1. Riksdagen beslutar om ändring 1 kap. 1 § i äktenskapsbalken med de
ändringar som krävs i annan relevant lagstiftning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag där uppdraget
som äktenskaps- och partnerskapsförrättare utgör ett förordnande.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om partnerskapsförrättare i alla kommuner.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om partnerskapsförrättare på ambassader.
Borgerlig vigsel även för homosexuella
Sedan 1995 har två personer av samma kön rätt att registrera sitt
partnerskap. Rättsverkningarna av registrerat partnerskap motsvarar i
huvudsak vad som gäller för äktenskap. Partnerskapet förrättas genom en
av länsstyrelsen förordnad partnerskapsförrättare. Trots detta är
partnerskapet egentligen endast en variant av äktenskapet, det är ett
pseudoäktenskap. Detta gör fortfarande åtskillnad på heterosexuella och
homosexuella äktenskap - det ena är "normalt", det andra är på undantag.
Borgerlig vigsel för alla
Dagens äktenskapslagstiftning gör skillnad på om man vill gifta sig med
en person av samma kön eller det motsatta könet. Det finns ingen saklig
grund till varför det ska vara på det viset. Partnerskapslagen bör istället
ersättas av en gemensam äktenskapslag för både hetero- och
homosexuella. Annars legitimerar man både fördomar mot homosexuella
och diskriminering av homosexuella i samhället. Miljöpartiet anser att
äktenskapslagstiftningen ska ändras så att den omfattar alla former av
partnerskap, såväl heterosexuella som homosexuella. Äktenskapsbalkens
1 kapitel 1 § bestämmer idag vilka som ingår äktenskap: "Äktenskap
ingås mellan kvinna och man. De som ingått äktenskap med varandra är
makar." Den meningen skulle exempelvis kunna ändras till: Äktenskap
ingås mellan personer av olika eller samma kön. De som ingått äktenskap
med varandra är makar.
Därmed kan alla oavsett sexuell läggning ingå äktenskap, och på det sättet
jämställs homosexuella förhållanden med heterosexuella rent juridiskt.
Kommunala partnerskapsförrättare
Så länge äktenskapslagen inte omfattar alla förhållanden, måste det vara
möjligt i alla kommuner att ingå partnerskap som homosexuell. Men det
finns fortfarande kommuner som inte har partnerskapsförrättare.
Riksdagen har tidigare tillkännagivit att detta är en brist och att alla
kommuner bör ha partnerskapsförrättare. Detta problem löser man enklast
genom att partnerskaps- och äktenskapsförrättare är ett och samma
uppdrag.
Partnerskapsförättare på svenska ambassader
På ett antal svenska ambassader och konsulat i utlandet finns personer
som är förordnade att förrätta vigslar enligt svensk lag. Ingen av dessa
svenska representationer har dock någon person som är förordnad att
förrätta registrering av partnerskap.
Den svenska regeringen har hittills avvisat tanken på
partnerskapsförrättare på ambassaderna med hänvisning till att ambassadernas
värdländer inte skulle godkänna en sådan verksamhet. Saken har dock aldrig
undersökts. Vi är övertygade om att många värdländer för de ambassader där
vi har vigselförrättare inte skulle ha något att invända mot att det även
förrättades partnerskapsceremonier på ambassaden.
Ett annat argument som har framförts är att behovet inte är lika stort som
för äktenskap. Det må så vara, men ur rättvisesynpunkt bör det finnas lika
möjligheter för homosexuella som för heterosexuella att gifta sig.
Ett tredje argument som har framförts är att det skulle kosta för mycket. Vi
har svårt att ta detta argument på allvar eftersom det gissningsvis skulle röra
sig om sammanlagt något tiotal ceremonier årligen. Om dessa partnerskap
inte anordnades på ambassaderna skulle de ju utföras i Sverige till
motsvarande kostnad, varför nettokostnaden för staten borde blir noll.
Det är en viktig principiell fråga att svenska myndigheter ska ge sina
medborgare samma service och bemötande oavsett medborgarnas sexuella
läggning. Regeringen bör därför få i uppdrag att skyndsamt utse
partnerskapsförrättare på samtliga de ambassader och konsulat där det i dag
finns vigselförrättare och där godkännande har givits från ambassadens eller
konsulatets värdland.
Även frågan om partnerskapsförrättare på ambassader skulle lösas om
äktenskapsförrättare och partnerskapsförrättare vore ett och samma uppdrag.
Det är dock angeläget att partnerskap ska kunna förrättas på ambassader
snarast möjligt, och det är en väldigt snabb och enkel åtgärd att ändra på
dagens regler i avvaktan på att äktenskapsförrättare och partnerskapsförrättare
blir ett uppdrag.