med anledning av prop. 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar att samma ersättning skall gälla såväl inom som utom
åretruntmarkerna samt även inom konventionsområden på norsk sida.
Det är ett ologiskt resonemang att minska ersättningen utanför
åretruntmarkerna med argument att rovdjuren under tiden den 1 maj-30
september lever av andra bytesdjur. I så fall kunde man också påstå det
motsatta, att vintertid betar renarna utanför åretruntmarkerna och rovdjuren
som finns på åretruntmarkerna då lever på andra bytesdjur. Så fungerar det
naturligtvis inte. Förhållandena är dessutom inte jämförbara i Jämtlands
län/Dalarna och åretruntmarkerna längre norrut ovan odlingsgränsen.
Renbetesfjällsgränsen går många gånger uppe på kalfjäll. En
lodjursföryngring i den fjällnära skogen någon kilometer från samebyns
kalvningsland skulle alltså inte leva på renar och ersättas med ett lägre
belopp.
I Jämtland är så gott som samtliga rovdjursföryngringar (lo) inventerade
utanför åretruntmarkerna, men många av dem ligger mycket nära denna gräns
och rör sig såväl inom som utom åretruntmarkerna. Under
inventeringsperioden befinner de sig oftast utanför åretruntmarkerna i den
fjällnära skogen där då även renar ofta befinner sig. När renarna flyttar upp på
kalvningslandet under våren följer rovdjuren med.
Det skulle innebära stora ekonomiska förluster för samebyarna om
ersättningen skulle reduceras enligt propositionens förslag. Det framgår av
följande siffror för 1999/2000. Samebyarna Frostviken norra (60%),
Ohredakke (77%), Raedtievarie (65%), Jovnevarie (52%), Njaarke (64%) och
Tåssåsen (54%) har mer än hälften av bruttointäkterna från
rovdjursersättningar. I Kall (32%), Handölsdalen (30%), Mittådalen (19%),
Ruvhten siite (25%) och Idre (28%) är det något lägre. Även Jiingevarie med
42% ligger relativt högt.