Domstolarnas möjlighet att jämka avtal mellan näringsidkare
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över domstolarnas möjligheter att jämka oskäliga avtal
mellan näringsidkare.
Motivering
I en marknadsekonomi uppstår det ibland förhållanden
mellan olika parter och aktörer som gör att deras inbördes
relation blir otillbörlig och orättvis. En sådan situation kan till
exempel vara att den starkare parten besitter betydligt större
ekonomiska resurser eller har ett försprång vad gäller
juridiska kunskaper samt tillgång till fackexpertis. Inte minst
vid avtals ingående kan sådana förhållanden finnas.
Ojämlika förutsättningar
Problem med ojämlika förutsättningar på marknaden har
också uppmärksammats av lagstiftaren, t ex vad gäller
förhållandet mellan företag och konsumenter. Förhållandet
mellan denna typ av parter regleras av tvingande lagar.
Konsumentköplagen är en sådan lag där vissa specificerade
element i ett avtal inte kan förhandlas bort av parterna,
oavsett om de kommer överens om detta. Denna reglering är
till för att skydda den svagare parten i en sådan situation -
konsumenten - som ofta ställs inför att förkasta eller anta ett
färdigt avtalsförslag. Någon förutsättningslös förhandling om
villkoren äger sällan rum. Domstolarna har också möjlighet
att jämka avtal mellan bolag och konsument om domstolen
finner avtalet oskäligt.
För små företag som också ofta är i en ytterligt underlägsen position visavi
storföretag och koncerner finns inte samma skydd. Konsumentköplagen
gäller inte för dessa, och inte heller finns den hjälp som konsumentvägledare
och allmänna reklamationsnämnder kan bistå konsumenter med att tillgå. En
näringsidkare - företag eller enskilda personer som yrkesmässigt bedriver
ekonomisk verksamhet- är ingen konsument. Företagen får istället anlita ett
eget juridiskt ombud eller vända sig med hopp om bistånd till den egna
branschorganisationen.
För småföretagaren är en kostsam juridisk process ett betydligt större
problem än för den stora koncernen med helt andra ekonomiska
förutsättningar. Den växande skaran av småföretagare finner det ofta inte lönt
att bråka om mindre summor, men också vid tvister kring betydande belopp
kan den mindre företagaren tvingas ge upp på grund av den ekonomiska
ojämlikheten mellan stor och liten företagare.
Där konsumenter får stöd av den tvingande konsumentköplagen, får
småföretagaren luta sig mot den mer allmänna köplagen. Köplagen tillåter till
exempel parterna att förhandla bort att tvister skall avgöras i domstol till
förmån för att låta skiljemän avgöra tvisten - en så kallad skiljedomsklausul.
Sådana klausuler är förbjudna att använda i förhållandet mellan företag och
konsument.
Problem med
skiljedomsförfarande
Fördelarna med skiljedom är att det oftare går snabbare att
avgöra tvisten än genom ett domstolsförfarande, samt att
skiljeförfarandet inte är offentligt, vilket kan vara bra om det
är känsliga ärenden, t ex frågor kring patent, som skall
avgöras. Till nackdelarna hör dock att det är en dyr process,
något som alltså slår hårt mot den lille företagaren. I vanlig
domstol får näringsidkaren ersättning för sina kostnader om
han tecknat en rättsskyddsförsäkring. Denna gäller oftast inte
vid skiljedom. Vid skiljeförfarandet skall dessutom
företagaren vid sidan av kostnaden för juridiskt ombud betala
arvode till skiljemännen och lokalkostnader.
Finns en skiljeklausul med i avtalet är företagaren tvingad att gå med på
detta förfarande istället för en domstolsprocess. En skiljedom går inte heller
att överklaga, utom då det skett rent formella fel.
Se över möjligheten att
jämka oskäliga avtal
Det ovanstående sammantaget får till konsekvens att den
mindre företagaren kan bli i det närmaste rättslös i en tvist
med en stor koncern, ett förhållande som bidragit till många
mindre företags död.
Det finns visserligen en paragraf i köplagen, § 36, som medger att
domstolar kan jämka avtal också mellan företag om de vid avtalets ingående
inte var jämbördiga. Det har dock visat sig att möjligheten att jämka avtal
mellan företag används ytterst sällan.
Statens roll är att tillse att det finns fungerande spelregler på marknaden
för att inte svagare parter i affärsrelationer skall utnyttjas. Problemen med
skiljeklausuler för småföretagaren och det faktum att domstolarna inte jämkar
oskäliga avtal i någon större omfattning visar att spelreglerna mellan större
och mindre företag inte fungerar optimalt.