Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av harmonisering av internationella fullmakter.
Motivering
Sverige är ett extremt handelsberoende land. I
handelsutbytets olika faser möts olika rättstraditioner. I
samband med att en tvist uppkommer med någon utländsk
köpare, antingen det gäller reklamation, vägran att ta emot
beställd vara eller utebliven betalning, måste den svenska
exportören - eller importören - anlita utländska ombud.
Oftast är det advokater, men det kan även vara svenska
företags lokala representanter eller någon god man. I alla
dessa sammanhang måste det svenska företaget utställa en
giltig fullmakt för att dessa ombud skall kunna agera för dess
räkning.
Det finns i detta sammanhang inte någon som helst internationell
samordning. Fullmakterna är av helt skiftande slag. Formuleringarna är ofta
otidsenliga och/eller onödigt omständliga. Proceduren för att få dem
legaliserade av en handelskammare, notarius publicus, konsulat eller
ambassad skiftar från land till land. Det händer inte sällan att konsulatet
eller
ambassaden i fråga inte alls har grepp om vad landets egen lagstiftning ställer
för krav på legaliseringen.
Detta gör att särskilt svenska handelshus ofta får lägga ner en helt orimlig
tid på att få fram giltiga fullmakter. Man måste göra omfattande
översättningar av uråldriga lagtexter från utländska språk, kommunicera med
befattningshavare både i Sverige och i det land det gäller för att få fram någon
form av enhetlighet och acceptans.
Det finns svenska handelshus som har exempel på fall där vissa fullmakter
har fått gå fram och tillbaka mellan Sverige och utlandet både tre och fyra
gånger innan man har fått en slutgiltig utformning som har kunnat godkännas.
Detta ökar dessutom kostnaderna för att få fram giltiga fullmakter avsevärt.
På det kommersiella planet har det internationella samfundet i många
sammanhang lyckats skapa en enhetlig nomenklatur för bedömning av
kontrakt, kvalitet, reklamationsskäl etc. Det borde vara en målsättning att
också skapa någon form av enhetlighet när det gäller internationellt giltiga
fullmakter. Det borde kunna åstadkommas en basfullmakt så formulerad att
det tillfredsställer alla länder i en konvention med officiella översättningar
till
olika språk.
Vi är övertygade om att det finns en mängd inte minst svenska småföretag
som är villrådiga över hur man skall gå tillväga och vilket ansvar man ikläder
sig och över att man mer eller mindre tvingas underteckna svepande
formuleringar och oklara definitioner i långtgående fullmakter till ombud i
fjärran länder.
Med hänvisning till att lagutskottet tidigare delat uppfattningen om
behovet av internationellt giltiga fullmakter, borde den rimliga konsekvensen
vara att riksdagen också ger denna sin mening tillkänna för regeringen.
Regeringen bör agera, främst inom EU, för att även EU inom WTO och andra
relevanta internationella fora, såsom FN och dess organ för internationell
handelsrätt, Uncitral, driver frågan om harmoniserade internationellt giltiga
fullmakter i enlighet med ovanstående.