1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör förstärka äganderätten och därmed lämna
extinktionsprincipen och övergå till vindikationsprincipen vid förvärv av
stöldgods.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förstärkt samarbete mellan poliser och åklagare i olika länder
inom EU-området.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uppdrag till Svensk Bilprovning AB vid importregistrering att
göra identitetskontroll och pröva om uppvisade handlingar är
förfalskade.2
4.
1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.
2 Yrkande 3 hänvisat till TU.
Motivering
Privatimporten av fordon har sedan Sveriges inträde i EU
1995 ökat avsevärt. Bakgrunden till ökningen kan finnas i de
nya regler som infördes för att underlätta privatimport av
fordon som ett led i EU:s policy att öka konkurrensen på
bilmarknaden. Enligt Rikspolisstyrelsen talar mycket för att
resultatet av regeljusteringarna inte fullt ut blivit de avsedda.
Det finns sålunda skäl att tro att en stor del av de importerade
fordonen inte utgör privatimport utan i stället kan vara
förtäckt yrkesmässig import. Sedan EU-inträdet kontrollerar
inte heller tullen längre bilar från ett EU-land. Bilen körs i
stället direkt till bilprovningen.
Utredningen av importbilar som stulits över hela Europa går hos polisen
under arbetsnamnet Belgian Blue. Namnet anspelar, felaktigt, på att den
belgiska nötrasen Belgian Blue skulle vara klonad. Kloning är biltjuvsslang
för hur de stulna bilarna görs till legala svenska fordon genom att
- falska registreringshandlingar skaffas fram, antingen genom ändringar
eller stöld av tomma blanketter
- en bil stjäls någonstans inom EU och chassinumret ändras och förs in i
handlingarna.
I Belgien har vid flera tillfällen personer under vapenhot
blivit tvingade att lämna ifrån sig såväl bil som
originalhandlingar till bilen.
Belgien Blue är ingen enskild händelse. Enligt Ingolf Fagerholm på Riks-
kriminalen i Stockholm har kloningen utvecklats till ett jätteproblem. Under
1999 har polisen kunnat konstatera att ca 160 bilar som har importerats till
Sverige har varit stulna. Bilarna som är i miljonklassen av vanligtvis märkena
BMW, Mercedes och Audi har försetts med falsk identitet och förts till
Sverige. I Sverige har de genomgått en besiktning. Via Svensk Bilprovning
AB har bilarna fått ett nytt registreringsnummer varefter de har sålts vidare
till västsvenska bilköpare. Det finns inga sätt för en vanlig konsument att se
att bilarna är stulna. Därför är det omöjligt att hävda att bilarna inte har
köpts
i god tro. Mörkertalet för antalet importerade bilar till Sverige som är stulna
är mycket stort. Lyxbilarna har huvudsakligen stulits i Belgien, Frankrike,
Holland och Tyskland liksom tillhörande fordonshandlingar.
Polissamarbetet mellan länder i Europa och inom EU fungerar relativt bra.
Olika samarbetsformer för att begränsa problematiken med så kallade klonade
bilar bedrivs inom såväl Europol som Interpol. På Interpol i Lyon finns bl a
ett centralt register över stulna bilar. Vad som behövs är bl a att verktygen
för
att komma åt problematiken förbättras samt utökade resurser för att i större
utsträckning kunna kontrollera importerade bilar som misstänks vara stulna.
Ett centralt europeiskt bilregister är dock under uppbyggnad. Förhoppningen
är att man genom registret, genom att inte bara jämföra nummer på chassi
utan även nummer på växellåda, nyckelnummer m m, skall kunna härleda en
bil ända från det att den tillverkades. Ett problem är att de tyska
biltillverkarna inte är intresserade av att bidra med några uppgifter om
växellådsnummer mm. Ett annat projekt för att komma till rätta med stulna
importerade bilar är det s k Östersjöprojektet, vilket är ett gemensamt projekt
mellan de nordiska länderna, de baltiska staterna, Tyskland och Polen.
Projektet har initierat kontrollaktioner där man t ex har kopierat alla
handlingar på en bil som har importerats och skickat in dem för kontroll eller
gått igenom och jämfört fler nummer på bilen än chassinumret.
Enligt Lars-Åke Gabrielsson på länskriminalpolisen i Malmö har bekymret
med stulna importbilar fullständigt exploderat under de senaste åren.
Problemet är att det inte görs någon identitetskontroll värd namnet i Sverige.
Om man hade ett system för att t ex undersöka chassinumren ordentligt skulle
affärsidén bli meningslös. De databaser som polisen har idag visar bara om en
bil är stulen eller inte. Om det aktuella chassinumret är kopierat märks inget
särskilt vid en sökning. Bilprovningen kan inte göra några egna sökningar
över huvud taget.
