1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att möjliggöra bevarandet av ett levande
fäbodbruk i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändring av ägofredslagstiftningen så att fortsatt fäboddrift kan
bedrivas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad satsning på vårdplaner, mark- och byggnadsvård på
fäbodar samt ett bättre juridiskt skydd för att bevara befintliga
fäbodsmiljöer, som är eller kommer att vara levande.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bevarande av listade utrotningshotade husdjursraser.
Betydelsen för biologisk
mångfald
Under 1900-talet har det levande fäbodbruket ansetts bli ett
minne av svunna tider. Tvärt emot alla uppfattningar och
slutsatser lever dock fäbodarna kvar in i 2000-talet, och ett
antal yngre fäbodbrukare startar verksamhet byggd på äldre
tiders traditioner. Fäbodbruken är idag en liten del av svenskt
jordbruk. Ett 85-tal brukare finns i Dalarna, ett 50-tal i
Gävleborg, ca 45 i Jämtland samt ett 15-tal i Västernorrland
och Värmland. Totalt ca 195 fäbodar. Verksamheten är trots
sin relativt ringa omfattning mycket viktig för bevarandet av
den biologiska mångfalden, värdefulla natur- och
kulturmiljövärden samt utrotningshotade husdjursraser.
Därför krävs det åtgärder för att möjliggöra bevarandet av ett
levande fäbodbruk. Detta bör ges regeringen till känna.
Bete och slåtter
För att bevara fäbodbruket och miljön är det viktigt att
verksamhet och boskapsskötsel kan upprätthållas på det
traditionella sättet med fritt skogsbete och delvis bete på
fäboden efter slåtter. Endast genom bete och slåtter kan
fäbodarnas särpräglade kulturlandskap bevaras och en mängd
traditioner och seder som är knutna till fäbodarna leva vidare.
Tamboskapen har varit och är hjärtat i fäbodbruket. Att stängsla kring
gårdar och slåttermarker har skett för att få ett optimalt utnyttjande av
slåttermark och praktisk hantering av produkttillverkning. Idag är flera
fäbodstugor mer av fritidskaraktär och alla är inte inhägnade vilket orsakar
problem för idag verksamma fäbodbrukare.
I ett domstolsavgörande har en husägare gentemot en fäbodbrukare fått rätt
i att denne är skyldig att stänga in sina djur. Fäboden mister sin karaktär om
ett fritt bete inte sker helt eller delvis, helst då marken idag inte brukas med
hjälp av slåtter. Ett EU-åtagande gällande fäbod kräver att djur hålls på fritt
bete i en femårsperiod vilket kan vara svårt att hävda och upprätthålla vid en
konflikt.
Det bör göras en juridisk översyn av gällande lagstiftning genom ägofreds-
lagen för att skapa en hållbar situation för de idag verksamma fäbodbrukarna
och de som kommer att starta verksamhet på fäbodar gällande stängsel. Ett
klargörande av ändamålet med fäboden som företeelse bör också göras. Detta
bör ges regeringen till känna.
Flera hot
Hoten mot det levande fäbodbruket är dock flera. Små
ekonomiska förutsättningar, svårigheter att få leverera mjölk
från mindre leverantörer som är basen i fäbodbruket,
påverkar utvecklingen negativt. Fäbodbruket som står inför
en generationsväxling med unga småbrukare som under
nuvarande förutsättningar tvekar att fortsätta med fäbodbruk.
Om de nu övergripande hoten inte elimineras kan en idag
positiv utveckling av ett levande fäbodbruk ändå på sikt vara
hotad och en tusenårig kulturtradition gå i graven.
Riksantikvarieämbetet har genomfört en utredning om förutsättningarna
för att bevara landets fäbodar. De åtgärder som myndigheten föreslår
förefaller inte tillräckliga. När det gäller fäbodar som ännu är i drift är det
nödvändigt med en kombination av insatser från flera olika håll och
myndigheter. De regelsystem som berör fäbodverksamheten bör ses över och
anpassas till att främja en levande fäbodkultur i hela landet
Vi föreslår därför att Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och
Jordbruksverket bör få ett fortsatt gemensamt uppdrag tillsammans med
näringens representanter och föreningar att föreslå konkreta åtgärder som
främjar och möjliggör ett levande fäbodbruk. Dessutom vill vi se en ökad
satsning på vårdplaner, mark och byggnadsvård på de värdefulla fäbodar som
är eller kommer att vara levande samt ett bättre juridiskt skydd för att bevara
befintliga fäbodmiljöer. Detta bör ges regeringen till känna.
Avelsplan för husdjursraser
Många gånger fyller fäbodarna en viktig funktion genom att
bevara utrotningshotade husdjursraser. Dessa inbegriper
bland annat svensk kullig boskap som består i huvudsak av
fjällkor och rödkullor. Ett aktivt arbete för en genomarbetad
avelsplan ska finnas för alla de hotade husdjursraserna som
finns listade av Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Detta
bör ske tillsammans med Svensk avel, ideella avelsföreningar
samt WWF.
Det bör vara av riksintresse att lämpliga åtgärder vidtas så att dessa kan
bevaras i den miljö där de formats, dvs. med skogsbete på fäbodar. Detta bör
ges regeringen till känna.