med anledning av prop. 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar att det för alla fem rovdjursarterna fastställs
miniminivåer i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar att miniminivån för björnstammen i Sverige fastställs
till 150 föryngringar per år, vilket motsvarar ca 1 500 individer, i enlighet
med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar att en miniminivå för järvstammen i Sverige fastställs
till 100 föryngringar per år, motsvarande ca 500 individer, i enlighet med
vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den föreslagna avskjutningen av lodjur i renskötselområdet
inte genomförs.
5. Riksdagen beslutar att en miniminivå för vargstammen i Sverige
fastställs till 50 föryngringar per år, vilket motsvarar ca 500 individer, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att åtgärder vidtas för att förhindra en fortsatt
minskning av kungsörnsstammen i delar av fjällkedjan och fjällnära
området.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inte bör utvidga 28 § jaktförordningen att också
omfatta varg.
8. Riksdagen begär att regeringen avskaffar möjligheten i 28 §
jaktförordningen till skyddsjakt efter järv utan föregående
myndighetsbeslut.
Regeringens förslag
Regeringen redovisar i propositionen hur man vill säkerställa
att de fem rovdjursarterna björn, järv, lo, varg och kungsörn
långsiktigt skall finnas kvar i den svenska faunan. I detta
syfte föreslås för björn, lo och kungsörn, där sådant
individantal i dag nåtts att man bedömer arterna åtminstone
kortsiktigt livskraftiga, miniminivåer som vägledning för val
av förvaltningsstrategi för rovdjursstammen. För varg och
järv, där arternas överlevnad ännu inte kan anses säkrad i ett
längre perspektiv, föreslås etappmål i stället för
miniminivåer.
I propositionen föreslås också skärpta straff för jaktbrott och jakthäleri.
Vid bedömning av om jaktbrott är grovt skall särskilt beaktas bland annat om
brottet avsett ett särskilt skyddsvärt vilt eller om det utförts med en särskilt
plågsam jaktmetod.
Regeringen aviserar att man avser göra vissa ändringar i jaktförordningen,
i syfte att bland annat tillåta skyddsjakt på varg.
Slutligen föreslås en författningsreglering av ett reformerat
ersättningssystem för skador på rennäringen av rovdjur.
Mål, miniminivåer och
etappmål
Som övergripande mål för en sammanhållen rovdjurspolitik
uttalas att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn skall
finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den
svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga
utbredningsområden. Målet skall nås inom en generation.
Den genomförda utredningen Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU
1999:146) bedömer att stammarna av lodjur, björn och kungsörn i Sverige
befinner sig över de nivåer som en särskild forskargrupp ansåg behövas för ett
kortsiktigt bevarande. Mot denna bakgrund föreslår regeringen nationella
miniminivåer för dessa arter.
Målet är att arterna skall öka i antal utöver respektive miniminivå till
sådana nivåer att de med större säkerhet långsiktigt kan bevaras i den svenska
faunan. Miniminivån skall också tjäna syftet att skyddsjakt endast skall
tillåtas i begränsad omfattning om antalet djur av en art sjunker under denna
nivå. Det konstateras samtidigt att så länge en art befinner sig över
miniminivån anser man att större hänsyn skall tas till motstående intressen,
vilket betyder en mer tillåtande inställning till jakt och skyddsjakt.
När det gäller varg och järv konstaterar utredningen att stammarna i
Sverige befinner sig under, och för vargens del klart under, de lägst satta
kritiska populationsstockarna till och med för ett kortsiktigt bevarande.
Regeringen har - förmodligen i enlighet med svenskt kompromisskynne -
därför valt att inte fastställa miniminivåer, utan i stället slå fast etappmål
som
senare skall bli föremål för förnyad bedömning.
Jag anser - i likhet med bland andra Naturvårdsverket - att miniminivåer
bör fastställas för alla rovdjuren. Därigenom skulle målen bli tydligare och
kunna tillämpas mera konsekvent i internationellt och nationellt arbete.
