1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa ett nytt lägre gränsvärde i regelverket för nykterhet
på sjön.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kompletterande lagstiftning som innebär möjlighet att göra
rutinmässiga stickprov av nykterhet på sjön.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att likställa kravet på nykterhet i sjötrafik med nykterhet i
trafik på land och att denna kompletterande lagöversyn genomförs
skyndsamt så att en kompletterad lag kan träda i kraft till nästa års
båtsäsong.
Motivering
Sedan drygt 1 år tillbaka gäller en ny promillelag i
sjötrafiken. Lagen var ett viktigt principiellt genombrott och
utmynnade i ett positivt svar på ett par decenniers krav i
riksdagen på att införa just nämnda promilleregler.
De många sjöolyckorna som varit under senare tid bekräftar behovet av en
lag som begränsar och stoppar sjöfylleriet. Även denna sommar har
dödsolyckor skett och ett otal tillbud där svåra olyckor och materiella skador
borde varit för handen och i en del fall också lett till svåra haverier. I en
alltmer avancerad sjötrafik med högra hastigheter och blandad trafik när det
gäller olika båttyper är kravet om kunnighet och hög skärpa i båtföringen en
nödvändighet. Principen bör hävdas att krav om t.ex. nykterhet i sjötrafik
borde vara detsamma som gäller för trafik på land.
Redan då lagen infördes aktualiserades frågan om att göra just denna
likställighet mellan sjö- och landtrafik. Dessa krav avvisades då och lagen
fick en begränsad utformning. Erfarenheten från första året med den nya
lagen är att den enligt sjöpolis och andra erfarna iakttagare är för "tandlös".
Regeringen har dock tagit till sej kritiken i den meningen att man anser att
den bör kompletteras och just nu pågår en sådan översyn. Bristerna i
lagstiftningen är framför allt två. Den ena är att det inte utan skälig
misstanke
får utföras rutinkontroller och den andra är att den enbart fångar in det s.k.
grova sjöfylleriet.
Tidigare lagstiftning och tillämpning som nu blivit så tydlig är att
övervakande myndighet inte har något enkelt instrument som kan kontrollera
dessa brott av sjötrafiken. Det är angeläget att en sådan översyn påskyndas så
att en kompletterande lagstiftning kan "sjösättas" när nästa års båtsäsong för
fritidsbåtarna startar. Ett gott utredningsmaterial finns av tidigare
undersökningar och förslag i bl.a. Väg- och sjöfyllerikommitténs betänkande
(SOU 1992:131). Delar av det betänkandet underlättar och snabbar upp ett
utredningsarbete väsentligt och bör därför i tillämpliga delar beaktas.
De krav som framförts av övervakande myndigheter att snabbt få en
komplettering så att lagstiftningen kan få den avsedda effekten, dvs. att beivra
brott mot trafiknykterheten i sjötrafik. Här liksom vid annan påföljd i
lagstiftningen är ju självfallet inte målsättningen att öka antalet bestraffade
medborgare utan att mera markera samhällets tydliga avsikt att man inte
tolererar onykter trafik på sjön.
Det skulle betyda mycket för säkerheten i sjön och den som drabbas av s.k.
onykter buskörning utmed badstränder och i tät skärgårdstrafik.
Det finns därför anledning för statsmakten och regeringen att snarast
komplettera det som så uppenbart saknas i dagens trafiklagstiftning för
sjöfarare. Därför bör det också införas ett gränsvärde för s.k. vanligt fylleri
(för närvarande 0,2 promille) och att den rutinmässiga kontrollen utan
inskränkning kan ske då sjöpolis och annan myndighet finner det angeläget.
Sammantaget handlar den av oss föreslagna förändringen i att säkra både
mänskligt liv, skydda medborgare för skador och att också hindra de många
materiella förlusterna som uppstår i samband med sjöfylleriolyckor.