Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krigsleksaker.
Motivering
I vissa situationer behöver barn leka krig. Har barn upplevt i verkligheten
eller via film och TV krigsscener eller andra grova våldsamheter som de
grubblar på bör de naturligtvis få tillfälle att "leka av sig". Att bearbeta
sina upplevelser i lekens form. Har ett barn erfarit ambulans eller sjukhus
förekommer sådana inslag i deras lekar. Våldsamma erfarenheter skall
inte behandlas på annorlunda sätt.
Att leka krig och att leka med krigsleksaker är inte samma sak. Barn kan
genom fantasi återuppleva det de varit med om. Barns fantasi behöver inte
suffleras med hjälp av realistiska vapen eller datoriserade våldsspel. Ett
finger
eller en pinne blir en pistol och med ett pappersark och kritor skapar man
krigs- och våldsmiljöer. Fingrar och pinnar förställer sedan andra saker och av
papper och kritor skapas sedan andra uttryck. Våldsleksaker av alla det slag
blir aldrig något annat än våldsleksaker.
Leksaker är också budskapsbärare. Vill vi ge våra barn ett sådant budskap.
Enligt en kanadensisk dokument har krigsleksaker följande effekt:
Krigsleksaker ökar det aggressiva beteendet istället för att hjälpa barn att
bli mer samarbetande, skapande och vårdande.
Dessutom har den nya tekniken kommit för att stanna. Dator finns i dag i
mer än vartannat barns hem. Internetuppkopplingar kommer att fortsätta öka
dramatiskt. Det är bra och positivt, men det finns nackdelar.
Dessa förändringar leder till ett mer intensivt, hektiskt tempo i samhället.
Nutidens vardagstillvaro för de flesta barn och ungdomar präglas av många
intryck från bildmedia och av ett stort antal kontakter under dagen när man
vistas i olika grupper och sammanhang.
Övergången till informationssamhället förändrar inriktningen för de ungas
fritidsintressen. Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till viss
del ses som en reaktion på en mer stressad livssituation. Barn sitter allt
längre
framför datorn och spelar också ofta väldigt våldsamma spel - åtminstone
pojkar. Det är mycket stor skillnad mellan pojkars och flickors användning av
datorer. Trots att skolan ska bryta könsmönstret, trots att föräldrar vill
hjälpa
fram sina flickar till att ta för sig mer i IT-världen så är det svårt på grund
av
de kommersialistiska krafterna som bevarar och förstärker könskillnaderna.
Dataspel och spel över nätet blir allt våldsammare. Spel som är förbjudna i
Tyskland säljs till små barn i Sverige. Visserligen finns inom handeln en
rekommenderad åldersgräns men den är mycket vag och de spel som ses som
tillåtna för barn under 15 år innehåller både krig, mord med yxor, gevär och
knivar m.m.
När man leker med krigsleksaker erfar barn en känsla av makt av att vara
destruktiva, därför blir destruktivitet ett värderat beteende. Krigsleksaker lär
barnen att:
- krig är en lek, ett stort äventyr
- dödande är acceptabelt, rent av roligt
- våld är också ett acceptabelt sätt att lösa problem och konflikter med.
Genom lek med krigsleksaker lär barn att rättvisa, samtal och
kommunikation inte ger någon framgång. För att bli en segrare måste man
vara mäktig och stark, just genom användning av aggressiva metoder. Ett
vapen är ett maktredskap över andra, "den stora övertygaren" som tar bort
förhandlingar och tyst samtycke.
År 1989 skrevs en överenskommelse mellan Barnmiljörådet,
Konsumentverket, Sveriges Leksakshandlares Riksförbund och
Leverantörsföreningen för Lek- och Hobbyartiklar. Denna överenskommelse
omfattade försäljning och reklam och marknadsföring av vålds- och
krigsleksaker. Mycket har hänt sedan dess och överenskommelsen efterföljs
inte längre. Den räcker helt enkelt inte till i den kommersialiserade värld vi
nu
lever i. Det krävs åtgärder för att komma tillrätta med den krigshysteri som nu
råder i leksaksaffärer.