Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar om ändring av lagen om skadestånd i enlighet med vad som anförs i motionen. Motivering
I ett EU-land kan det kosta 37 000 kronor att yttra sig kritiskt om en partiledare. Stämd blev en framträdande universitetsman och professor i statskunskap, som är en känd EU-vän och förkämpe för mänskliga rättigheter. Om han upprepar det han sagt om en partiledare i en intervju i en utländsk tevekanal, eller fälls för något annat, måste han betala de 37 000 kronorna och få ytterligare straff.
Ett förslag om ny lag för att strypa kritik mot yttre högern har inte genomdrivits men domstolsjurister har sedan ett par år gjort en sådan nytolkning av lagen. Rättspraxis synes nu ha gjort det illegalt att framföra mycket relevant kritik.
Inskränkningen av yttrandefriheten i detta land visar på faran i att länder saknar det ensamansvar för ansvariga utgivare, som i Sverige är grundlagsfäst. Enligt svensk grundlag är det omöjligt att döma en misshaglig person för en intervju i en utländsk tevekanal.
Men domen i detta EU-land belyser också risken för att de som vill inskränka yttrandefriheten väljer att åtala i det land där skyddet är svagast, för att sedan med utdömda skadestånd ge andra debattörer munhäfta.
Frågan blir sedan, om det går att driva in sådana skadestånd över nationsgränserna. Skulle t.ex. våra kronofogdemyndigheter tvingas ge ett annat lands kronofogdemyndighet handräckning för att driva in ett skadestånd av det slag som ovan relaterats?
Frågan är tyvärr mer än akademisk. I "Odd Lindberg"-målet, där kritik mot sälfångst ledde till en dom som varit otänkbar i Sverige, kom ändå Högsta domstolen fram till att norska myndigheter kunde få handräckning i Sverige för att driva in skadestånd från Lindberg.
Det kan ske igen. Yttrandefrihetens fiender kan försöka förfölja författare, utgivare, filmare eller tidningens kolumnister in på svensk mark, med skadeståndskrav utdömda där skyddet för tryck- och yttrandefriheten är långt svagare än i Sverige. För att förebygga att detta sker igen föreligger ett behov av lagändring.
Stockholm den 26 september 2000
Siw Persson (fp)