Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att barnets behov skall styra utformningen av
umgänget med föräldrarna.
Motiv för våra förslag
I Sverige finns idag drygt en miljon barnfamiljer och nära två miljoner
barn i åldrarna 0-17 år. Många barn får uppleva en separation eller
skilsmässa under sin uppväxt. 1995 fanns i Sverige ca 96 000
förskolebarn med en ensamstående förälder, en ökning med 46 procent
sedan 1985. SOU 1997:161 "Stöd föräldraskapet".
Lagstiftningen värnar om att barn vid en skilsmässa skall ha rätt till fortsatt
god kontakt med båda föräldrarna. Detta är givetvis en bra målsättning.
Tyvärr finns idag många exempel där barnets självklara rätt till båda
föräldrarna blandas ihop med föräldrarnas behov och önskningar om att få en
"rättvis" tillgång till sitt barn. Även mycket små barn kan tvingas bo
omväxlande hos mamma och pappa på ett sätt som strider mot vad man vet är
barnens bästa. Det kan gälla barn som endast är ett år.
Det finns visserligen utredningar som studerat barn som flyttar mellan sina
föräldrar, t.ex. en utvärdering som gjordes för några år sedan av makarna
Bente och Gunnar Öberg, men den har bara utgått från barn som är fem år
eller äldre.
Därför bör en kartläggning göras över hur domstolar dömer i
vårdnadsärenden gällande små barn för att tydliggöra om nuvarande praxis är
förenlig med barnens bästa. Studier om hur små barn påverkas av växelvis
boende bör uppmuntras. Utifrån barnkonventionen och med barnens bästa för
ögonen bör man utreda hur föräldrar bäst kan informeras och stödjas så att
barnets behov alltid får styra hur umgänget utformas.