Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar att regleringen av tillgången på de stora rovdjuren huvudsakligen sker genom s.k. licensjakt av liknande slag som för närvarande gäller för älg.
2. Riksdagen beslutar att djurhållare och andra djurägare tillåts att på lämpligt sätt, inklusive med användande av skjutvapen, skydda sina djur och sig själva och andra människor vid angrepp av stora rovdjur.
Motiv för mitt förslag
Under de senaste ett hundra åren har de stora rovdjuren i vårt land tryckts tillbaka och var strax efter 1900-talets mitt nära utrotning. Bl.a. av detta skäl har andra viltarter, som exempelvis älg och rådjur, vuxit kraftigt i antal. Förändringar i skogs- och jordbruket har även bidragit till dessa och andra skiftningar i vilttillgången. Under senare år har det gjorts stora återverkningar på faunan och även medfört problem beträffande tamdjur. Betande kreatur har rivits och en del jakt- och sällskapsdjur har förlorats.
I en sådan situation uppstår naturligen motsättningar mellan dem som vill värna om rovdjursstammarnas ökning och den i aktuella regionerna bosatta befolkningen. En motsättning som på sikt hotar rovdjuren. Mot den bakgrunden är det angeläget att tillväxten av rovdjursstammarna noga styrs och regleras för att hålla balansen i förhållande till övrigt vilt samt att djurhållare tillåts värna sina egna djur fullt ut vid angrepp av rovdjur. Bästa sättet att integrera styrningen av rovdjurens både allmänna och regionala tillväxt är ordnad licensjakt under angivna jakttider för respektive art, d.v.s. på samma sätt som älgjakt vanligen bedrivs. Metoden har flera fördelar. Den gör det möjligt att reglera rovdjurstillgången regionalt och bidrar bl.a till spridning till nya områden utan för stor population i tidigare områden. Den inlemmar rovdjursregleringen i den rådande och väl etablerade jaktkulturen. Ytterligare en god effekt uppnås i och med att rovdjuren behåller sin skygghet, vilket är angeläget för att minska olyckor vid möten mellan människotillvänjda rovdjur och personer utan rovdjurserfarenhet.
Stockholm den 30 januari 2001
Carl-Erik Skårman (m)