska
ambitioner. En bra skötsel och god hygien i djurhållningen
ger också hög livsmedelskvalitet. God etik i djurhållningen
har dessutom stor betydelse för hur konsumenterna
värdesätter livsmedlen. Sverige arbetar redan idag intensivt
med de frågor som sannolikt blir aktuella för behandling i EU
under Sveriges ordförandeskapstid. Bland annat plågsamma
djurtransporter har uppmärksammats gång på gång trots att
det finns djurskyddsregler för att undvika detta. Strävan
måste vara att svenska bestämmelser på djurskyddsområdet
ska tjäna som vägledning för arbetet inom EU.
EU:s vitbok om livsmedelssäkerhet innehåller förslag om hur
livsmedelsframställningen skall kunna förbättras så att konsumenterna kan
erbjudas livsmedel som är säkra att äta och framställda på ett etiskt bra och
hållbart sätt. Det blir Sveriges uppgift att driva detta arbete framåt.
Efter det att den nya distriktsveterinärorganisationen genomfördes den 1
juli 1995 lämnade ca 100 distriktsveterinärer organisationen och blev
privatpraktiker.
Den nya DVO kom därmed att uppgå till ca 240 veterinärer. Trots
minskningen av antalet distriktsveterinärer skedde ingen reduktion av
anslaget till DVO.
DVO har också under flera år med undantag av 1999 redovisat ett
ekonomiskt överskott för verksamheten. För 2001 föreslås ett utökat anslag
av regeringen. Vi anser att det är rimligt med en besparing på 25 miljoner
kronor utan att det ger skadliga effekter på verksamheten.
Utbildning och forskning
I den s k Björkska utredningen redovisas förslag om ökade
satsningar på forskning och utveckling inom
jordbruksområdet. Bland annat bör forskningsinsatserna
kring vidareförädling stärkas.
Vid FN:s konferens för miljö och utveckling 1992, förband sig i-länderna
att gå före och utveckla hållbara produktions- och konsumtionsmönster.
Forskning och utveckling av ett resurs- och energieffektivt jordbruk måste
därför ges hög prioritet.
En vidareutveckling av kunskaperna inom ekonomi för lantbruks- och
livsmedelssektorerna sker bäst genom en stark forskning på dessa områden.
För att denna forskning skall ge ett för Sverige optimalt resultat krävs en
förstärkning av forskningsområdet.
Utveckling av ett mer energisnålt jordbruk är nödvändig, forskning och
utveckling pågår inom många områden. Exempelvis produktion på gårdsnivå
av biogas från vallgrödor, mer energisnåla metoder för jordbearbetning,
ogräsbekämpning, konservering och hantering av grödor.
Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) finns i dag en stark kompetens
inom såväl livsmedels- som lantbruksekonomi. Denna kompetens kan rätt
använd utvecklas vidare inom värdefulla områden för svensk
livsmedelsproduktion.
I den nya forskningsorganisationen har det tidigare anslaget för Skogs- och
jordbrukets forskningsråd bytt namn till Forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning. Medlen
till stöd för denna forskning ligger under utgiftsområde 23 och ingår som en
del i politikområdet Forskning. Verksamheten inom området utgör ett viktigt
medel för att förverkliga målen inom livsmedelspolitiken,
landsbygdspolitiken, djurpolitiken, samepolitiken och skogspolitiken.
I samband med 2000 års vårproposition avsattes 35 miljoner per år under
tre år för forskning och utveckling rörande ekologisk produktion. Huvuddelen
av dessa, närmare bestämt 28 miljoner kronor anser regeringen bör avsättas
till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande:
Forskning och kollektiv forskning varav 5 miljoner kronor skall disponeras av
SLU för verksamheter vid Centrum för uthålligt lantbruk (CUL).Ur detta
anslag på 28 miljoner kronor föreslår vi att 2 miljoner kronor skall disponeras
av Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet i Järna som ett basanslag.
Institutet har skapat en egen forskningsprofil med tonvikt på lokala och re-
gionala kretslopp och samhällsekologi. Det utgör ett viktigt komplement till
den forskning kring ekologisk odling som bedrivs på annat håll. Detta arbete
bör tagas tillvara i den samhällssatsning som nu sker för att öka den ekolog-
iska odlingsarealen i Sverige.
Pluralism och mångfald är en förutsättning för en positiv utveckling inom
all forskning och detta är också till gagn för forskningen kring ekologisk
odling.
Skogsnäring
Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största
nettoexportinkomsterna i vårt land. Skogsbruk och den
därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge
en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och
svensk skogsindustri ska kunna utvecklas krävs övergripande
långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl
produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål
har samma prioritet och dignitet vid utformningen av den
övergripande skogspolitiken.
Skogsvårdslagen där miljö- och produktionsmål jämställs bygger på
förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för
kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den bilogiska
mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den
svenska skogsindustrin. Skogsvårdsorganisationens insatser för aktiv
rådgivning och information till framför allt skogsägarna har varit klart
otillräckliga. Därför bör dessa insatser - speciellt produktionsrådgivningen -
öka.
I den utvärdering som gjordes 1998 konstaterades att varken miljö- eller
produktionsmålet hade nåtts. De nya insatser som sedan gjorts, bl a den
landsomfattande kampanjen Grönare skog som startade hösten 1999,
behandlar skogspolitikens båda mål och har sedan dess engagerat många
människor som är aktiva inom skogsbruket.
På det internationella området måste insatserna från statens sida öka. Den
internationella konkurrenssituationen gör det helt nödvändigt att det vid
svenska beskickningar utomlands finns kompetens och resurser att bevaka
skogsfrågorna och marknadsföra svensk skogsindustri och dess miljövänliga
produkter. För närvarande är Sverige många gånger inte representerat vid ur
skogssynpunkt viktiga internationella mässor, konferenser och andra
sammankomster medan våra viktigaste konkurrentländer, Finland och
Kanada, har stark internationell närvaro. Det är av nationellt intresse att de
svenska skogliga intressena får en ökad internationell statlig representation.
Vi avsätter ytterligare 1 miljon kronor för denna verksamhet.