Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i
preskriptionslagen i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motiv till mitt förslag
Regler om preskription av fordringar finns i
preskriptionslagen (1981:130). Enligt huvudregeln preskriberas fordringar
tio år efter tillkomsten (1 § preskriptionslagen). När det gäller fordringar
på skadestånd innebär detta att preskriptionstiden räknas från den tidpunkt
då den skadegörande handlingen utfördes. Preskriptionstiden kan avbrytas
bl.a. genom att borgenären (fordringsägaren) skickar ett skriftligt krav till
gäldenären (den betalningsskyldige) eller genom att talan om skadestånd
väcks i domstol (5 §).
De nyss beskrivna reglerna gäller allmänt för skadeståndsfordringar. Om
det är fråga om skadestånd i anledning av brott gäller dock särskilda regler
som innebär att preskriptionstiden kan förlängas. Enligt 3 §
preskriptionslagen kan en skadeståndsfordran på grund av brott inte
preskriberas förrän själva brottet har preskriberats enligt de regler som finns
i
35 kap. brottsbalken. Enligt dessa regler kan straff inte utdömas om inte den
misstänkte har åtalats eller häktats för brottet inom viss tid från
brottstillfället.
För vissa allvarliga brott är denna preskriptionstid 15 eller 25 år. Om domen i
ett sådant brottmål meddelas senare än tio år efter brottstillfället,
preskriberas
brottsoffrets skadeståndsfordran ett år efter dagen för domen.
Det är stötande att brottslingar som dömts att betala skadestånd, genom att
på olika sätt se till att de inte har några officiella inkomster, slipper betala
ådömt skadestånd till brottsoffret. Skadestånd som brottsoffer tilldöms bör
aldrig kunna preskriberas. Lagen bör ändras så att skadestånd vid brott aldrig
preskriberas förrän den skadeståndsskyldige avlider.