Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att ta bort indirekt diskriminering av invandrade kvinnor och män som vill teckna telefonabonnemang. Inledning
Vad gäller konsumentkredit och etnisk diskriminering har Diskrimineringsombudsmannen (DO) uppmärksammat tre problemområden som ständigt återkommer i anmälningar till DO.
För det första handlar det om att kreditmarknadsbolagen och bankerna endast anser att de kan bedöma en persons kreditvärdighet efter viss folkbokföringstid i Sverige. Det resulterar i att personer med utländsk bakgrund som har varit bosatta i Sverige kortare tid än den föreskrivna nekas kredit.
För det andra har DO noterat att personer har nekats kredit på grund av att de inte talat god svenska, trots att de haft tolk med sig.
För det tredje gäller det frågan om vilka uppgifter som skall ingå i kreditupplysning. Här har DO uppmärksammats på att upplysningsföretagen bl.a. registrerar folkbokföringsdatum; kreditsökandes nationalitet i termer av t.ex. svensk, nordisk, icke-nordisk; samt när kreditsökanden invandrat och erhållit, eller beräknas erhålla, svenskt medborgarskap.
Enligt konsumentkreditlagen (1992:830) avses med god kreditgivningssed framför allt att en ordentlig kreditprövning av den sökandes framtida betalningsförmåga skall ske, dvs. bedömningen skall baseras på rent ekonomiska grunder. Bedömningen av den kreditsökandes återbetalningsförmåga bör således göras utifrån vad som framkommer om dennes inkomst, tillgångar, utgifter, skulder och ev. förekommande betalningsanmärkningar.
Telias tillvägagångssätt när ett nytt telefonabonnemang skall tecknas
När en person kontaktar Telia för att teckna ett telefonabonnemang kontrollerar Telia först om det handlar om en person som är, eller har varit kund, hos Telia. Detta sker internt genom att kundtjänst kontrollerar om det föreligger en dålig betalningshistorik eller ej.
Om den interna kontrollen är utan kritik görs en extern kontroll via ett externt kreditinstitut. En extern prövning görs alltid om det handlar om ett nytt abonnemang.
Telia anlitar ett kreditinstitut med vilket man har ett avtal. I avtalet har Telia ställt upp vilka villkor som ska gälla för att en person ska bli godkänd som kund hos Telia.
Uppfylls inte dessa villkor har Telia då möjligheten att göra en manuell kreditprövning och kräva av personen att han eller hon styrker sin kreditvärdighet på annat sätt. Ett sätt att göra det på är att personen ber socialtjänsten i sin kommun intyga att han eller hon uppbär socialbidrag, men eftersom ekonomiskt bistånd inte är garanterat uppstår det svårigheter. Det kvarstår endast en möjlighet, nämligen att deponera 5 000 kronor hos Telia. Dessa 5 000 kr återfås efter två år med bankränta.
I praktiken förekommer det dessutom ofta att Telia tillämpar regelverket olika baserat på den sökandes nationalitet. För t.ex. en utomeuropeisk flykting som just fått permanent uppehållstillstånd är det i princip omöjligt att erhålla ett telefonabonnemang. Personen har ingen kredithistoria, dvs. inte någon taxerad inkomst för de senaste åren, vilket innebär att kreditinstitutet inte kan lämna ett positivt besked till Telia och den manuella kreditprövningen leder i princip oftast till avslag. Villkoren och det sätt som de tillämpas på innebär i praktiken ett moment 22 för en invandrad kvinna eller man som just erhållit permanent uppehållstillstånd. En person som inte är kreditvärdig kan med stor sannolikhet inte heller deponera 5 000 kr.
Förslag
Den slutsats som Vänsterpartiet drar är att Telias krav på en presumtiv kund indirekt innebär diskriminering mot invandrade kvinnor och män som nyligen erhållit permanent uppehållstillstånd. Vänsterpartiet anser visserligen inte att tillgång till telefon är en absolut rättighet, men invandrade kvinnor och män ska inte utsättas för direkt eller indirekt diskriminering när de söker telefonabonnemang. Regeringen bör använda sitt ägarinflytande i Telia för att åstadkomma en förändrad situation. Man kan vidare överväga en skärpning av lagstiftningen av direkt och indirekt diskriminering för att åtgärda detta problem. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Stockholm den 1 oktober 2000
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)
Kalle Larsson (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Gunilla Wahlén (v)
Alice Åström (v)