När det gäller Svensk Bilprovnings uppgift bekräftar Bengt Arnelid,
Svensk Bilprovning AB, att bolaget inte har i uppdrag att kontrollera om
ifrågavarande handlingar är förfalskade. Svensk Bilprovning AB har inte den
polisiära rollen att kontrollera om en bil är stulen. Bilprovningens uppgift är
att kontrollera att bilen som beskrivs i registreringshandlingarna
överensstämmer med den bil som skall besiktigas, bl a genom
chassiidentifiering. Om den bil som skall besiktigas inte går att identifiera
begär Svensk Bilprovning AB in ytterligare utredning som skall styrka
identiteten av bilen. Förefaller handlingarna vara riktiga och bilen går att
identifiera utifrån dessa handlingar får bilen ett nytt registreringsnummer. Ett
annat problem är att de utländska myndigheterna ofta behåller
originalhandlingarna vilket medför att Svensk Bilprovning AB endast får ta
del av kopior.
Enligt Larmtjänst AB stjäls det nästan två miljoner bilar varje år i Europa.
En stor del av dem får förfalskade handlingar. Därefter säljs de framför allt
till personer i Östeuropa men en hel del kommer också till Sverige. Sedan
Sverige gick med i EU har det blivit mycket lättare att importera bilar privat.
På två år har privatimporten sexdubblats till c:a 32 600 bilar 1998. Enligt
Larmtjänst AB är många av bilarna stulna utomlands.
Godtrosförvärv
Godtrosförvärv innebär att en köpare som förvärvar
exempelvis en begagnad bil får äganderätten till bilen även
om säljaren av något skäl inte hade rätt att sälja den, förutsatt
att köparen var i god tro, d.v.s. inte kände till, misstänkte
eller borde ha misstänkt att det fanns hinder mot försäljning.
Denna princip, extinktionsprincipen, gäller i Sverige till
skillnad från många andra länder även vid förvärv av
stöldgods.
Alternativet till extinktionsprincipen är vindikationsprincipen. Den innebär
att den ursprunglige ägarens äganderätt består även om förvärvaren är i god
tro. Den ursprunglige ägaren har således enligt denna princip en rätt att få
tillbaka egendomen utan att betala lösen. För förvärv av stöldgods gäller
denna princip bl.a. i övriga nordiska länder, England, Tyskland, Frankrike
och USA.
Har någon förvärvat lösöre, t.ex. en bil, genom överlåtelse från någon
annan som hade egendomen i sin besittning men varken var ägare till den
eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får förvärvaren enligt
2 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre äganderätt till egendomen
om han fått den i sin besittning och var i god tro. Enligt 3 § samma lag skall
en förvärvare anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att
egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och
omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att
överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Genom 4 §
godtrosförvärvslagen modifieras extinktionsprincipen i så måtto att den som
förlorat äganderätten till ett föremål genom någon annans godtrosförvärv har
rätt att återfå föremålet mot erläggande av lösen.
I godtrosförvärvslagen uppställs således ett krav på köparen att företa
noggranna undersökningar i samband med köpet för att ett godtrosförvärv
skall anses föreligga. När det gäller motorfordon anses köparens
undersökningsplikt vara särskilt långtgående. Enligt förarbetena till
godtrosförvärvslagen anses den som köper motorfordon av en privatperson ha
en långtgående plikt att undersöka om överlåtaren har rätt att förfoga över
fordonet. I regel krävs det att han har tagit reda på om säljaren är upptagen i
bilregistret som ägare till fordonet och att han genom granskning av säljarens
förvärvshandlingar eller genom kontakt med den som har överlåtit fordonet
till säljaren har förvissat sig om att fordonet inte är behäftat med förbehåll
om
återtaganderätt.
I rättspraxis har uppställts långtgående krav på undersökning från köparens
sida vid förvärv av motorfordon. Sålunda har Högsta domstolen ansett att en
bilköpare inte varit i god tro vid sitt förvärv då han inte genom kontakt med
bilregistret eller på likvärdigt sätt kontrollerat äganderätten till bilen (NJA
1993 s. 429). Om däremot kontroll hos samtliga tidigare i bilregistret
antecknade ägare har gjorts har Högsta domstolen bedömt förvärvaren vara i
god tro (NJA 1998 s. 29).
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1999 har kraven på
köparen för att godtrosförvärv skall anses föreligga skärpts. Tidigare gällde
att god tro förelåg om köparen "inte borde ha insett" att säljaren saknade rätt
att förfoga över egendomen. Lagändringen innebär att ordet "insett" har
ersatts med "misstänkt".
Den föreslagna ändringen innebär dock inte enbart ett förtydligande av det
aktsamhetskrav som redan gäller. En ändring från att omständigheterna vid
förvärvet skall ha varit sådana att förvärvaren inte borde ha insett
överlåtarens
bristande behörighet till att han inte ens borde ha misstänkt detta innebär en
klar skärpning av aktsamhetskravet. Varje omständighet som gör förvärvaren
misstänksam om säljarens rätt att förfoga över egendomen ställer med den
föreslagna lydelsen ett krav på förvärvaren att vidta kontrollåtgärder, t.ex.
genom att ställa följdfrågor eller att ta kontakt med en tidigare ägare. Sådana
åtgärder måste leda till att de omständigheter som gett anledning till
misstanke fått en rimlig och acceptabel förklaring. Det blir inte heller möjligt
att som förvärvare freda sig enbart med att det vid förvärvet inte funnits
någon praktisk möjlighet att vidta ytterligare kontroller. Ger situationen
anledning till misstanke kan något godtrosförvärv i ett sådant läge inte göras.