med anledning av prop. 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rovdjurspolitiken.
Motivering
Rovsdjurspolitikens inriktning skall vara att ha livskraftiga
stammar av allt vilt i Sverige och att ingen enskild skall
drabbas genom skador eller förluster p.g.a. nationella
åtaganden. Den växande rovdjursstammen av varg, björn
och lo innebär stora problem för befolkningen i områden där
de fredade rovdjuren förekommer i stort antal. Det finns
tydliga tecken på kraftigt avvikande beteenden jämfört med
tidigare förhållanden. Det blir vanligare att björn, varg och
lo visar allt större oräddhet och uppehåller sig runt gårdar
och bebyggelse där de dödar tamdjur av skilda slag. Den
enskilde måste i varje situation, då han eller hans tamdjur
angrips av rovdjur, ha lagstadgad rätt att skydda sig själv och
sin egendom samt ha rätt till full skadeersättning. Det bör
införas en "nödvärnsrätt" att skjuta ett rovdjur som angriper
en jakthund eller tamdjur. Denna nödvärnsrätt skall vara så
utformad att man har rätt att skjuta en varg eller annat
rovdjur om en jakthund eller tamdjur blir angripet. Det skall
inte som i propositionen bara vara tillåtet när hunden eller
tamdjuret är dödat eller skadat och man befarar ett nytt
angrepp.
Det bör redan nu införas en möjlighet till skyddsjakt eller reglerad licens-
jakt på varg. Det är viktigt för att möta tillväxten i de områden som redan idag
har mycket varg. Vi bör redan nu få ett snabbt och smidigt system för att
kunna skjuta de vargar, även lo och björn, som fått ett felaktigt beteende och
rör sig bland bebyggelse och människor. Möjligheten till skyddsjakt bör
beslutas på länsstyrelsenivå. Det är också viktigt att möta den starka opinion
som finns i de delar av landet där rovdjurstätheten är stor. Man måste ta
människors oro på allvar och införa en modell liknande den som finns i
Finland. Där tillåter man viss jakt i de områden där den allmänna opinionen är
starkt negativ. I stället låter man rovdjursstammen öka någon annanstans så
att resultatet för landet som helhet blir en ökning. Genom att hantera
utvecklingen på detta sätt är det sannolikt att det totala resultatet blir
bättre för
alla inblandade parter.