Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda ökade möjligheter att motverka umgängessabotage.
Motivering
Umgängessabotage blir tyvärr ibland en tragisk följd av skilsmässa.
Medvetet saboterande från den ena förälderns sida, när det gäller barnets
möjligheter att träffa den andra föräldern, drabbar barnet hårt. Barnet
behöver kontakt med sina båda föräldrar. När barnets umgänge med den
ena föräldern motarbetas uppstår en plågsam lojalitetskonflikt, som ett
litet barn inte kan förstå.
Möjligheten att förändra situationen är liten för den förälder som inte har
vårdnaden. En förälder kan visserligen begära verkställighet om
vårdnadshavaren förhindrar det umgänge som överenskommits. Detta
tillvägagångssätt är emellertid ett trubbigt vapen. Dels är det påfrestande för
alla inblandade, inte minst barnet, dels leder fortsatt umgängessabotage till
ringa påföljd.
Umgängessabotage är så uppenbart skadligt för barnet att det borde vara en
viktig orsak till att ifrågasätta vårdnadshavarens lämplighet. Därför borde
umgängessabotage vara en anledning till att ta upp vårdnadsbeslut till förnyad
prövning. Likaså är umgängessabotage ett så allvarligt ingrepp i ett barns liv
att det borde falla under straffrättsligt ansvar, kanske på liknande sätt som
egenmäktighet med barn.
Det finns all anledning att för barnens skull snarast utreda hur man
kraftigare än i dag ska kunna motverka umgängessabotage.