Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om syftet med kommande skrivelser om Hållbara Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energipolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grön skatteväxling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de lokala investeringsprogrammen.
Inledning
Regeringen redogör i skrivelsen "Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling" för arbetet med ett antal projekt för ekologiskt hållbar utveckling.
Skrivelsen är i allt väsentligt en beskrivning av verkligheten så som regeringen uppfattar den snarare än en uppföljning i meningen analys och utvärdering av politikens resultat. Därmed skiljer sig redovisningen inte nämnvärt från regeringens årliga redogörelse av miljöarbetet i budget- propositionen. Det förefaller som ett slöseri med resurser att ge ut en särskild skrivelse som inte tillför något nytt. Skrivelsen skulle kunna ha ett berättigande om den var analytisk och utvärderande till sin karaktär. Som den nu är utformad fungerar den bara som ytterligare ett instrument för regeringen att föra ut en skev verklighetsbeskrivning med syftet att skönmåla regeringens miljöarbete.
Kanske det största problemet med regeringens miljöpolitik är bristen på genomtänkt analys. Det är därför inte konstigt att de externa utvärderingar som gjorts varit starkt kritiska mot den förda politiken. Detta gäller bland annat de lokala investeringsprogrammen, energiomställningsprogrammet och den så kallade Östersjömiljarden.
Kommande skrivelser om hållbara Sverige bör därför ha som syfte att utvärdera och analysera den förda miljöpolitiken och inte enbart beskriva verkligheten så som regeringen uppfattar den.
Den förda politiken
Helhetsintrycket av skrivelsen Hållbara Sverige är att den ger en skev bild av verkligheten. I det följande redovisar vi några av de områden där det är tydligt att regeringens resonemang saknar verklighetsförankring.
Energipolitiken
Målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall vidare skapa förutsättningar för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med liten negativ inverkan på hälsa och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.
En av regeringens åtgärder för att uppnå dessa mål har varit att inleda den förtida avvecklingen av kärnkraften. Följden har blivit att utsläppen av växthusgaser har ökat kraftigt samtidigt som södra Sverige hotas av akut effektbrist. För att få fram ny energiproduktion ges omfattande subventioner till vindkraft och biobränslebaserad kraftproduktion.
Slutsatsen är att regeringens energipolitik inte har bidragit till att göra Sverige mer ekologiskt hållbart. Miljön har i stället blivit sämre samtidigt som de subventionerade tillskotten av vind- och biobränslebaserad kraftproduktion har försämrat kostnadseffektiviteten i energiförsörjningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Ekonomiska styrmedel
Regeringen anser att miljörelateringen av skattesystemet successivt behöver ökas genom grön skatteväxling. Grön skatteväxling kan i teorin vara ett verksamt instrument för att med fackspråk "internalisera externa kostnader", det vill säga låta de verksamheter som ger upphov till negativa miljöeffekter betala för de skador som uppstår.
Problemet är att grön skatteväxling i praktiken sällan fungerar som det är tänkt. Det som Socialdemokraterna har kallat för grön skatteväxling har framför allt handlat om att höja skatter, och det enda gröna i dessa höjningar har varit att vissa skatter höjts mer än andra. Eftersom vi redan har mycket höga miljöskatter borde grön skatteväxling i Sverige framför allt handla om att sänka andra skatter såsom skatten på arbete. Det andra praktiska problemet med grön skatteväxling är att man byter ut stabila skattebaser mot instabila. Detta ger oss ett instabilt skattesystem som hela tiden måste justeras. Vad vi behöver är ett mer långsiktigt stabilt skattesystem som ger tydliga signaler till de ekonomiska aktörerna.
Lokala investeringsprogram
Regeringen beslutade 1998 att inrätta ett stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Stödet beräknas uppgå till sammanlagt 7,2 miljarder kronor under perioden 1998-2003. Av pengarna har 212,2 miljoner kronor beviljats till BO01. Ytterligare beslut om stöd till bomässan kommer att fattas under hösten.
Bomässan, BO01, har kritiserats på många punkter. Det byggs dyra bostäder med hyror som måste subventioneras inom det befintliga bostadsbeståndet för att någon skall vilja bo där. Redovisningen och uppföljningen av genomförda miljöprojekt är bristfällig. Vägen har kantats av närmast oegentligheter, strejker och svårigheter att nå resultat. Vi anser att skattepengar bör användas till forskning för att ta fram miljövänliga, ekonomiskt hållbara alternativ inom bostads- och byggsektorn och inte till en bomässa som borde vara ekonomiskt självbärande. Dessutom leder subventioner i första ledet till snedvriden konkurrens och bidrar till höjda branschpriser.
Riksrevisionsverket, RRV, har i en rapport kritiserat de lokala investeringsprogrammen och de former för vilka stödet tilldelas kommuner. RRV konstaterar att det finns åtskilliga brister, både när det gäller hittills uppnådda resultat och det sätt på vilket bidragen har administrerats.
I rapporten menar RRV bland annat att de förväntade miljöeffekterna många gånger har överskattats, att kommunerna tycks söka bidrag mest för att möjligheten finns snarare än för att lösa lokala miljöproblem, att programmen inte varit anpassade för nytänkande och innovationer och att projektens beräknade sysselsättningseffekter har överstigit det verkliga utfallet. Vidare konstaterar man att någon bedömning av om bidragen kan tänkas ha konkurrenssnedvridande effekter inte har gjorts och att detta riskerar att störa den marknadsdrivna miljöanpassningen samt att Miljödepartementet kommer att behöva avsätta ytterligare resurser för att kunna hantera programmen i framtiden.
Vi befarade att de lokala investeringsprogrammen skulle innebära ökad byråkrati, snedvriden konkurrens, dyra felinvesteringar och allmänt slöseri med skattemedel. Rapporten från RRV visar att våra farhågor kring de lokala investeringsprogrammen till stor del besannats. Vi anser att stödet till lokala investeringsprogram skall avskaffas och att inga mer bidrag skall beviljas då ansöknings- och uppföljningsrutiner gällande både miljöeffekter och sysselsättningen har grundläggande brister.
Stockholm den 21 november 2000
Ingvar Eriksson (m)
Knut Billing (m)
Carl G Nilsson (m)
Sten Andersson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Inga Berggren (m)
Lars Lindblad (m)
Carl-Erik Skårman (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Berit Adolfsson (m)
Gunnar Axén (m)
Inger René (m)
Anna Lilliehöök (m)
Anders G Högmark (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Patrik Norinder (m)