med anledning av prop. 2000/01:43 Ändringar i atomansvarighetslagen
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår regeringens proposition 2000/01:43 Ändringar i atom-
ansvarighetslagen.
Regeringen föreslår i sin proposition 2000/01:43 Ändringar i
atomansvarighetslagen ett utökat skadeståndsansvar för
innehavare av atomanläggningar. Den föreslagna
förändringen innebär att skadeståndsansvaret för innehavare
av atomanläggning höjs från 175 miljoner särskilda
dragningsrätter (SDR) till 300 miljoner SDR, det vill säga
3,3 miljarder kronor. Kristdemokraterna avslår regeringens
proposition.
Pariskonventionen
Regeringens utgångspunkt är att innehavare av
atomanläggningar borde åläggas ett obegränsat
skadeståndsansvar. Idag ligger ansvarsnivån i Sverige på
175 miljoner SDR, motsvarande 1,9 miljarder kronor.
Finland har samma ansvarsnivå och Nederländerna, som
toppar den lista som gjorts av OECD:s atomenergiorgan
NEA, ligger på 285 miljoner SDR, det vill säga 3 miljarder
svenska kronor.
Förslaget att införa ett obegränsat ansvar har dock avstyrkts av flertalet
remissinstanser med hänvisning till att ansvaret då skulle strida mot
Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att Sverige följer antagna
konventioner. Visserligen möjliggörs för konventionsstaterna att föreskriva
ett högre belopp men det finns inget stöd i konventionen för att ålägga
innehavare av atomanläggningar ett obegränsat skadeståndsansvar.
Kristdemokraterna menar att frågan om ett obegränsat skadeståndsansvar
inte kan beslutas i Sveriges riksdag förrän de pågående förhandlingarna om
Pariskonventionen är avslutade. Det är olämpligt att regeringen nu presenterar
en proposition som föregriper dessa förhandlingar. Även frågan om ett utökat
skadeståndsansvar bör invänta den omfattande översynen av konventionen.
Resultatet av de pågående förhandlingarna kommer sannolikt att påverka de
svenska reglerna. Enligt propositionen kommer förhandlingarna att avslutas
under år 2001.
Konsekvenserna av ett
utökat skadeståndsansvar
Det är idag omöjligt att överblicka konsekvenserna av det
enligt regeringen föreslagna utökade skadeståndsansvaret för
innehavare av atomanläggningar. Försäkringsmarknadens
kapacitet är inte utredd. I propositionen behandlas inte heller
den svenska kärnkraftsindustrin i ett internationellt
perspektiv. Hur överensstämmer regeringens proposition
med en strävan att inom EU harmonisera åtaganden och
ansvar som läggs på kärnkraftsindustrin?
Regeringen för i den aktuella propositionen ett resonemang om den
tillgängliga försäkringskapaciteten på marknaden är tillräcklig. Enligt
Svenska atomförsäkringspoolen har kapaciteten det senaste året minskat. En
förklaring är att vissa större försäkringsbolag har avbrutit ett tidigare
poolsamarbete. Ytterligare ett problem är pågående och kommande
strukturomvandlingar inom försäkringsbranschen. Regeringen anser dock att
försäkringsbranschen "åtminstone efter en viss tid, kommer att tillskapa
erforderlig kapacitet". Regeringen tillägger: "Man kan dock inte bortse från
möjligheten att försäkringsmarknaden, trots en anpassningsperiod, inte förmår
tillskapa erforderlig kapacitet." En lösning menar man kan vara att andra
ekonomiska säkerheter utnyttjas som komplement till ansvarsförsäkringen, till
exempel bankgaranti, deposition av värdehandlingar, risk- eller
katastrofobligationer och poolsy-stem för riskfördelning. Regeringen avslutar
sitt resonemang med att en särskild utredare bör få i uppdrag att kartlägga och
lämna förslag till ekonomiska system där ekonomiska säkerheter eller
garantier utnyttjas som ett komplement till ansvarsförsäkringen.
Kristdemokraterna anser att det är olämpligt att införa lagändringar där
förutsättningarna inte är tillräckligt utredda. I detta fall borde marknaden för
atomansvarsförsäkringar och eventuella komplement till dessa analyserats
noggrannare. Vi förutsätter att representanter från kärnkraftsindustrin får
delta
i arbetet när denna fråga utreds.
Kristdemokraterna förespråkar att varje energislag ska bära sina egna
kostnader. Detta gäller även för kärnkraftsindustrin. Vi anser dock att det
måste beaktas att den svenska kärnkraftsindustrin verkar på en internationell
marknad i en global konkurrens. Eftersom marknaden för el ska avregleras
inom EU bör man nu sträva efter att harmonisera de åtaganden och det ansvar
som läggs på den svenska kärnkraftsindustrin.