Motion till riksdagen
2000/01:L713
av Hoffmann, Ulla (v)

Konsumentkredit och etnisk diskriminering


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att ta bort indirekt diskriminering av invandrade
kvinnor och män som vill teckna telefonabonnemang.
Inledning
Vad gäller konsumentkredit och etnisk diskriminering har
Diskrimineringsombudsmannen (DO) uppmärksammat tre
problemområden som ständigt återkommer i anmälningar till DO.
För det första handlar det om att kreditmarknadsbolagen och bankerna
endast anser att de kan bedöma en persons kreditvärdighet efter viss
folkbokföringstid i Sverige. Det resulterar i att personer med utländsk
bakgrund som har varit bosatta i Sverige kortare tid än den föreskrivna nekas
kredit.
För det andra har DO noterat att personer har nekats kredit på grund av att
de inte talat god svenska, trots att de haft tolk med sig.
För det tredje gäller det frågan om vilka uppgifter som skall ingå i
kreditupplysning. Här har DO uppmärksammats på att upplysningsföretagen
bl.a. registrerar folkbokföringsdatum; kreditsökandes nationalitet i termer av
t.ex. svensk, nordisk, icke-nordisk; samt när kreditsökanden invandrat och
erhållit, eller beräknas erhålla, svenskt medborgarskap.
Enligt konsumentkreditlagen (1992:830) avses med god kreditgivningssed
framför allt att en ordentlig kreditprövning av den sökandes framtida
betalningsförmåga skall ske, dvs. bedömningen skall baseras på rent
ekonomiska grunder. Bedömningen av den kreditsökandes
återbetalningsförmåga bör således göras utifrån vad som framkommer om
dennes inkomst, tillgångar, utgifter, skulder och ev. förekommande
betalningsanmärkningar.
Telias tillvägagångssätt när ett nytt
telefonabonnemang skall tecknas
När en person kontaktar Telia för att teckna ett telefonabonnemang
kontrollerar Telia först om det handlar om en person som är, eller har
varit kund, hos Telia. Detta sker internt genom att kundtjänst kontrollerar
om det föreligger en dålig betalningshistorik eller ej.
Om den interna kontrollen är utan kritik görs en extern kontroll via ett
externt kreditinstitut. En extern prövning görs alltid om det handlar om ett
nytt abonnemang.
Telia anlitar ett kreditinstitut med vilket man har ett avtal. I avtalet har
Telia ställt upp vilka villkor som ska gälla för att en person ska bli godkänd
som kund hos Telia.
Uppfylls inte dessa villkor har Telia då möjligheten att göra en manuell
kreditprövning och kräva av personen att han eller hon styrker sin
kreditvärdighet på annat sätt. Ett sätt att göra det på är att personen ber
socialtjänsten i sin kommun intyga att han eller hon uppbär socialbidrag, men
eftersom ekonomiskt bistånd inte är garanterat uppstår det svårigheter. Det
kvarstår endast en möjlighet, nämligen att deponera 5 000 kronor hos Telia.
Dessa 5 000 kr återfås efter två år med bankränta.
I praktiken förekommer det dessutom ofta att Telia tillämpar regelverket
olika baserat på den sökandes nationalitet. För t.ex. en utomeuropeisk flykting
som just fått permanent uppehållstillstånd är det i princip omöjligt att erhålla
ett telefonabonnemang. Personen har ingen kredithistoria, dvs. inte någon
taxerad inkomst för de senaste åren, vilket innebär att kreditinstitutet inte
kan
lämna ett positivt besked till Telia och den manuella kreditprövningen leder i
princip oftast till avslag. Villkoren och det sätt som de tillämpas på innebär i
praktiken ett moment 22 för en invandrad kvinna eller man som just erhållit
permanent uppehållstillstånd. En person som inte är kreditvärdig kan med stor
sannolikhet inte heller deponera 5 000 kr.
Förslag
Den slutsats som Vänsterpartiet drar är att Telias krav på en presumtiv
kund indirekt innebär diskriminering mot invandrade kvinnor och män
som nyligen erhållit permanent uppehållstillstånd. Vänsterpartiet anser
visserligen inte att tillgång till telefon är en absolut rättighet, men
invandrade kvinnor och män ska inte utsättas för direkt eller indirekt
diskriminering när de söker telefonabonnemang. Regeringen bör använda
sitt ägarinflytande i Telia för att åstadkomma en förändrad situation. Man
kan vidare överväga en skärpning av lagstiftningen av direkt och indirekt
diskriminering för att åtgärda detta problem. Vad som ovan anförts bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 1 oktober 2000
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)
Kalle Larsson (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Gunilla Wahlén (v)
Alice Åström (v)