med anledning av skr. 2000/01:38 Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om syftet med kommande skrivelser om Hållbara Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om energipolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om grön skatteväxling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de lokala investeringsprogrammen.
Inledning
Regeringen redogör i skrivelsen "Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling"
för arbetet med ett antal projekt för ekologiskt hållbar
utveckling.
Skrivelsen är i allt väsentligt en beskrivning av verkligheten så som
regeringen uppfattar den snarare än en uppföljning i meningen analys och
utvärdering av politikens resultat. Därmed skiljer sig redovisningen inte
nämnvärt från regeringens årliga redogörelse av miljöarbetet i budget-
propositionen. Det förefaller som ett slöseri med resurser att ge ut en särskild
skrivelse som inte tillför något nytt. Skrivelsen skulle kunna ha ett
berättigande om den var analytisk och utvärderande till sin karaktär. Som den
nu är utformad fungerar den bara som ytterligare ett instrument för regeringen
att föra ut en skev verklighetsbeskrivning med syftet att skönmåla regeringens
miljöarbete.
Kanske det största problemet med regeringens miljöpolitik är bristen på
genomtänkt analys. Det är därför inte konstigt att de externa utvärderingar
som gjorts varit starkt kritiska mot den förda politiken. Detta gäller bland
annat de lokala investeringsprogrammen, energiomställningsprogrammet och
den så kallade Östersjömiljarden.
Kommande skrivelser om hållbara Sverige bör därför ha som syfte att
utvärdera och analysera den förda miljöpolitiken och inte enbart beskriva
verkligheten så som regeringen uppfattar den.
Den förda politiken
Helhetsintrycket av skrivelsen Hållbara Sverige är att den ger
en skev bild av verkligheten. I det följande redovisar vi några
av de områden där det är tydligt att regeringens resonemang
saknar verklighetsförankring.
Energipolitiken
Målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång
sikt trygga tillgången på el och annan energi på
konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall vidare skapa
förutsättningar för en effektiv energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med liten negativ
inverkan på hälsa och klimat samt underlätta omställningen
till ett ekologiskt hållbart samhälle.
En av regeringens åtgärder för att uppnå dessa mål har varit att inleda den
förtida avvecklingen av kärnkraften. Följden har blivit att utsläppen av
växthusgaser har ökat kraftigt samtidigt som södra Sverige hotas av akut
effektbrist. För att få fram ny energiproduktion ges omfattande subventioner
till vindkraft och biobränslebaserad kraftproduktion.
Slutsatsen är att regeringens energipolitik inte har bidragit till att göra
Sverige mer ekologiskt hållbart. Miljön har i stället blivit sämre samtidigt
som de subventionerade tillskotten av vind- och biobränslebaserad
kraftproduktion har försämrat kostnadseffektiviteten i energiförsörjningen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Ekonomiska styrmedel
Regeringen anser att miljörelateringen av skattesystemet
successivt behöver ökas genom grön skatteväxling. Grön
skatteväxling kan i teorin vara ett verksamt instrument för att
med fackspråk "internalisera externa kostnader", det vill säga
låta de verksamheter som ger upphov till negativa
miljöeffekter betala för de skador som uppstår.
Problemet är att grön skatteväxling i praktiken sällan fungerar som det är
tänkt. Det som Socialdemokraterna har kallat för grön skatteväxling har
framför allt handlat om att höja skatter, och det enda gröna i dessa höjningar
har varit att vissa skatter höjts mer än andra. Eftersom vi redan har mycket
höga miljöskatter borde grön skatteväxling i Sverige framför allt handla om
att sänka andra skatter såsom skatten på arbete. Det andra praktiska problemet
med grön skatteväxling är att man byter ut stabila skattebaser mot instabila.
Detta ger oss ett instabilt skattesystem som hela tiden måste justeras. Vad vi
behöver är ett mer långsiktigt stabilt skattesystem som ger tydliga signaler
till
de ekonomiska aktörerna.
Lokala investeringsprogram
Regeringen beslutade 1998 att inrätta ett stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Stödet
beräknas uppgå till sammanlagt 7,2 miljarder kronor under
perioden 1998-2003. Av pengarna har 212,2 miljoner kronor
beviljats till BO01. Ytterligare beslut om stöd till bomässan
kommer att fattas under hösten.
Bomässan, BO01, har kritiserats på många punkter. Det byggs dyra
bostäder med hyror som måste subventioneras inom det befintliga
bostadsbeståndet för att någon skall vilja bo där. Redovisningen och
uppföljningen av genomförda miljöprojekt är bristfällig. Vägen har kantats av
närmast oegentligheter, strejker och svårigheter att nå resultat. Vi anser att
skattepengar bör användas till forskning för att ta fram miljövänliga,
ekonomiskt hållbara alternativ inom bostads- och byggsektorn och inte till en
bomässa som borde vara ekonomiskt självbärande. Dessutom leder
subventioner i första ledet till snedvriden konkurrens och bidrar till höjda
branschpriser.
Riksrevisionsverket, RRV, har i en rapport kritiserat de lokala
investeringsprogrammen och de former för vilka stödet tilldelas kommuner.
RRV konstaterar att det finns åtskilliga brister, både när det gäller hittills
uppnådda resultat och det sätt på vilket bidragen har administrerats.
I rapporten menar RRV bland annat att de förväntade miljöeffekterna
många gånger har överskattats, att kommunerna tycks söka bidrag mest för att
möjligheten finns snarare än för att lösa lokala miljöproblem, att programmen
inte varit anpassade för nytänkande och innovationer och att projektens
beräknade sysselsättningseffekter har överstigit det verkliga utfallet. Vidare
konstaterar man att någon bedömning av om bidragen kan tänkas ha
konkurrenssnedvridande effekter inte har gjorts och att detta riskerar att störa
den marknadsdrivna miljöanpassningen samt att Miljödepartementet kommer
att behöva avsätta ytterligare resurser för att kunna hantera programmen i
framtiden.
Vi befarade att de lokala investeringsprogrammen skulle innebära ökad
byråkrati, snedvriden konkurrens, dyra felinvesteringar och allmänt slöseri
med skattemedel. Rapporten från RRV visar att våra farhågor kring de lokala
investeringsprogrammen till stor del besannats. Vi anser att stödet till lokala
investeringsprogram skall avskaffas och att inga mer bidrag skall beviljas då
ansöknings- och uppföljningsrutiner gällande både miljöeffekter och
sysselsättningen har grundläggande brister.