Sopa rent framför egen
dörr
Vi svenskar verkar vara lätt kluvna i vår inställning till
djuren. Vi reagerar starkt på olika reportage om djurplågeri i
olika former när det gäller kor, grisar och hästar. Vi
engagerar oss starkt för regnskogens bevarande som natur
med en unik flora och fauna. Vi upprörs över oljetransporter
i känsliga vatten som till exempel vid Galapagos-öarna där
många sällsynta djurarter hotas. Vi tar starkt avstånd från
tjuvjakt på elefant, noshörning, flodhäst och lejon i avsatta
reservat i Afrika. Vi berörs på djupet av ihjälklubbning av
sälar och av hänsynslös valfångst som genomförs av norska
och japanska industriella valfångsfartyg. Trots en del tillbud
med dödlig utgång och fara för befolkning och andra djur
finns inga svenska krav på utrotning av krokodil, tiger, haj,
vissa giftiga ormar eller spindlar. Tvärtom skulle vi uppröras
om det blev aktuellt.
När vi sedan kommer till att diskutera de svenska rovdjursstammarna hörs
plötsligt ett annat tonläge. Många står skräckfyllda inför en ökning av varg-
och björnstammarna. Jägarna värnar sina intressen att få skjuta av
djurstammar. Renskötseln har sina intressen av att vissa rovdjur helst utrotas,
åtminstone inom de aktuella renbetesområdena. Tjuvjakten är tämligen
utbredd och verifieras i regeringens proposition främst vad avser järv och
kungsörn.
Vi måste få sådan kunskap om och naturlig inställning till även
rovdjursstammarna att de kan få tillåtas växa till en nivå där de långsiktigt
kan överleva som djurarter i vårt land. Motstående intressen, som till exempel
renskötsel och jakt, måste när det gäller djurarter som är hotade ur
överlevnadssynpunkt klart och tydligt avvisas. Det är viktigt att agera hemma
på det sätt vi önskar att andra agerar hos sig.
Björn
Såväl Stockholms universitet som Naturvårdsverket hävdar
att den föreslagna miniminivån, cirka 1.000 individer, för
björnstammen i Sverige är för låg och att den sannolikt
ligger under den stam som finns i dag. Stammen bör sättas
till minst 1.500 individer eller 150 föryngringar per år
hävdar till exempel Naturvårdsverket.
Jag delar Naturvårdsverkets uppfattning och vill föreslå en uppjusterad
miniminivå.
Järv
Regeringen föreslår ett etappmål på 90 föryngringar per år,
vilket motsvarar ett totalt antal av cirka 400 individer. Flera
remissinstanser, bland andra Naturvårdsverket, Svenska
Rovdjursföreningen och länsstyrelsen i Norrbottens län,
anser att miniminivån bör sättas till 500 individer,
innebärande 100 föryngringar per år.
Av allt att döma har järvstammen minskat i antal sedan 1996. Vid den
senaste inventeringen under säsongen 1999/2000 noterades 40 föryngringar,
vilket är färre än de tre föregående åren.
Jag delar flera remissinstansers bedömning och vill föreslå att en
miniminivå på 100 föryngringar per år, motsvarande cirka 500 individer,
fastställs.
Lo
Regeringen föreslår att miniminivån för lodjursstammen i
Sverige skall vara 300 föryngringar per år, vilket motsvarar
ett totalt antal av cirka 1.500 individer. Detta
överensstämmer i huvudsak med dagsläget. Från flera håll
hävdas dock att en drastisk avskjutning av lodjursstammen
borde ske. En del, till exempel Sametinget, hävdar att
stammen bör ned till cirka 350 individer.
Flera remissinstanser, till exempel Stockholms universitet och Svenska
Naturskyddsföreningen, hävdar bestämt att minskningen genom avskjutning
är för omfattande. En kraftig minskning av lodjursstammen i renbeteslandet
skulle medföra att det i framtiden inte kommer att finnas en livskraftig
lodjursstam i Norrbotten, hävdar Länsstyrelsen i Norrbottens län.
Här har regeringen valt att inte gå på utredningens förslag, innebärande en
minskning till cirka 1.000 individer. Det är bra att målet för förvaltningen av
lodjursstammen slås fast till att stammen i landet som helhet inte skall
minska.
