Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av 3 kap. upphovsrättslagen och särskilt frågan om upphovsrätten i anställningsförhållanden. Allmänt
En fundamental och viktig princip inom upphovsrätten är den ensamrätt att förfoga över ett upphovsrättsligt verk som tillkommer den som skapat verket. Det innebär att denne till exempel kan mångfaldiga, sprida, visa eller framföra verket. Ett annat förfogandesätt är att i större eller mindre omfattning överlåta rätten till verket till någon annan.
Ensamrätten vilar på tanken om upphovsmannen som en fristående person som självständigt, oberoende och med egna resurser skapar sina verk. Det är då en självklarhet att denne också skall ha förfoganderätten däröver.
Anställningsförhållande
I ett anställningsförhållande är förutsättningarna annorlunda. Det är där istället arbetsgivaren som står för alla produktionskostnader för det som framställs i anställningsförhållandet, liksom för lön, semesterersättning och andra sociala förmåner till den anställde upphovsmannen. Därutöver är denne, till skillnad från den fristående upphovsmannen, tillförsäkrad anställningstrygghet. Det borde då vara lika självklart att upphovsrätten till vad som framställs i ett anställningsförhållande skall innehas av arbetsgivaren.
Upphovsrättslagen gör ingen skillnad mellan den fristående upphovsmannen och den anställde upphovsmannen, trots att förutsättningarna alltså radikalt skiljer sig åt. Den för ett anställningsförhållande grundläggande principen om att frukterna av arbetet skall komma arbetsgivaren tillgodo får här inte genomslag.
Utveckling på IT-området
I takt med utvecklingen på IT-området har detta förhållande blivit ett alltmer besvärande problem för bland annat de medieföretag som har anställda medarbetare. Användningen av och förfogandet över det material som framställts i olika medieformer kräver ständigt nya godkännanden från de anställda medarbetarna och framkallar inte sällan krav på ersättning utöver den lön som den anställde redan är tillförsäkrad. Nya produkter och användningsformer som inte kunnat förutses och uttryckligen avtalas om vid anställningsförhållandets tillkomst kan inte tas i bruk utan förhandlingar och ofta kostsamma särregleringar rörande upphovsrätten. Detta sker samtidigt som det står helt klart att moderna medieprodukter är resultatet av ett gemensamt arbete som involverar betydligt fler personer än den som i upphovsrättslig mening betraktas som upphovsman.
Förslag
Under dessa betingelser tenderar upphovsrätten, för medieföretag med anställda medarbetare, i dag att bli ett direkt hinder för utveckling och investeringar. Svenska företags konkurrenskraft försämras i ett läge då nya marknader öppnas och nya aktörer, inte minst globala, inträder på banan för att konkurrera om uppmärksamheten. Det skall i det sammanhanget noteras att man i till exempel England, USA och Japan reglerat frågan om upphovsrätten i anställningsförhållanden genom en särskild presumtionsregel enligt vilken vad som framställs i ett anställningsförhållande skall tillkomma arbetsgivaren.
Inom EG-rätten finns i direktivet om rättsligt skydd för datorprogram en regel om att upphovsrätten till datorprogram, till exempel dator- och videospel, som framställs i ett anställningsförhållande skall tillkomma arbetsgivaren. Denna regel har sedermera införts i upphovsrättslagen (§ 40a). Självfallet bör dock medieprodukter behandlas lika i detta avseende, varför en generell reglering av upphovsrätten i anställningsförhållanden är påkallad.
I Upphovsrättsutredningens slutbetänkande (SOU 1990:30) lämnades inga förslag i fråga om regleringen i upphovsrättslagens tredje kapitel om upphovsrättens övergång. Utredningen hade att överväga frågan om upphovsrätten i anställningsförhållanden, men slutförde aldrig sitt arbete.
I prop. 1992/93:214 s 45 instämde föredragande statsråd i remissinstansernas synpunkt om att tredje kapitlet borde ses över. En sådan översyn förutskickades på nytt av regeringen i prop. 1994/95:58 s 21 och ett år senare uttalade riksdagen att man utgick från att den planerade översynen skulle komma till stånd inom kort (1995/96:LU1 s 27). Likafullt har ännu ingenting hänt.
Av skäl som ovan redovisats är det högst angeläget att en översyn nu kommer till stånd, framför allt med inriktning på upphovsrätten i anställningsförhållanden. En presumtionsregel enligt ovan redovisad anglo- amerikansk modell bör där särskilt övervägas.
Stockholm den 4 oktober 2000
Stig Rindborg (m)
Henrik S Järrel (m)
Elizabeth Nyström (m)
Berit Adolfsson (m)
Anne-Katrine Dunker (m)
Anders Sjölund (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Tomas Högström (m)