Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser över
möjligheten att införa s.k. arenarättigheter.
Motivering
EG-direktivet och regeringens proposition angående den s k TV-listan
fokuserade på TV-bolags sändningsrättigheter och hur dessa utnyttjas.
Själva debatten koncentrerades i stor utsträckning på arrangörens
ställning och sändningsrättigheterna. I debatten nämndes både äganderätt
och upphovsrätt. Detta område behandlades inte i regeringens
proposition.
Läget är följande: Idrottsförbund eller idrottsklubbar kan inte hävda någon
äganderätt (upphovsrätt) till s k sändningsrätter. Den existerar nämligen inte i
svensk lagstiftning. När t ex Svenska Fotbollsförbundet säljer TV-rättigheter
så är det faktiskt en slags fiktiv rättighet man säljer. Vad det i praktiken
handlar om är den rätt, som tillkommer ägaren till en idrottsanläggning eller
arrangören vid ett evenemang, att ta ut en högre inträdesavgift för ett
sändande TV-bolag. Det är först när ett TV-bolag gjort en upptagning som
upphovsrätten inträder och då är det TV-bolaget som får upphovsrätten.
Det finns alltså ingen generell äganderätt till händelseförlopp eller
dagshändelser. Idag finns ingen skyddslagstiftning för t ex arrangörer av
idrottsevenemang. Arrangören har visserligen rätten till arenan där
evenemanget sker men informationen kring det som sker under evenemanget
är inte skyddat i upphovsrättslig mening. Enligt vår mening bör denna
frågeställning belysas i en analys, som dock inte avser ett generellt
evenemangsskydd utan fokuserar på den situation där sändningsrättigheter
kan vara aktuella för försäljning.
S k arenarättigheter finns i vissa andra länder. Det är befogat att tillsätta en
utredning som ser över möjligheterna att införa liknande rättigheter i Sverige.