Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
strutsfarmningen i landet bör avvecklas.
Inledning
Under förra motionstiden skrev jag en motion om struts. Det
finns skäl att utveckla den i år.
Strutsfarmning är en relativt ny företeelse i Sverige. Det finns cirka 200
uppfödare och åtta godkända slakterier. För drygt ett år sedan kom
Jordbruksverket äntligen med förslag på föreskrifter för strutshållningen. Men
efter remisstiden är de föreskrifter man nu presenterat en klar försämring.
Problem att ha vilda djur i
hägn i fel klimat
Kunskapen om strutsens naturliga liv är liten, trots att strutsar
farmats i mer än hundra år i Sydafrika, och farmningen har i
Sverige medfört en hel del problem. Vårt kalla och fuktiga
klimat är inte vad strutsarna är anpassade till. Fukten och
kylan gynnar svamp- och bakterieinfektioner i lungor och
ögon. I strutsens naturligt varma och torra ökenklimat dör
farliga smittämnen, men i Sverige blir en stor del av äggen
uttorkade eller infekterade med svamp. Ibland dör embryot på
ett sent stadium, och när ägget öppnas kan ungen vara helt
täckt med svampväxt. I ett regnigt klimat, med lera och jord
istället för sand, ökas risken betydligt. När kycklingarna går
utan sina föräldrar lär de sig inte vad som är bra och inte bra
att äta. Eftersom det inte finns krav på beväxt mark i hägnen
är det enligt uppgift inte ovanligt att strutsar dör av
avmagring eller förstoppning efter att ha ätit olämpliga
föremål eller lera och gödsel. Dessutom är en isig mark lätt
att halka på för de tunga strutsarna. Det har även hänt att
strutsar panikrusat in i stängsel och väggar och dött. Bristen
på motion i hägnen har givit defekter på skelettet.
Transporter och slakt också
problemfyllt
Strutsarna far även illa vid transporterna till slakterierna och
transportfordonen är inte anpassade till djuren. Förra året
rapporterade slakteriet i Sävsjö att strutsar vid flera tillfällen
fastnat och strypt sig under transporter vid slakt.
De nya föreskrifterna håller
inte måttet
I de nya föreskrifterna har uppenbarligen Jordbruksverket
lagt sig platt för näringens krav. I remissförslaget krävdes att
strutsar upp till ett års ålder skulle ha 7,5 m2 inomhus och 250
m2 utomhus per fågel att röra sig på och en totalyta av minst
1 000 m2. Men branschen satte sig emot detta och i de
föreskrifter som nu kommit finns inga måttföreskrifter alls
kvar. Det ska utredas. Likaså får man till 2003 på sig för att
göra stallar och hägn säkra för strutsarna, trots att verket
skriver att strutsar måste ses som vilda djur, lättstressade och
svåra att hålla i fångenskap. Valhäntheten kan - om man vill
vara positiv - tolkas som att verket är medvetet om
svårigheten att hålla struts i fångenskap.
Behövs ännu ett köttdjur i
Sverige?
Är det verkligen nödvändigt med en ny djurart för
köttproduktion i Sverige? I vanliga fall blir en struts 50-60
år, men vid farmning dödas de efter cirka 1 år mekaniskt med
bultpistol eller i några fall med el. Köttet, som marknadsförs
som extra fettsnålt, är inte det enda man använder. Skinn och
fjädrar är värdefullt och exklusivt, av äggen gör man
prydnadsföremål. Men med tanke på alla problem som varit
förknippade med farmningen måste man verkligen ifrågasätta
om strutsen ska finnas i ett land med Sveriges klimat.
Jordbruksverkets valhänta hantering av skötselföreskrifter
visar att farmningen är mycket svår att få att harmoniera med
Sveriges djurskyddssyn. Det enda rätta vore att stoppa
importen av strutsar och avveckla strutsfarmningen i landet.