Däremot ställer sig regeringen bakom utredningens förslag att
lodjursstammen i renskötselområdet skall minskas långsamt till cirka
400 individer. Detta sker samtidigt som regeringen konstaterar att
föryngringen av lodjur har minskat betydligt i renskötselområdet och "långt
mer än vad som rimligen är effekten av den tillåtna jakten".
Det kan inte vara rimligt att ge de motstående intressena i form av
renskötsel sådan tyngd som regeringen föreslår. Såväl Stockholms universitet
och Svenska Rovdjursföreningen framhåller att det är orimligt att öka
avskjutningen av lodjur bara för att de tar en del av de vilda bytesdjuren som
även är av intresse för jägarna.
Jag anser att riksdagen skall avvisa den föreslagna avskjutningen av lodjur
i renskötselområdet.
Varg
Regeringen föreslår som etappmål för vargstammen i
Sverige 20 föryngringar per år, vilket motsvarar totalt cirka
200 individer.
Stockholms universitet framhåller att den föreslagna nivån är påtagligt
mycket lägre än den nivå forskargruppen anger som lägsta nivå för kortsiktigt
bevarande. Liknande synpunkter redovisas av Uppsala universitet.
Naturvårdsverket anser att en rimlig miniminivå för vargstammen skulle
kunna vara åtminstone 500 individer.
Regeringens förslag motiveras med att det är avgörande för vargstammen
att man får förståelse hos lokalbefolkningen för utvecklingen och att
vargförekomsten skapar konflikter med näringsintressen och jaktintressen.
Regeringen bedömer inte att man i dagsläget kan få bred acceptans för en
vargstam av den storlek som krävs för att arten skall kunna bedömas som
långsiktigt hållbar.
Jag anser att det finns goda skäl att som en miniminivå för vargstammen
fastställa 500 individer eller 50 vargföryngringar i Sverige per år.
Kungsörn
Miniminivån för kungsörnsstammen föreslås till 600 årliga
häckningar. Dessutom föreslås att kungsörnens utbredning
inte bör påverkas av människan.
De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget. Dock uttalar flera
remissinstanser oro för den minskning som skett i fjällområdet. Det
konstateras också att otillåtna fångstredskap kommit till användning.
Kungsörnen är det av rovdjuren som leder till minst konflikter med
näringsutövare och jaktintressen. Jag anser därför att det är viktigt att
åtgärder
snarast kommer till stånd som förhindrar en fortsatt minskning av
kungsörnsstammen i delar av fjällkedjan och fjällnära områden.
Skyddsjakt
Under vissa förutsättningar kan skyddsjakt tillåtas efter
björn, varg, järv, lo och kungsörn. Prövningen av om
skyddsjakt skall tillåtas görs av Naturvårdsverket. I vissa fall
tillåts skyddsjakt efter björn, järv eller lo på initiativ av en
enskild utan föregående prövning av någon myndighet, till
exempel i samband med ett rovdjursangrepp på ett tamdjur.
Denna paragraf innefattar inte varg och kungsörn.
Utredningen Sammanhållen rovdjurspolitik föreslog att möjligheterna till
skyddsjakt utan föregående beslut av en myndighet skulle utvidgas och att
varg också skall omfattas av 28 § jaktförordningen.
Regeringen avvisar klokt nog utredningens förslag beträffande en allmän
utvidgning av skyddsjakten, men nu uttalar regeringen att den stöder förslaget
om att berörd paragraf också skall innefatta varg.
Jag avvisar, i likhet med ett flertal remissinstanser, med bestämdhet denna
ändring av jaktförordningen till att också innefatta varg. Skyddsjakt utan
myndighetsbeslut är många gånger svår att skilja från ett jaktbrott. Denna
möjlighet kan på sikt innebära att fredningen av rovdjuren sätts ur spel.
Dessutom anser jag att järvstammens minskning klart talar emot en vidgad
möjlighet till skyddsjakt på eget initiativ. Utvecklingen borde vara den
motsatta. Möjligheten till skyddsjakt på järv utan föregående
myndighetsbeslut bör avskaffas, med hänsyn till att det faktiskt är fråga om
stammens överlevande överhuvudtaget.