Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att tillsätta en utredning för att skärpa lagen om onykterhet
till sjöss.
Motivering
Alltfler av oss svenskar skaffar båt och upplever våra vackra
skärgårdar och insjöar från perspektivet som båtägare. I
allemansrätten har vi i vårt land en otrolig tillgång som gör
att vi kan gå i land på öar och skär och uppleva den speciella
natur som finns i våra skärgårdar.
Under de senaste åren har båtägarna ökat i antal och var cirka en miljon,
varav drygt 250.000 i Stockholms län, enligt en uppskattning som gjordes av
Dagens Nyheter den 14 juni i år. Vem som helst kan köpa en båt och bege sig
ut i våra sjösystem och havsband. Om båten inte är längre är 12 meter och
bredare än 4 meter behövs inga speciella förkunskaper för att navigera den.
Med denna frihet följer också ett ansvar. Tyvärr upplever många att havens
oändlighet och sjöarnas vidder inbjuder till att man kan navigera berusad. Till
sjöss är avstånden stora och båten kan kännas bedrägligt trygg.
Antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss har ökat i antal de senaste åren.
Därför är det hög tid att se över gällande lagstiftning och skärpa den vad det
gäller onyktert framförande av båtar.
Brottet sjöfylleri behandlas i sjölagen (1994:1009) 20 kap. 4-5 §§. Där
står att om sjöfylleribrottet anses som grovt, skall straffet vara fängelse i
högst två år. Vid bedömning av huruvida brottet är grovt, skall rätten särskilt
beakta:
- om gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till
minst 1,0 promille i blodet eller 0,5 milligram per liter i utandningsluften
- om gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller
något annat medel
- om den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt
krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter,
eller
- om framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig fara för säkerheten
till sjöss.
För sjötrafiken finns, till skillnad från vad som är gällande för
vägtrafiken, ingen promillegräns. Den historiska förklaringen
till detta är att sjöfylleriregeln omfattar allt från kanot till det
största av handelsfartyg. Reglerna för sjöfylleri är avsevärt
liberalare än för rattonykterhet. På senare år har
lagstiftningen inneburit en skärpning av reglerna beträffande
rattonykterhet. Gällande lag (1951:649) för rattfylleri anger
gränsen för böter eller fängelse i högst sex månader om
föraren har minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram
per liter i utandningsluften.
För att minska skillnaderna vad gäller onykterhet vid väg- och sjötrafik,
bör en översyn av sjöfyllerilagen göras så att de bägge lagområdena
harmoniserar mer med varandra. Utredningen bör också se över
sanktionsmöjligheterna.